Statens städnota: En onödig miljard

Under några år i tonåren hjälpte jag min mamma som arbetade extra som städerska. Under flera års tid jobbade hon ett par dagar i veckan efter timmarna på förskolan. Varken jag eller någon annan i min familj har betraktat det som något fult. Tvärtom. Extrapengarna sparade hon för att någon gång kunna återvända till Chile, landet som hon tvingades lämna som 25-åring efter militärkuppen 1973.

Men det innebär inte att jag eller mitt parti Socialdemokraterna tycker det är rätt att subventionera städning eller andra typer av hushållstjänster.

Regeringen lägger i dag över en miljard kronor per år för att subventionera hushållstjänster. Det är fel prioritering. Vi socialdemokrater vill istället använda de resurserna för att förbättra kvaliteten i svenska skolor och utveckla sjukvården – och för att investera i framtidens jobb, inte minst inom tjänstesektorn.

Tjänstesektorn har under lång tid växt i betydelse. Branscher utvecklas: telekom, IT-service, design, konsultverksamhet, dataspel. Vi socialdemokrater kommer vid en valseger att stärka stödet till tjänstesektorn. Vi kommer att ta fram ett framtidsprogram i nära dialog med branscherna. Vi kommer också att investera i forskning och stödja exporten inom tjänstesektorn.

Men subventioner till hushållstjänster? Nej. Det finns flera problem med detta:

För det förstainnebär det att samhället varje år spenderar 1,3 miljarder kronor på hushållstjänster. Det är resurser som istället kunde ha använts till andra angelägna insatser. Frisörer, kemtvättar, catering-företag och skönhetssalonger klarar sig utmärkt utan hushållsföretagens subventioner. Branschen för hushållstjänster borde – precis som alla andra tjänstebranscher – kunna stå på egna ben, utan subventioner.

För det andra är avdraget för hushållsnära tjänster komplicerat. I dag är det tillåtet att göra skatteavdrag om man till exempel anlitar en barnflicka som läser läxor med barnen. Men det är inte tillåtet att göra avdrag om man anställer en person som har som huvuduppgift att läsa läxor med barnen. Man får göra avdraget om man anlitar någon att klippa gräset i trädgården, men inte om samma person beskär fruktträden. Och så håller det på. Detta krångel öppnar upp för fusk.

För det tredje innebär förslaget att stora delar av tjänstesektorn missgynnas – till förmån för den hushållsnära tjänstesektorn. Det är inte rimligt. De som vill köpa städtjänster ska självklart köpa städtjänster. Men för det behövs ingen subvention. Vi vill att skattesystemet och samhället ska vara rättvist. Det är inte rättvist att använda våra gemensamma skattepengar till att ensidigt gynna en del av tjänstebranschen.

Skattepengar ska användas så effektivt som möjligt. Vi har vår prioritering klar: För att skapa framtidens nya jobb vill vi investera i utbildning, slopa arbetsgivaravgiften för arbetslösa ungdomar och sänka skatten för entreprenörer som anställer sin första medarbetare.

Det enda motivet för att subventionera hushållstjänster är att denna bransch inte kan stå på egna ben. Det tror jag inte på. Om det vore sant så skulle det vara oansvarigt att använda skattebetalarnas pengar till att hålla liv i branschen. Jag är emellertid övertygad om att driftiga entreprenörer kommer att driva framgångsrika företag inom hushållstjänster – även utan dagens stödpolitik. Och jag önskar dem all framgång i detta.