ÅSIKT

"Kontrade Reinfeldts skatteskrämsel snyggt”

Retorikexpert Elaine Bergqvist analyserar S-ledarens tal i kväll

Foto: urban anderson
DEBATT

Det var en avslappnad och laddad oppositionsledare som talade inför jättepublik i Almedalen. Mona Sahlin satsade på visioner för ett rödgröna Välfärdssverige – och mötte Reinfeldts skatteskrämsel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Aftonbladets retorikexpert Elaine Bergqvist synar retoriken:

Elaine Bergqvist.
Elaine Bergqvist.

Huvudbudskap: ”Att betala skatt är häftigt! Välj den svenska välfärdsmodellen!”, ”Valet handlar om vilket politiskt alternativ som tar Sverige i den riktning som du vill se.”, ”Jag drömmer om ett Sverige där det är viktigare vad du vill i framtiden än var du kommer ifrån” och ”Investeringar i välfärden sätts alltid före stora skattesänkningar”.

Helhetsintryck: Mona Sahlin var den första som fick kliva upp till scen med en publik som ropade ”Vi älskar Mona” och blåste i vuvuzelas. Talet var visionärt och optimistiskt. Sahlin har helt klart en annan retorik när hon talar till egna, då är hon som bäst.

Fokuset på alliansen och ”regeringen Reinfeldt” var borta, hon sa inte ”Reinfeldt” en endaste gång. Något som annars brukar vara vanligt förekommande när Sahlin talar. Den retoriska inspirationen var från USA med ord som ”möjligheternas land” och ”min dröm för Sverige”. Sen fokuserade hon på att förstärka sin trovärdighet (ethosförstärkning) med hjälp av andra auktoriteter: ”Tack vare Ingvar Carlsson som sitter här på första bänk, tack vare Lisbeth Palme och tack vare väldigt många av dem som varit och är mina förebilder.”, "Det lärde mig Olof Palme, och det glömmer jag aldrig.”

Kroppsspråk: ”Ungdomsarbetslösheten är ingen synvilla, vi ser den.” sa Sahlin och tittade på ungdomarna framför scenen. Hon utnyttjade även andras kroppsspråk för att stärka sitt tal, hon bad de andra partiledarna från de rödgröna att ställa sig: ”Jag vill leda en regering med Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Lars Ohly, res er upp!”.

Trots att talarstolen var i vägen utnyttjade hon kroppsspråket och tittade sällan i manus.

Återkommande ord/fraser: ”Dröm”, ”mina vänner”, ”välfärdssatsningar”, ”möjligheternas land”, ”frihet”, ”jämlikhet” och ”solidaritet”.

Bevingade ord: ”Att betala skatt, det tycker jag är häftigt”, ”Efter behov, aldrig efter plånbok.”, ”Ett Sverige där alla har möjlighet att bli den han eller hon vill bli.”.

Argumentation: Hon bemötte Reinfeldts skrämselretorik om nya skatter, med en skrämselretorik om skattesänkningarnas konsekvenser. Det gjorde hon snyggt med siffror om vad till exempel en höftoperation eller en universitetsutbildning skulle kosta. "Går ditt barn i grundskolan? Det kostar ungefär 83 000 kronor på ett år" , "Har du ett barn till som går i gymnasiet så kostar det 92 000 kronor till per år."

Retoriska giftpilar mot Alliansen: Hon hade ovanligt få attacker, något som lyfte talet. Attackerna var oftast formulerade i retoriska frågor, frågor som hon själv gav svar på. ”Vart vill de som styr med denna politik?”, ”Jag säger tre ord – nu räcker det!” och ”Problemet är inte om det sitter gamla eller nya moderater i regeringen, problemen är att det sitter moderater i regeringen.”.

Fallgropar: Det var precis som Lars Ohlys, ett visionärt tal. En känsla av ”yes we can” men få svar på hur Sahlin ska ta oss dit. Det är alltid risken med optimistiska tal, de lämnar en med en positiv känsla men också med frågan om hur det ska gå till.

Elaine Bergqvist