ÅSIKT

Låt inte Sahlin bli en feministisk parentes

S-män: Principbeslutet att S förnyelse ska ledas av en kvinna hotat

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Socialdemokratiska partiledare sitter i snitt cirka 16 år på den högsta posten i partiet. Män som partiledare alltså. För Mona Sahlins del blev det, som bekant, betydligt kortare.

När Sahlin enhälligt valdes till partiordförande 2007 slogs också en viktig princip fast – Socialdemokratins förnyelse ska ledas av en kvinna, en princip som nu riskerar falla.

Det tog Socialdemokraterna över 100 år att hitta en kvinna, mer ”kompetent” än sina manliga motkandidater, till den posten – och drygt tre år att byta ut henne. Nu är det upp till partiets medlemmar att se till så Sahlins fall inte blir prejudicerande för partiets sätt att betrakta och behandla kvinnor som ledare och därmed upp till kamp mot partiets bristande förmåga att själva leva upp till de högt ställda ambitionerna om jämställdhet och jämlikhet.

Mycket kan sägas och har sagts om Sahlin, men en sak är säker – ingen har någonsin fått betala ett sådant högt pris för en chokladbit som just Sahlin, något som blev symptomatiskt för sättet att bedöma den första kvinnliga ledaren för Sveriges största parti. Bevisen för debattens ojämlika villkor är graverande. Inte bara för svensk press och media, ledarsidor, bloggare och borgerliga debattörer samt politiker som allt som oftast valt att bedöma Sahlin utifrån helt andra kriterier än sina meningsmotståndare, inte sällan i form av nedlåtande kommentarer kring hennes utseende eller sätt att tala. Även i vår egen rörelse har Sahlins förmåga ifrågasatts på just samma skeva grunder. För i avseende jämställdhet kan även en progressiv kraft som Socialdemokratin vara ack så konservativ. Det är med stor förtret vi trots allt menar att det finns fog för att tro att partiets uppslutning bakom, och försvar för, Sahlin varit större om hon hade varit man.

Sahlins fall, eller kanske snarare partiets ambivalens och ovilja att lyfta henne, visar med all önskvärd tydlighet på de jämställdhetspolitiska och patriarkala problem som ännu råder inom vårt parti. Dessa problem som rent politiskt tar sig uttryck i vår oförmåga att anta progressiva beslut avseende exempelvis individuell föräldraförsäkring, och inte minst i stora delar av partiets oförmåga att helhjärtat sluta upp bakom en kvinna som ledare. De tillkortakommanden som ofta kamoufleras i käcka förstamajparoller och duktiga agitatorers retoriska salvor mot dem som är ännu sämre på detta område, borgerligheten. Men av ett parti som har till ambition att vara en frihetsrörelse kan man förvänta sig mer. Ett parti som inte rår på denna självrannsakan, som vi nu menar måste vara en självklar del i det kommande förnyelsearbetet, kan aldrig med full trovärdighet be om väljarnas stöd att skapa ett jämställt och jämlikt Sverige.

När spekulationerna kring Sahlins efterträdare nu går varma nämns flera tänkbara kandidater. Symptomatiskt är dock att majoriteten av dessa är män. När Aftonbladet så sent som i måndags presenterade en lista över tänkbara kandidater till posten var det tre kvinnor och nio män som räknades upp. Den kollektiva törst efter förnyelse i form av en kvinna som var så påtaglig för knappt fyra år sedan tycks nu vara som bortblåst. Hur blev det så?

Socialdemokratin har en framgångsrik historia av att utmana och besegra gängse maktstrukturer. Faktum är att vi är utan jämförelse är ett av de mest jämställda partierna i världen. Vi har gjort det förut och är än i dag det enda partiet som har potential att på allvar bli en frihetsrörelse, vår idé är långt ifrån förlegad. Men då måste detta förändringsarbete få verka fullt ut, även i den egna organisationen. Då måste gamla patriarkala mönster och maktstrukturer utmanas och besegras som så många rent orimliga maktstrukturer gjort förut. För om vi inte nöjer oss med att reduceras till ett levande museum över stolta herrar måste vi på allvar göra vår hemläxa och bli ett parti där föråldrade maktstrukturer faller. Ett parti som vågar gå i takt med tiden och göra verklighet av vår ideologi.

Låt inte Mona Sahlins partiledarskap bli en feministisk parentes i partiets historia! Ta inte det faktum att vi en gång valde en kvinna som gisslan i strävan efter ett bekvämt beslut att välja en man och bibehålla en patriarkal maktstruktur. Socialdemokratin får aldrig bli en institution för bekväma beslut, när vi är och ska vara en kraft för modiga beslut.

Sveriges största parti söker nu en ny ledare som förmår leda partiets förnyelse. På grund av den historiskt skeva könsbalansen och det massiva förnyelsebehovet ser vi gärna kvinnliga sökanden!

Fredrik Pettersson
Landstingsråd (S) i Sörmland

Tomas Wetterberg
Politisk sekreterare (S) i Örebro,
ordförande Män för Jämställdhet