Jo, det spelar roll om vården är privat eller offentlig

Med en dåres envishet upprepas samma mantra varje gång en ny vårdskandal uppdagas – det har inte att göra med om vården är privat eller offentlig. Senaste rösten i den kören är KD och Vårdföretagarna i (o)helig allians (AB 9/11).

Inlåsta och bakbundna, ”patienter” som inte får sina sår omlagda på 12 dagar, som tvingas bära flera blöjor samtidigt så att personalen inte ska tvingas byta så ofta, som får sova på madrass i månader på golvet, som dör med obehandlade liggsår; allt är enstaka, beklagliga olycksfall i arbetet. Det handlar bara om kvalitet och tillsyn. Eller, som det står i S hälso- och sjukvårdspolitiska program, antaget 2009: ”För oss är driftsformen inte ett självändamål. Det centrala är kvaliteten och att resurserna används efter behov”.

Det kan synas okontroversiellt att låta en verksamhet övergå från offentlig till privat utförare, men i själva verket handlar det två fundamentalt olika former. När motivet för att bedriva verksamheten vänds från att styras efter behov till att styras för vinst påverkas allt: bemanning, belöningssystem, mentalitet, organisation, ledning, kontroll, uppföljning. Framför allt förändras synen på de äldre. I stället för att se de gamla som människor som ska respekteras och vårdas i solidaritet efter sina behov, förvandlas åldringarna till varor vilka som helst; något att tjäna pengar på. Det hjälper inte att personalen sliter och gör så gott de kan. Förutsättningarna maler obönhörligt ner alla humana ansträngningar till slut.

Skandalerna, i vilken form de än yttrar sig, är inbyggda i det system vi nu har sjösatt. Oavsett hur sofistikerade och allomfattande kontrollsystem vi än bygger upp, kommer de obönhörligen att återkomma.

Det här inser de flesta människor instinktivt: ”Vi vill inte ha riskkapitalister som går över vanvårdade lik i det här landet”, som en anhörig uttryckte det i Aktuellt den 7/11. De ansvariga för denna rovdrift är alla klädsamt upprörda utan att lyfta ett finger. Som kommunalrådet Eva Lennström (M) i Järfälla formulerade det i ABC-nytt den 7/11: ”Så länge Carema lever upp till det avtal vi har med dom så kan inte jag ha synpunkter överhuvudtaget på sådana här saker”. I åtminstone Järfälla är alltså inte ens avtalen skrivna så att de förhindrar vanvård av gamla.

Är det så här vi ska ha det i framtidens Sverige? Hur är det möjligt att denna oerhörda misshandel av våra gamla bara kan fortgå? Är vi verkligen så flata att ingen vågar stå upp och ryta till: ”Vi kan inte ha det så här, nog är nog! Inte en enda vanvårdad åldring mer! Ut med alla riskkapitalister från vård och omsorg!”

Lars Taxén

Docent

Aktiv inom Nätverket för Gemensam Välfärd