”Cancersjuka tvingas till
arbetslöshet och misär”

Det här är en vädjan i valets sista stund. Oavsett vilken regering som kommer till makten efter valet måste den sätta stopp för den hantering av cancersjuka som nu pågår. Idag kan en cancerdiagnos innebära att du tvingas ut i arbetslöshet och misär. Sjukförsäkringens och a-kassans regler – som ska vara ett stöd och hjälp att komma igen för den som är sjuk och arbetslös – kan få just de följderna.

Som psykiater respektive kurator på Onkologiska kliniken på Karolinska sjukhuset i Stockholm möter vi återkommande patienter som hamnar i denna situation. De tvingas ta privata lån eller SMS-lån för att klara sig och i slutänden kan de tvingas sälja villan eller bostadsrätten och leva i arbetslöshet fram till pensionen. De här människorna borde i stället få ägna all sin kraft åt att bli friska så att de kan komma igen på sitt gamla jobb. Som psykiater respektive disputerad forskare med inriktning på sjukförsäkringssystem vet vi vilka brister den svenska sjukförsäkringen har.

Egentligen är det väldigt enkelt. Den aktiva cancerbehandlingen tar ibland nästan ett år. Sjukdomen i sig innebär en svår påfrestning. Till det kommer behandlingen som innebär utomordentligt tuffa strålbehandlingar och/eller cellgifter. När den är avslutad mår man ofta sämre än när man fick sin cancerdiagnos. Därför krävs en lång tids konvalescens innan man är helt arbetsför.

Ett år är som regel gränsen för hur länge en cancersjuk person får gå sjukskriven och det är här det första problemet infinner sig. Försäkringskassans prövning sker när behandlingen är slutförd, men innan personen är frisk. Det bästa hade naturligtvis varit att personen får gå tillbaka till sitt gamla jobb och allteftersom trappa upp sin arbetstid. Med dagens regler för rätt till sjukskrivning är detta inte en självklarhet.

Vid en prövning ställs ofta den cancersjukas arbetsförmåga mot alla de arbetsuppgifter som finns på hela arbetsmarknaden, också arbetsuppgifter som kommer ifråga vid lönebidrag eller arbete på Samhall, från Treriksröset till Smygehuk. Enligt de cancersjuka anser Försäkringskassan nästan alltid att det finns en arbetsförmåga. Problemet är bara att det inte finns några jobb för sjuka människor på arbetsmarknaden, ens med lönebidrag eller på Samhall. Det rör sig ju oftast om äldre personer med starkt nedsatt arbetsförmåga. Det blir en låtsasprövning.

Om man är medlem i en a-kassa blir nästa steg arbetslöshetsförsäkringen. A-kassa kan innebära starkt reducerad inkomst jämfört med sjukförsäkringen, men är ändå bättre än situationen för dem som inte är med i a-kassan. För dem gäller Alfa-kassans grundersättning med max 320 kr/dag. Nu infinner sig problem nummer två: Arbetsförmedlingen kan komma fram till att cancerpatienten inte klarar ens ett lättare arbete. Då får cancerpatienten ingen ersättning vare sig från Försäkringskassan, A-kassan eller Alfa-kassan.

Nästa steg är kommunens försörjningsstöd (tidigare socialbidrag) och här finns problem nummer tre: för att få försörjningsstöd måste cancerpatienten vara helt utblottad. Ofta är man i en ålder där man har både bil och köpt bostad. Därför förekommer det att cancerpatienter försöker klara sig på SMS-lån eller privata lån och en del hamnar i skuldfällan. Det förekommer också att patienter väljer bort livsviktiga mediciner för att de inte har råd. Valet kan stå mellan att lösa ut sin medicin eller betala hyran. För en del är alternativet att man försöker jobba fast man ännu inte är frisk. Då blir man som regel inte friskare utan sjukare.

Hela den här ruljansen är kränkande för de sjuka och strider mot allt sunt förnuft. Den strider också mot bilden av Sverige som en välfärdsstat. Människor som drabbas av cancer skall inte tvingas ut i arbetslöshet och misär.

Vad som är särskilt upprörande är att om de här personerna bara fick lite mer tid på sig för att bli friska och arbetsföra skulle de i stort sett alltid kunna komma igen på de arbeten de hade före insjuknandet. Med deltidslösningar där arbetstiden trappas upp allteftersom patientens arbetsförmåga tilltar skulle de besparas mycket onödigt och långvarigt lidande, och samhällets resurser användas på ett klokare sätt.

Därför vädjar vi i valets sista stund till företrädare för de bägge blocken: Lova dessa cancersjuka personer att ni så snart det bara är möjligt sätter slut på den här inhumana hanteringen!