ÅSIKT

Längre provanställningar skapar inte fler jobb

TCO: Antalet visstidsanställda är snart lika många som hela Stockholms befolkning

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Antalet visstidsanställda i Sverige är snart lika många som Stockholms hela befolkning. För många av dessa har tillfällig anställning blivit en permanent situation med stor otrygghet och stress som följd. Lagstiftningen tillåter nämligen att arbetsgivare låter personer sitta löst på korta jobb år ut och år in.

TCO har enträget och till regeringar av olika kulör påpekat det orimliga i detta. Efter de senaste förändringarna 2007 anmälde vi regeringen till EU-kommissionen och fick nyligen stöd för vår uppfattning. Enligt EU skall inte en arbetsgivare kunna utnyttja tillfälliga anställningar gentemot en och samma person hur länge som helst. Enbart en så kallad allmän visstidsanställning möjliggör provanställning i två år – men det är tydligen inte tillräckligt.

I går morse blev till vår glädje anställningsskyddet en valfråga.

Statsminister Fredrik Reinfeldt medgav i radion i går morse att de stora möjligheterna att anställa samma person tidsbegränsat under i det närmaste obegränsad tid kan medföra oönskade effekter för den enskilde.

Vår fråga blir förstås: vad skall då göras åt detta missförhållande?

Frågan känns ännu mer relevant när vi kan konstatera att samtliga regeringspartier, inklusive det största, föreslagit att den längsta tillåtna tiden för provanställning i lagen ska förlängas från dagens sex månader till ett år. Motivet är att det skulle göra arbetsgivaren mer benägna att anställa.

Men hur går detta ihop? Ledde inte just otryggheten i anställningar till oönskade effekter?

Att förlänga provanställningstiden från sex till tolv månader kan i och för sig låta som en liten förändring, men i praktiken skulle den få stor betydelse.

I många branscher är det mer regel än undantag att dessa inleds med en provanställning, oftast så lång som lagen tillåter. En förlängning av provanställningstiden skulle därför uppskattningsvis beröra en kvarts miljon arbetstagare, varje år.

Provanställning innebär att en anställning inleds med en prövotid. Under prövotiden kan den anställde bli uppsagd när som helst utan att det finns saklig grund och utan att arbetsgivaren behöver förklara varför anställningen avslutas. Normalt så övergår en provanställning vid prövotidens slut i en tillsvidareanställning. Men arbetsgivaren har inte någon skyldighet att anställa och behöver inte motivera varför det inte blev någon tillsvidareanställning.

Tolv månaders generell provanställning skulle därför kunna slå ut andra tidsbegränsade anställningar. Den som har ett vikariat eller en så kallad allmän visstidsanställning är garanterad anställning kontraktstiden ut, vilket inte gäller provanställda. Eftersom det inte finns något krav på arbetsgivaren ska visa något prövobehov är det enkelt att missbruka provanställningar i sig eller i kombination med visstidsanställningar.

Leder förslaget till fler jobb? Redan idag har svenska arbetsgivare mycket stora möjligheter att pröva anställda innan de tillsvidareanställs. Utöver sex månader i provanställning finns även möjlighet till två års allmän visstidsanställning och två års vikariat. Att utöka med ytterligare sex månader skulle knappast påverka mer än ytterst marginellt. Om det ändå finns branscher där det finns behov av provanställningar som är längre än sex månader, så kan fack och arbetsgivare avtala om detta.

Med hög arbetslöshet är pressen på arbetsmarknaden hård. Vi behöver inte fler tumskruvar på dem som försöker få fotfäste i arbetslivet och ett fast jobb. Därför instämmer vi i statsministerns oro för de stora möjligheterna till korta anställningar. Men varför vill han samtidigt förlänga möjligheten att provanställa?

Sture Nordh
Ordförande TCO