Skippa butlern – säg ja till rut

Sverige är i förvandling. Så har vårt land många gånger varit och utmaningen har landet klarat av varje gång. Nu måste vi vara förberedda att möta den förvandling som samhället går in i. Att tjänstesektorn är en framtidsbransch är alla överens om. Att småföretagarna är vår tids hjältar har vi likaså hört mycket om och förstått. När Sverige varit i kris har vi sagt att det är de små och medelstora företagen som ska hjälpa oss ur krisen.

Men egenförsörjarna i sina enmans eller familjeföretag står utan grundläggande skydd från välfärdssamhället om de inte väljer att lägga ned sina företag eller förmår anta den byråkratiska jätteutmaning som krävs för att beräkna sjukpenninggrundande inkomst. Politiker från alla läger säger sig värna om dessa hjältar men de politiska förslagen räcker ändå inte.

Tjänstesektorn kämpar i en tuff omgivning eftersom det florerar en mängd utförare som struntar i skatter, lagar och avtal. Att driva sin verksamhet enligt regelboken medan man konkurrerar med oseriösa utförare som hela tiden kan ligga lägre i pris är ett omöjligt uppdrag. Momsen är svår att sänka eftersom Sverige inte förhandlat fram ett undantag för den sektorn i vårt avtal med EU.

Det är beklagligt eftersom det troligen varit det bästa sättet att lösa de ojämlika konkurrensvillkoren inom såväl hushållstjänster som för tjänsterna hårklippning och bilreparationer med mera. Att sänka arbetsgivaravgifter och andra skatter kan fungera för att stimulera företag och konsumenter men då är det svårt att veta att priserna verkligen sjunker, subventionen kan gå rakt in i företagarens kassa i stället för att gynna köparen av tjänsten.

Det system som i Sverige införts av den borgerliga regeringen ger avsedd effekt. Köp av hushållstjänster ökar, företagen anställer och svartjobben minskar. I Finland infördes ett snarlikt system av en socialdemokratisk regering och effekterna var liknande. I Sverige har frågan, helt i onödan, blivit skarpt politiserad. Så ideologiskt skiljande är inte frågan, här borde en eventuell rödgrön regering tänka om. Det är bra att arbetare som varit hänvisade till otrygga villkor, utnyttjade av kriminella ligor, kan få avtalsenlig lön och en framtida pension. Hur kan det vara dåligt för arbetarklassen?

I dagarna har Socialdemokraterna i Stockholms stad och län hävdat vikten av tid till att skratta och älska enligt en debattartikel i Dagens Nyheter. Det är bra att företrädarna sett att dessa frågor är viktiga för individerna men varför gå över ån efter vatten? Det är inte betjänter i tunnelbanan som behövs, det är tjänsteföretag som kan överleva och motsvara efterfrågan som krävs.

Det är inte bättre inlämningsmöjligheter av tvätt som familjer primärt efterfrågar, det är tids- och utförandeaspekterna som styr. Om nu Socialdemokraterna slutar fråga vem som ska städa pigans (eller butlerns) hem, för att i stället inse behov och efterfrågan som gynnar välfärden, så är det inte försent att göra rut-avdraget till en ickefråga genom att erkänna det som ett fungerande verktyg. Det är kanske det Carin Jämtin och Ilija Batljan helst vill, men för att inte väcka ont blod är det så här de måste göra.

Vårt parti har varit med och byggt upp möjligheten att göra såväl bostads- som konsumtionskarriärer genom ständigt förbättrade villkor för de som haft det sämst. Det ska vi vara stolta över.

Vi måste nu också förbättra villkoren för dem som hänvisats till svartjobb och otrygga villkor på en marknad som bevisligen finns. Behovet finns dessutom även för de som bor mycket långt från en tunnelbanestation och deras lösningar finns inte i Stockholmsförslaget.

För pendlare i glesbygd, med flera mil till arbete, skola och barnomsorg, är behovet av tid för skratt och kärlek lika stort som för stockholmare, därför är generella regler som är lika för alla i hela landet, viktigare än betjäntservice i tunnelbanan. Men det var ett intressant sätt att vända på könsperspektivet, kanske kan fotfolket inom socialdemokratin bättre förlika sig med betjänter än med pigor.