M-politiker lever i dokusåpa

”Fler borde pröva på välgörenhet”, skriver Stockholm stads moderata socialborgarråd Anna König Jerlmyr i Aftonbladet. Detta med anledning av Kanal 5:s dokusåpa om en ”hemlig” miljonär som idkar välgörenhet bland Stockholms hemlösa. I hennes värld är det så Stockholms sociala problem skall lösas. Märkligt nog gör hon det samma dag som DN visar hur klyftorna i Stockholm ökat lavinartat.

Många stockholmare har det i dag väldigt bra, men det finns också ett annat Stockholm. Där frodas hemlöshet, missbruk och prostitution. Samtidigt skär de borgerliga återigen ned i kommunens anslag för socialt arbete. Ytterligare miljoner skalas bort och vi får en allt hårdare verklighet och ett allt mindre offentligt engagemang.

För König Jerlmyr är lösningen mer av samma. Välgörenheten skall ta över det gemensammas ansvar. Målet är att det offentliga arbetet mot hemlöshet och våld, missbruk och fattigdom bara skall vara ett komplement till välgörenhetsarbetet, ”precis som statsministern slagit fast.”

Välgörenhet skall alltså lösa boendet för Stockholm hemlösa. Miljonärer skall sponsra vården för missbrukare. Entreprenörskapet skall betala hyran för den utförsäkrade som inte har pengar till mat för dagen. Allt medan det offentliga drar sig tillbaka.

Jag har naturligtvis stor respekt för de frivilligorganisationer som bedriver socialt arbete. De är en utomordentlig tillgång. De når grupper det offentliga inte skulle nå, de är ofta mer flyfotade och utgör ett oundgängligt komplement. Men de strävar inte efter att ersätta det kommunala arbetet. Det är socialborgarrådet och hennes partikamrater som vill pressa på organisationerna en uppgift de själva inte vill ha.

Politik kan inte skapa solidaritet, påstår König Jerlmyr. Det är gravt felaktigt. Olika samhällsmodeller får naturligtvis olika effekter. Det tarvar bara några ganska enkla internationella jämförelser för att konstatera detta.

Ett mer solidariskt samhälle är möjligt. Den bästa modell vi känner till är utan tvekan den så kallade svenska modellen. Det är dock just den modell socialborgarrådet vill fly ifrån, trots att lösningen snarare är det omvända. Att inleda ett politiskt arbete för att återigen skapa ett samhälle där var och en bidrar efter förmåga och får efter behov.

Tv kan vara flykt från verkligheten. Ibland är det skönt under korta stunder. Men det är skrämmande när Stockholms högste politiskt ansvarige flyr in i dokusåpornas låtsasvärld, för att slippa se verkligheten. Och för att slippa se effekterna av sin egen politik.

Roger Mogert
Oppositionsborgarråd i Stockholm (S)