ÅSIKT

Sluta tycka synd om ungdomarna

Dogge Doggelito: Ungdomarna är för bekväma – de behöver en push ut i arbetslivet

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: mia CARLSSON

Var finns ungdomarna i debatten om ungdomsarbetslöshetens?

Varje dag stöter jag på ungdomar som delar med sig av sina drömmar och ambitioner till mig. Varje dag stöter jag på grabbar och tjejer som känner sig frustrerade över att inte kunna visa vad de går för. De är trötta på att vara beroende av sina föräldrar eller av staten. Trötta på att inte kunna leva ut alla sina drömmar. De ungdomar jag träffar är absolut inte några stackars vilsna medborgare som det är synd om. Tvärtom så sitter ungdomar i dag på en massa grymma idéer. Dessa ungdomar är ett gäng starka individer som kommer leda framtidens politiska partier, driva framgångsrika företag, skapa morgondagens hits och bygga upp ett nytt Sverige.

I politikerdebatterna och media talar man gärna om ungdomar som en grupp handlingsförlamade, vilsna människor. En hel generation som måste räddas från undergång. Sanningen är att den generation ungdomar som finns i dag vet exakt vad de vill och de hymlar inte med det. De har höga ambitioner och de våga drömma högt. En ny generation där varken jantelagen eller ordet lagom existerar. Mellanmjölkens land håller på att förändras!

Det finns massor av potential. Men, svenska ungdomar har det för bekvämt. De är lite lata och kräsna. Många ratar städjobbet i väntan på ett "riktigt" jobb.

Det är inte deras fel, i dag är det ingen som pushar dem framåt.

Till alla makthavare och arbetsgivare skulle man vilja säga:

– Sluta upp med att tycka synd om ungdomarna!

Det jag skulle vilja se är ett Sverige där ungdomar får mer utrymme. Vi kan inte bara nöja oss med att peka på en hel generation och tycka synd om dem. Vi är alla ansvariga för att ge ungdomar fler möjligheter att få visa framfötterna. Det är dags för politiker och media att lyfta fram denna ivriga och hungriga ungdomsgeneration. Sen gäller det att våga lyssna och ta till sig det de säger också. Jag undrar hur makthavare som har frågat ungdomarna själva om konstruktiva lösningar på frågor som arbetslöshet, bostadslöshet, studieplatser och fritidssatsningar?

Som jag ser på det är ungdomsarbetslösheten inte en fråga om ungdomar utan en fråga om de arbetsgivare som inte vågar anställa ungdomar. Även våra kära politiker som pratar så faderligt eller moderligt om våra ungdomar borde bli bättre på att lyfta fram ungdomar. I media borde man också lyfta fram denna nya generation, Generationen Y. Ta tempen på vad de vill och hur de vill forma det svenska samhället. Sen får vi inte glömma att vi står inför ett generationsskifte snart. Då är det är ännu viktigare att få med ungdomarna på tåget redan nu för att få en mjuk övergång.

Själv kommer jag från en knegarfamilj och började jobba som 10 åring. Mitt första ”riktiga” jobb fick jag när jag var 14 år, på ett skaleri. De betalade 250 kronor i veckan och det räckte till att gå på bio och bjuda tjejen på en pizza. Musiken blev för mig ett sätt att få utlopp för min iver och hunger att visa det jag gick för. Det är i ungdomens tid som man vågar drömma stort och om man bara får lite utrymme så slutar man aldrig med det. Har man fått visa framfötterna som ung så fortsätter man med samma höga ambitioner som vuxen. Får man inte visa vad man kan finns det en stor risk att man tappar tron på sin egen förmåga.         

Dogge Doggelito