Skilj inte barnen från föräldrarna

På regeringens bord ligger nu också ett utredningsförslag om försörjningskrav vid anhöriginvandring som vid ett genomförande skulle leda till minst lika orimliga konsekvenser och som riskerar att bryta mot både barnkonventionen och flera andra internationella konventioner.

Det handlar om en liten grupp människor som i Migrationsverkets statistik benämns flyktingar m fl. De har sökt och fått asyl i Sverige på grund av att de är skyddsbehövande eller på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Förslaget innebär att de inte ska få ta hit sin familj innan de har skaffat tillräckligt stor inkomst och bostad. Med familj menas här den närmaste familjen, alltså maka eller make och barn.

Argumenten för ett försörjningskrav har främst varit två. Det första, som numera sällan nämns, är att Sverige under en tid tog emot ett stort antal irakiska flyktingar. Men är det rätt att stifta en permanent lag på grund av en tillfällig situation? Det andra argumentet är att förslaget skulle stärka integrationen, men utredningen som ligger till grund för förslaget lyckas inte påvisa på vilket sätt.

Flera av de remissinstanser som uttalat sig om förslaget är starkt kritiska. Barnombudsmannen pekar ut närmare tio punkter där förslaget riskerar att bryta mot internationella konventioner.

Rädda Barnen menar att förslaget riskerar att försämra integrationen snarare än att förbättra den. De kräver att om förslaget ska genomföras så är det med ett minimikrav på att föräldrar och minderåriga barn undantas. Amnesty med flera anser att förslaget är orättfärdigt och allvarligt skulle komma att drabba redan utsatta personer. Migrationsverket påtalar att förslaget får långtgående konsekvenser för enskildas rättigheter och att det saknas en analys kring andra alternativ för att uppnå det avsedda målet.

Jag delar oron som remissinstanserna ger uttryck för. Ska barnens rätt till sina föräldrar avgöras av föräldrarnas möjligheter att komma in på den svenska arbetsmarknaden? För mig är det en helt främmande tanke. Hur integrationen skulle främjas genom att familjer hålls åtskilda är också helt obegripligt. Jag menar i stället att närhet till sin familj är den viktigaste förutsättningen för att kunna utföra sitt arbete och därmed integreras i det svenska samhället.

Föräldraskap handlar om mycket mer än mat och husrum. Den känslomässiga tryggheten och relationen är minst lika viktig. Ett stabilt föräldraskap är viktigt för alla barn men inte minst för dem som genomlevt traumatiska händelser som lett till att de lever i rädsla och osäkerhet.

Som kristdemokrat ser jag det som en självklar rättighet för ett barn att så långt det är möjligt få växa upp tillsammans med sina föräldrar. Jag utgår ifrån att förslaget omarbetas rejält eller helst av allt dras tillbaka helt. Att krig och förföljelse splittrar familjer kan inte vara en förevändning för en regering att också medverka till det.