ÅSIKT

Debattörerna: Varför kan inte vi kvinnor få tjäna pengar på vårt arbete?

Kvinnliga välfärdsföretagare: Mansdominerade fackförbunds non profit-krav motverkar kvinnors företagande inom välfärdssektorn.

Foto: Colourbox.com
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det är positivt att Stefan Löfven nu uttrycker tydligt stöd för privata alternativ och att ett vinstförbud skulle slå mot de som valt ett annat alternativ än det offentliga. Löfven föreslår en ökad transparens av hur företagen använder skattemedel, något som förstås förutsätter att detsamma ska gälla den offentliga välfärdens verksamheter.

Parallellt med detta drivs dock en hårdför anti-vinstlinje av mansdominerade 6F:s fackförbund inom LO: Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna, Seko och Transport. Förbundens medlemmar är alla verksamma inom branscher som i hög grad är beroende av den offentliga marknaden. Samtidigt har man varit pådrivande för en så kallad non profit-princip när välfärdstjänster knoppas av eller läggs ut på entreprenad.

Vi som skriver detta är företagare inom skola, vård och omsorg – och liksom de flesta i dessa branscher är vi kvinnor. Vi tycker att det är anmärkningsvärt att 6F-förbunden värderar möjligheten att göra vinst så olika, beroende på verksamhetsområde och vilka som driver företagen. Man tycks inte vilja att starkt kvinnodominerade verksamheter ska få upphandlas och drivas med vinst – men tillämpar inte samma resonemang när det gäller t ex byggande eller kollektivtrafik.

Många av de kvinnor – och för all del även män – som driver välfärdsföretag har en bakgrund i det offentliga och har utvecklat välfärden på ett sätt som inte går i offentlig regi. Entreprenörer och anställda har större frihet och inflytande över sitt arbete samtidigt uppskattar brukare, patienter och elever uppskattar valfriheten och kvalitetshöjningar som följer av konkurrens.

Värt att notera är att förbundet som organiserar huvuddelen av personalen som berörs, kvinnodominerade Kommunal – vars ordförande Annelie Nordström nyligen sagt att hon inte tror på non profit – hade en annan uppfattning i frågan men blev överkörda.

Även fackförbundet Vision och Vårdförbundet motsätter sig LO-linjen och menar att strängare reglering leder till sämre, inte bättre, vård.

Varje år köper samhället varor och tjänster från den privata sektorn för inte mindre än 800 miljarder. Av dessa skattepengar går en inte oansenlig del till vinstdrivande företag där 6F-förbundens medlemmar arbetar.

Av de 20 största företagen är fyra stycken byggbolag, fyra inom kollektivtrafik och sju inom skola, vård och omsorg. De två största byggbolagen har mer omfattande affärer med offentlig sektor än de fem största välfärdsföretagen.

Tillsammans gör företag i 6F:s medlemsbranscher affärer med offentliga beställare för 45,8 miljarder, medan företagen på topp-20-listan inom välfärden gör affärer för 26,5 miljarder.

Ändå ifrågasätts inte skattepengarullningen av förbundsordförandena Johan Lindström, Jonas Wallin, Hans Öhlund, Mikael Johansson, Jan Rudén eller Lars Lindgren. Det ligger nära tillhands att tro att man inte vill ifrågasätta upphandlingar och avtal som gynnar egna medlemmar, men tar till kraftfulla fördömanden av motsvarande förhållanden för kvinnodominerade branscher.

6F-männen motarbetar kvinnors möjligheter att lyckas med företagande i välfärdssektorn, de vill kraftigt försvåra eller helt hindra oss entreprenörer att tjäna pengar på vårt arbete, och sätta stopp för många kvinnors möjlighet att göra karriär hos andra arbetsgivare än stat, kommuner och landsting.

Det luktar dubbelmoral, och det är ingen angenäm doft.

Catharina Tavakolinia, vd Kavat Vård

Christina Wahlström, styrelseordförande Mama Mia

Marita Eerola, vd Vårdstyrkan i Stockholm

Elisabeth Kvanman, vd Måbra Förskolor

Leila Khammari, vd Lichron Teknik AB