Debatt

Regeringen vill inte att alla ska få jobb

Fackförbund: Det pågår en medveten underminering av målet om full sysselsättning

Vi befinner oss i en begynnande högkonjunktur, med stigande produktion och ökad efterfrågan och sysselsättning. Uppgången är särskilt tydlig inom byggbranschen och tjänstebranscherna, men även inom industrin märks en återhämtning. Ekonomin hämtar sig efter det dramatiska fallet i produktionen under finanskrisens värsta år.

Men trots det förbättrade läget råder det fortfarande hög arbetslöshet i landet. Vi ser en kraftig ökning av långtidsarbetslösheten och en stor grupp människor – invandrare, ungdomar, låg- och felutbildade och funktionshindrade – lämnas utanför arbetsmarknaden. Mönstret är det samma som från den förra stora krisen under de första åren av 1990-talet, och det handlar ungefär om en kvarts miljon människor som inte får någon fast förankring på arbetsmarknaden.

Åtta procent av arbetskraften, eller i runda tal 400 000 personer, kommer att vara arbetslösa i år, enligt regeringens prognoser. Regeringen räknar inte heller med något avgörande trendbrott de närmaste åren. I bästa fall minskar arbetslösheten till sex procent år 2014, sägs det i den senaste budgeten. Detta visar tydligt att det saknas en effektiv och en samlad politik för att komma tillbaka till full sysselsättning.

Regeringens stimulanser under finanskrisen har varit alldeles för otillräckliga. Politiken för fler i arbete har i stället handlat om ineffektiva program för arbetssökande och en ”arbetslinje” med piskan som utgångspunkt. Detta innebär att arbetskraften i dag står mycket sämre rustad för att möta de hårda kraven på arbetsmarknaden och att matchningen mellan lediga jobb och arbetssökande försämras allt mer.

Arbetslöshetsförsäkringen räknas inte längre till ”välfärdens kärna”. Bara en av tio arbetslösa får nu en ersättning på 80 procent av tidigare inkomster, samtidigt som kvalifikationsreglerna har förändrats så att andelen arbetslösa som överhuvudtaget får någon ersättning från a-kassorna har halverats från 80 till 40 procent sedan regeringsskiftet år 2006.

Att bli arbetslös är numera att göras fattig, särskilt som arbetslösheten tenderar att bli allt långvarigare för en växande del av de arbetslösa. Var fjärde arbetssökande vid Arbetsförmedlingen eller 100 000 personer har en historia med mer än tre års arbetslöshet bakom sig. Många riskerar att aldrig mer få ett förvärvsarbete. De utförsäkras från arbetslöshetsförsäkringen och samlas upp i så kallade garantiprogram med ännu lägre ersättning och med små chanser att få ett arbete. Snart har 30 000 utförsäkrade långtidsarbetslösa skickats ut i påtvingade gratisarbeten i den så kallade jobb- och utvecklingsgarantins ”tredje fas”, där vilken arbetsgivare som helst får 5 000 kronor i månaden för att låta arbetslösa arbeta gratis.

Det pågår en medveten underminering av målet om full sysselsättning. Strategin att kraftigt försämra villkoren för arbetslösa och ensidigt fokusera på att sänka skatten för de som arbetar har inte nämnvärt ökat sysselsättningen. Skälet är generande enkelt. Det måste finnas arbeten för att arbetslösheten ska minska.

Men dagens höga arbetslöshet innebär att det finns lediga resurser. Sysselsättningen kan därför öka utan att arbetsmarknaden överhettas. Det finns ett växande reformutrymme där välfärden kan förbättras och samhället byggas starkare – i stället för att sänka skatterna ännu mer för de som redan har arbeten och goda inkomster.

Våra medlemmar vet att den som är försatt i arbetslöshet är inte fri. Socialdemokratin kan inte ha något annat än full sysselsättning som det självklara målet för sin politik, och det måste vara en samlad och heltäckande politik.

Nedan följer några av våra uppfattningar på hur socialdemokratin bör utforma sin politik de närmaste åren:

Ett framåtsyftande investeringsprogram är en central del i ett omfattande åtgärdspaket för att komma tillbaka till full sysselsättning: Det första är ett investeringsstöd för att öka bostadsbyggandet under de närmaste åren. Under de senaste fem åren byggdes i genomsnitt 28 000 lägenheter, men för att klara bostadsbehovet behöver byggandet öka till minst 40 000 lägenheter per år. Detta innebär en investeringsökning på cirka 22 miljarder kronor utöver de senaste åren bostadsinvesteringar.

Den andra byggstenen utgörs av investeringar för att rusta upp och modernisera miljonprogrammet och andra delar av det flerfamiljsbestånd som byggdes under åren 1950-1975. Här krävs riktade stöd för att stärka investeringsviljan. Detta program berör omkring 650 000-700 000 lägenheter som byggdes under den aktuella perioden. Det kan handla om årliga investeringar på omkring 24-25 miljarder kronor.

Den tredje byggstenen består av stora investeringar i vår infrastruktur och i andra delar av samhället som är nödvändiga för att klara den klimatpolitiska omställningen. Det handlar exempelvis om stora investeringar i den spårbundna trafiken.

Inför en mer aktiv arbetsmarknadspolitik med åtgärder av högre kvalitet och som är mer effektiv för att slussa över arbetssökande till den reguljära arbetsmarknaden.

Åstadkom en betydande reform av både arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen som ger en större täckningsgrad, högre faktisk ersättning och bättre ekonomisk trygghet.

Ha mod att bygga upp den offentliga verksamheten för att både stärka kvaliteten på olika välfärdstjänster och höja sysselsättningen.

Överväg ett nytt kunskapslyft för grupper med svag förankring på arbetsmarknaden.

Skapa en ny variant av de tidigare plusjobben. Men var noga med uppföljningen samt vilka negativa effekter det kan få, för att bland annat undvika undanträngningseffekter.

Utveckla näringspolitiken och gör den mer aktiv, med inriktning på forskning, innovationer och kompetensförstärkande åtgärder.

Socialdemokratin har alltid vunnit sina största segrar genom att i praktisk politik visa att ”vi alltid har råd att arbeta” och inte underordnat politiken några finanspolitiska ramverk. En klok och trovärdig politik som satsar på framtiden och jobben – men som inte glömmer bort tryggheten – kommer att få både människorna och samhället att växa.

Janne Rudén
Förbundsordförande, SEKO

Hans Tilly
Förbundsordförande, Byggnads

Lars-Anders Häggström
Förbundsordförande, Handels