ÅSIKT

Vilket jobb är ett skitjobb?

Debattörerna: S-politikern Wanngårds inställning nedlåtande

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Karin Wanngård (S) föreslås efterträda Socialdemokraternas nyblivna partisekreterare Carin Jämtin som oppositionsborgarråd och ledare för Socialdemokraterna i Stockholms stadshus. Vi välkomnar Karin Wanngård till hennes nya uppdrag. Det ska bli spännande att debattera viktiga frågor som tillgänglighet, stadsplanering och sysselsättning. Inom det sistnämnda området tycks Socialdemokraternas politik i staden lämna mycket i övrigt att önska.

Vi höjde på ögonbrynen när vi i Aftonbladet läste att Karin Wanngård i en intervju sagt att en av de förändringar hon vill driva igenom är att vi inte ska ”slussa ut massor av arbetslösa ungdomar till skitjobb”. I vårt tycke är detta en mycket nedlåtande inställning. Vilka är skitjobben och vilka ska göra dem, Karin Wanngård? Syftar du på Sveriges drygt 66 000 hotell- och kontorsstädare, omkring 58 000 köks- och restaurangbiträden eller cirka 54 000 lagerassistenter? Eller tänker du på alla de tusentals ungdomar som arbetar som telefonförsäljare? Utan alla dessa arbetstillfällen skulle ungdomsarbetslösheten öka lavinartat och ännu fler ungdomar än idag skulle vara hänvisade till socialbidrag. Det kan väl inte vara Wanngårds ambition?

En av de stora politiska utmaningarna framöver blir att arbeta för att Stockholm fortsätter att ha en låg arbetslöshet. Mellan oktober 2009 och oktober 2010 minskade arbetslösheten i Stockholm med omkring en procent. I oktober 2010 var den öppna arbetslösheten 3,6 procent av befolkningen, betydligt lägre än i landet i stort. Den senaste tidens utveckling visar dessutom att arbetslösheten är på väg neråt. Antalet varsel har minskat samtidigt som allt fler nyanmälda platser har tillkommit hos Arbetsförmedlingen. Konjunkturen i länet är väldigt stark och tillväxttakten är hög.

Det finns självfallet mer att göra. Inte minst tänker vi på arbetslösheten bland personer som som står långt ifrån arbetsmarknaden, bland annat funktionsnedsatta, personer med invandrarbakgrund och ungdomar. Kan det då verkligen vara rätt medicin att klassa ut många av de jobb som kan vara det första steget in på arbetsmarknaden?

Att likt Wanngård ifrågasätta arbetslinjen och värdet av olika former av jobb kommer inte leda till en minskad arbetslöshet, utan till ett ökat bidragsberoende. Självfallet ska alla unga människor ha så höga ambitioner som möjligt och sträva efter att förverkliga sina mål och ambitioner. Men om Wanngård vill inbilla Sveriges ungdomar att samtliga ska få ett välbetalt jobb direkt efter skolan så är hon ohederlig.

Socialdemokraterna försöker ibland ge sken av att ha anammat arbetslinjen. Men de blir ofta snabbt avslöjade. Många ungdomar brinner av längtan att få ett jobb - även om det är enklare och inte så högt betalt. En fot in på arbetsmarknaden betyder oerhört mycket dels för självförtroendet, dels för möjligheten till en egen försörjning och framtida karriär.

Ett vad Wanngård kallar skitjobb kan faktiskt vara början på en lysande karriär. Vi själva har bland annat arbetat med att plocka disk och som reklamutdelare. Var de jobben att klassa som skitjobb eller skulle vi komma igenom Wannegårds nålsöga? Vi är i vilket fall glad att vi fick chansen till ett jobb och lite extrapengar som unga. Det gör oss ödmjuka inför våra uppdrag och till bättre politiker.

Ewa Samuelsson, (KD)
biträdande socialborgarråd och gruppledare för Kristdemokraterna i Stockholms stadshus
Erik Slottner, (KD)
vice gruppledare, Kristdemokraterna i Stockholms stadshus