Nu går vi utan dig, Mona!

När Socialdemokraterna nu presterat sitt sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes har detta skakat om partiet i sina grundvalar. Så till den milda grad att det är första gången en partiordförande tar ordet kris om tillståndet i partiet i sin mun och låter tillsätta en kriskommission.

Det sistnämnda tycker vi, ett antal bloggare som medverkar i nätverket Netroots, är bra. Att socialdemokratin verkligen befinner sig i just en kris av historiska proportioner och onekligen vid ett vägskäl torde vara ställt utom allt tvivel. Ett vägskäl där valmöjligheterna är på tok för många och konsekvenserna av ett felaktigt eller svagt förankrat val kan kasta socialdemokratin djupare ner i en spiral som riskerar att bli svår att häva.

Redan dagen efter att Mona Sahlin låtit meddela detta började den interna debatten ta fart – men frågorna var inte om vad eller varför socialdemokratin hamnat i denna situation. En av frågorna som dök upp, och som debatten kom att kretsa om under en tid, var runt ordet kris. Ordet kändes för negativt laddat hävdade vissa, att det kändes för deprimerande var andra invändningar.

Redan när dessa invändningar började resas blev vi oroliga för att krismedvetandet skulle försvinna alltför snabbt. Oroliga för att socialdemokratin inte kommer att lyckas reformera sig själv och därmed i förlängningen begränsa möjligheterna att vara ett parti i takt med tiden.

När sedan kriskommissionens medlemmar presenterades den 8 oktober stillades inte denna oro. Vår oro och vår angelägenhet baseras på att kriskommissionens storlek och sammansättning ger intryck av att gå dagens interna maktbalans till mötes. En maktbalans där storstads- eller högerorienterade grupperingar måste balanseras både mot de som förespråkar en tydligare vänsterorientering samt andra intressen som industrifacken, offentliganställda med mera för att nämna några exempel.

De enskilda personer som ingår är var och en för sig utmärkta, skarpa och progressiva tänkare men helheten – sammansättningen – blir en annan dessvärre. Fram tonar en strategi om att gå alla till mötes, som riskerar att begränsa perspektiven och hindra en fri idéutveckling.

Ingenstans kan vi heller finna den frågeställning som borde vara självklar och primär: den till synes enkla frågan till väljarna, som vi söker mandat från, om varför vi inte förtjänade att vinna valet 2010. Utöver detta präglas kriskommissionens arbete av en omfattande senfärdighet.

Mot denna bakgrund har vi beslutat oss för att skapa en kompletterande struktur. En öppen kommission och en struktur som inspirerats av de möjligheter ett helt och hållet öppet och nätverksbaserat forum för debatt och idéutveckling som internet och Netroots medger. En metod och process som är hämtad från de amerikanska Demokraternas förnyelsearbete efter valförlusten 2004, som i förlängningen bäddade för Barack Obamas seger 2008 med ett i grunden reformerat parti. En metod och process som kan tillföra oväntade och nya perspektiv som annars riskerar att gå förlorade. Som syftar till att underlätta kriskommissionens arbete med att vända på varje sten. För det är vad som kommer att krävas.

Med en friare grupp som kan tänka och se på socialdemokratin ur ett utifrån- och gräsrotsperspektiv så skapar vi förutsättningar för ett kompletterande och friare resultat. När vi sedan, framåt årsskiftet, är klara med de första resultaten av vårt – och alla de som medverkar i Netroots som vill bidra – arbete kommer detta att överlämnas till Socialdemokraternas kriskommission för att kunna bli en kompletterande del av den vanliga demokratiska processen med remisser och kongressförfarande.

Partistyrelsen har valt att ta hänsyn till de interna maktbalanserna redan från början. Detta är djupt olyckligt och borgar inte i grunden för en progressiv analys och idéutveckling.

Det är detta förhållningssätt som fått oss till den punkten att vi känner oss tvungna att bryta ny mark, använda de möjligheter ett öppet internet medger och tänka just fritt som den gräsrots- och folkrörelse Netroots är med sitt under- och utifrånperspektiv. Som nätrötter har vi gräsrotens anslag – och ska en reformering av socialdemokratin vara möjlig bygger den på just gräsrotens, och folkrörelsens, kraft och perspektiv.

Vi gör detta för att vi känner ansvar, vi gör detta eftersom vi är övertygade om att socialdemokratiska värderingar är tidlösa. Värderingar som frihet, jämlikhet och solidaritet har en stor och central roll att spela i framtidens Sverige.