Mona Sahlin flörtar med extremisterna

Trots mycket lågt förtroende även hos sina egna väljare hoppas Mona Sahlin på att bilda regering med Miljöpartiet och Vänsterpartiet efter valet.

Det enda vi säkert vet är att det skulle innebära skattehöjningar motsvarande cirka en månadslön per år för en person med vanlig inkomst.

Om Mona Sahlin får sin vilja igenom innebär det att Vänsterpartiet tar plats i en regering för första gången någonsin. När partiledaren Lars Ohly fick formulera det han önskade skulle stå på löpsedlarna efter valet 2010 skrev han: ”Efter 93 år i opposition – nu tar vänstern plats i regeringen”.

Det finns goda anledningar till att partiet och dess politik hållits utanför samtliga svenska regeringar under dessa 93 år. I årtionde efter årtionde var Vänsterpartiet uttalat antidemokratiskt, stödde de kommunistiska diktaturerna och ockupationerna av våra grannländer, och stod för att införa en kommunistisk diktatur även i Sverige. Det är ett parti som därför har ansetts demokratiskt opålitligt, hållits utanför exempelvis försvarsfrågor och har bekämpats ihärdigt inte minst av Socialdemokraterna i regeringsställning.

Mona Sahlin är beredd att göra vad Erlander, Palme, Carlsson och Persson aldrig kunde tänka sig – att ta in kommunister i regeringen.

Regerandet innebär kollektiva beslut och kollektivt ansvar, vilket betyder att Vänsterpartiet skulle få inflytande över helheten – från ekonomi till försvar och EU. Mest inflytande skulle de naturligtvis få där de skulle få statsrådsposter.

Mycket tyder på att Vänsterpartiet har blivit mer extrema efter Gudrun Schymans avgång. I partiprogrammet som är reviderat så sent som 2008 lyfts marxistisk teori fram som ett viktigt politiskt verktyg, marknadsekonomin ifrågasätts och planekonomins fördelar lyfts fram. I programmet krävs avskaffande av ägandet av produktionsmedlen, såväl det samhälleliga som det privata, vilket ska ersättas av gemensam förvaltning och gemensamma resurser. Sverige skulle få Nordkoreas ekonomiska modell. Det om något torde vara en extrem politik.

Partiledaren Lars Ohly slutade kalla sig kommunist härom året, men har förklarat: ”Jag har varit kommunist sedan jag gick med i Kommunistisk ungdom 1978 och aldrig förknippat det med diktatur eller förtryck”.

Ohly såg alltså inte 1978 eller därefter att Sovjetunionen och länderna i Öst- och Centraleuropa var totalitära stater präglade av förtryck, fattigdom, miljöförstöring, militarism och förföljelser.

Diktaturen Kuba beskriver han som ett fantastiskt exempel på hur man under mycket fattiga förhållanden kan uppnå folkligt deltagande och ekonomisk rättvisa. Likaledes säger sig Ohly föredra diktatorn Fidel Castro framför Tony Blair.

På frågan vilka ministerposter han anser att Vänsterpartiet ska besätta har Lars Ohly svarat: Att få helhetsansvaret för finanspolitiken, för arbetsmarknadspolitiken, för socialpolitiken, för utrikespolitiken.

Vänsterpartiet har som uttalat mål att, osagt med vilka metoder, avskaffa marknadsekonomin och strypa det privata ägandet. På kortare sikt nöjer de sig med att föreslå massiva skattehöjningar, att låta antalet sysselsatta i offentlig sektor svälla med flera hundra tusen och införa okontrollerade höjningar av bidrag. En sjuksköterska skulle direkt få höjd skatt med tusen kronor per månad, vilket säkerligen skulle följas av ytterligare höjningar. Hundratusentals fler medborgare skulle snabbt bli beroende av det offentliga.

Extremism i form av främlingsfientlighet och rasism ska tas på allvar. Samtliga riksdagspartier har goda skäl att inte samarbeta med partier med sådana utgångspunkter i sin politiska plattform. Där har även Mona Sahlin varit tydlig. Men för Vänsterpartiets extremism verkar det numera finnas en blind fläck hos många socialdemokrater.

Detta ställer mycket höga krav på att Mona Sahlin redovisar deras gemensamma politik så att väljarna får veta på förhand var extremismen får mest genomslag.

Vänsterpartiet har en totalitär syn på samhället och demokratin. Staten ska uttolka majoritetens vilja, och individens rättigheter skall inskränkas. Den svenska demokratin skall förändras i grunden och ersättas av ett kollektivistiskt system.

Mona Sahlin bör därför i god tid före valet redovisa såväl den gemensamma politiken som de ministerposter Vänsterpartiet skulle komma att besätta. Allt annat vore att föra väljarna bakom ljuset. Svenska folket skulle riskera vakna upp med en regering man inte anser sig kunna acceptera.