Så ska 2010 bli ett fra(m)tidsår

För en vecka sedan lämnade vi 00-talet och gick in i ett nytt decennium. Jag är övertygad om att 2010 blir avgörande för Sveriges framtid. Vi kommer att fortsätta ställas inför utmaningar som prövar vår förmåga att utvecklas och hur förberedda vi är på morgondagens frågor.

I år blir det ännu tydligare hur den globala finanskrisen har påverkat Sverige. Vi har inlett den mödo­samma återhämtningen som nu verkar gå något snabbare än vad de flesta bedömare befarat. Samtidigt får vi inte blunda för krisens effekter: arbetslöshet för många människor och minskade skatteintäkter. Delar av Sverige har i krisens spår drabbats hårdare än andra.

I höst är det val och mycket står på spel. Jag hoppas att tiden fram till valet kommer att handla om framtiden. Alla partier har ansvar för att berätta vilket Sverige vi vill se. Det är en skyldighet vi har mot alla dem som ska välja det alternativ som ska ta ansvar för landet under nästa mandatperiod.

Därför vill jag teckna min bild av vad jag tror att Sverige kan bli och vad som krävs för att komma dit. Det rymmer givetvis inte allt, men det som jag just nu tycker är viktigast.

För det första ska Sverige vara ett land där alla upplever frihet. Det handlar om frihet att styra och påverka sitt eget liv, om att kunna lita på att rättsamhället behandlar alla lika och att kunna känna sig trygg både när man går ut och i hemmet. Brottslighet får inte begränsa människors frihet, därför måste vi fortsätta att satsa på fler nya poliser på Sveriges gator och vi måste bättre förebygga brottslighet. Om man har ambitionen att friheten ska öka för alla är det viktigt att se var ofriheten är som störst och det är den hos människor utanför arbetsmarknaden och med svag förankring i samhället. Därför behöver vi erbjuda stöd, bygga broar till arbetsmarknaden och fortsätta sänka skatterna för dem med lägst inkomster.


För det andra ska Sverige vara ett land som tar ansvar för kommande generationer. Det handlar om överlevnadsfrågan, klimatet, där vi måste orka gå vidare med åtgärder i Sverige, men också att agera internationellt. Det nyss avslutade mötet i Köpenhamn får inte leda till att vi i besvikelse lämnar den internationella arenan.


För det tredje ska Sverige vara ett land där alla som kan också arbetar. För att nå dit gäller att alla jobb räknas lika, att vi ser allas förmåga och gör det enklare att driva företag och att anställa. Bara en politik för fler jobb kan ta oss dit. Självklart ska den som behöver få hjälp och stöd från samhället men jobben ska vara i fokus, inte bidragssystemen.

Utmaningen är en utveckling där alla ges samma möjligheter att delta och bidra på arbets­marknaden. Det innebär att vi måste inkludera unga, kvinnor och människor med invandrarbakgrund bättre. Här kan Sverige bli ett föregångsland.

Det handlar också om statsfinanserna, att vi ser till att ta ansvar och inte nu konsumerar våra barns resurser. Vi har under nästa mandatperiod en möjlighet att återgå till balans i statsfinanserna, men det kräver ansvar och ledarskap.

Att ta ansvar för kommande generationer handlar också om att se den demografiska utvecklingen som innebär att de som arbetar ska försörja de som är äldre, vilka blir en allt större del av befolkningen. Vi måste skapa fler vägar in på arbetsmarknaden för våra unga och motivera äldre att arbeta längre. Med rätt politik kommer det inte att saknas jobb, men rätt person måste hamna på rätt ställe.


För det fjärde ska Sverige vara världens mest jämställda land. Sverige ska vara ett samhälle där individens önskemål och möjligheter inte bromsas av förutfattade meningar, fördomar eller könsnormer.

Kvinnor och män ska ha samma förutsättningar i vårt samhälle. Det krävs hårt arbete och förändring för att nå dit. Det måste börja redan när ettåringarna börjar på förskolan och sträcka sig ända till sammansättningen i ledningsgrupper och bolagsstyrelser. Politiker, familjer och arbetsgivare har alla ett ansvar för ett jämställt Sverige. Vår största tillväxtpotential ligger i att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden.

För det femte ska Sverige vara ett land med mycket höga ambitioner när det gäller att utveckla kvaliteten i välfärden. Och vi ska låta välfärdens medarbetare vara drivkraften i detta. Genom bättre ledarskap och större inflytande för medarbetarna kan vi frigöra kraften i välfärdens verksamheter. I samarbete med de som nyttjar välfärden kan vi höja kvaliteten och de offentligt finansierade verksamheterna bli föregångare när det gäller modernt ledarskap och organisationer som tar tillvara på människors engagemang.

Det saknas inte utmaningar under nästa årtionde. Utmaningen ligger främst i att kunna ge de bästa svaren på de frågor som påverkar vår vardag och vad vi oroas över vid frukostbordet. Låt 2010 bli ett framtidsår!