Låt bankerna betala för barnfattigdomen

Den finansiella sektorn bär en stor skuld till den svåra kris som de senaste åren kostat miljoner människor jobbet och kört offentliga finanser i botten världen över. Stort risktagande, obscent höga ersättningar och bristande ansvartagande har med rätta upprört många.

I dag pågår därför en bred diskussion om att öka beskattningen av ”pengaindustrin” över hela världen. G20 och IMF har tagit spännande initiativ och

i Europa är diskussionen het.

Här hemma är regeringen dock mycket ljum till skatter på den finansiella sektorn. Det kostar inget för Anders Borg att skälla på bankerna men när det kommer till att beskatta bonusar och ersättningar ”fegar han ur”.

Det finns flera skäl till att öka beskattningen av finanssektorn:

n För det första talar de flesta studier för att finanssektorn jämförelsevis är underbeskattad. Ett tydligt tecken på det är att sektorn är undantagen från moms.

n För det andra kan en bättre beskattning av sektorn leda till att man reducerar en del av det osunda risktagandet.

n För det tredje kan en rätt utformad skatt ta in en del av de övervinster som kan uppstå

i sektorn, på grund av att den

i slutänden har visat sig garanterad av skattebetalarna.

Det internationella arbetet med att beskatta transaktioner och aktiviteter är förstås intressant, men det medför också många problem. Det kan ta mycket lång tid innan ett brett internationellt heltäckande system kan finnas på plats. Därför behövs det också ett nationellt svenskt arbete med att ta fram en beskattning av finanssektorn, som kan sättas i sjön om det internationella arbetet inte ger resultat. I ett sådant läge ställs dock helt andra krav på utformningen, eftersom det annars riskerar att försämra konkurrenskraften i den svenska finansiella sektorn. Exempelvis är det svårt att se att en ensidig svensk skatt på finansiella transaktioner skulle vara särskilt lyckosam.

Men det finns andra lösningar.

I Danmark finns exempelvis redan en form av skatt på finansiella aktiviteter. Den liknar till formen en extra arbetsgivareavgift och är i det danska systemet drygt

10 procentenheter på lönerna

i finansbranschen. Skulle en sådan skatt införas också i Sverige skulle den kunna stärka statskassan med åtskilliga miljarder. Pengar som kan användas för en rejäl satsning mot barnfattigdomen.

De danska erfarenheterna bör nu användas för att ta fram ett förslag även för Sverige. Om den borgerliga regeringen hellre bara skäller på bankerna än att göra något åt problemen, kan en ny

S-regering sätta ett sådant här förslag i sjön efter nästa val.

I en socialdemokratisk översyn av det svenska skattesystemet måste en ny skatt på finansmarknaderna vara ett inslag. Det är givetvis ett gott skäl att kunna skapa utrymme i statskassan för offensiva satsningar mot barnfattigdomen.

Att samma åtgärd dessutom kan göra något åt finanssektorns nuvarande underbeskattning och samtidigt hålla tillbaka osunt risktagande – som

i förlängningen kan leda till nya kriser – gör saken bara bättre.