Kvinnorna vinnare
– på vita städjobb

Ser jag bara till mig själv skulle jag även utan alliansens subventionerade hushållstjänster köpa fönsterputsning, dammsugning, golvtorkning och annan uppsnyggning av det älskade hemmet. Så långt har Luciano Astudillo rätt i sitt utfall mot regeringens rut-reform.

Men vad Astudillo och hans parti blundar för är att billigare hushållstjänster efterfrågas av så många fler än medelålders hyfsat välavlönade par med inga eller utflugna barn.

Samma dag som detta skrivs (4/12) upplyser Skatteverket mig om att man sedan den 1 juli har beviljat cirka 96 000 personer preliminär skattereduktion för städtjänster, en kostnad som motsvarar 220 miljoner kronor. Även om vi multiplicerar kostnaden för skattesänkningen med två landar summan långt under den onödiga skattemiljard som Astudillo i fredags påstod att regeringen årligen slösar bort på billiga städtjänster åt redan rika.

När Demoskop i höstas undersökte människors inställning till rut- och rot-tjänster svarade hela 70 procent att de var positiva till skattelättnaden, medan 12 procent gjorde tummen ner. Tydligare kan det knappast sägas: även vanligt folk vill få råd att köpa hushållstjänster för att få avlastning och mer fri tid.

Fler och fler köper också tjänsterna, enligt statistik hos Sveriges största arbetsgivar- och branschorganisation för tjänsteföretag (Almega). Rut-reformen beräknas redan i början av nästa år generera 10?000 nya heltidstjänster! Visst, det är en bit kvar till Konjunkturinstitutets prognos 2005. Enligt den skulle en halvering av skatten på arbetskostnaden för hushållstjänster öka den vita sysselsättningen med 3?000–19?000 personer.

Men sedan rut sjösattes har de nya jobben i nio fall av tio gått till arbetslösa, företrädesvis till kvinnor utanför den reguljära arbetsmarknaden. Tack vare de ökade skatteintäkterna kommer reformen, hur än Astudillo försöker trixa med verkligheten, att gå med plus redan nästa år. Det betyder att finansminister Anders Borg kan pusta ut, men inte bara det.

Hushållstjänster har efterfrågats i alla tider, och som huvudregel mot svart betalning. Detta med följden att de kvinnor som vanligtvis har utfört tjänsterna har saknat försäkringsmässigt skyddsnät och möjlighet att samla pensionspoäng. De verkliga vinnarna när denna svarta tjänstemarknad växlar spår och blir vit är alltså kvinnorna.

Ändå har Socialdemokraterna som berömmer sig av att vara ett feministiskt parti, nyligen tagit kongressbeslut på att riva upp den skattesubventionerade rut-reformen, men typiskt nog behålla det skattesubventionerade låt-män-reparera-och-renovera-ditt-hem-bidraget. Om Luciano Astudillo vill veta kan jag berätta att notan för rot-avdraget går loss på över två onödiga (?) skattemiljarder per år.

Mona Sahlin talar hyperideologiskt om att göra kvinnokvotering till bolagsstyrelser till sin valfråga. Trots att den egentliga makten sällan finns där utan hos bolagens ägare, verkställande direktörer och bolagsledningar. Men har någon hört Sahlin kräva att Sverige ska ha en viss procentsats kvinnliga bolagsägare, direktörer eller företagsledare?

Nej.

För då skulle Socialdemokraterna bli tvungna att ta av sig sina ideologiska skygglappar och bejaka att även typiskt kvinnodominerade arbeten inom vård, skola, omsorg och nu också den vita städbranschen, utvecklas bäst i konkurrens på arbetsmarknaden, i företag som tillåts att gå med vinst. Precis på samma vis som män i alla tider självklart och utan att det har ifrågasatts har drivit näringsverksamhet av allehanda slag.

Nu är det kvinnornas tur att få göra detsamma.