Fler än Sahlin måste rensas ur ledningen

DEBATT Nu när Socialdemokraternas extrakongress närmar sig intensifieras spekulationerna om namn till partiledarvalet. De namn som nämns är i stora delar samma namn som idag utgör delar av partiledningen.

Det är märkligt att, med kanske ett halvt undantag i Ylva Johansson, av de namn som nämnts i förhandsspekulationerna är det ingen som egentligen synts på den politiska radarbilden sedan Mona Sahlin aviserade sin avgång. Det är faktiskt värre än så. Endast en handfull av Socialdemokraternas ledning - som består av inalles 55 personer – har varit närvarande i den politiska debatten i någon mätbar omfattning. Detta gäller i synnerhet gruppledaren för den socialdemokratiska riksdagsgruppen, Sven-Erik Österberg, som i ordförandens frånvaro är den mest framträdande och inflytelserika företrädaren. Av honom har vi inte sett något alls i den debatt som nu förs och som måste hejda det fria fall som Socialdemokratin befinner sig i. Ett fall där tilltron till vår förmåga att leda minskar för varje dag och att dagens historiskt låga stöd klistras fast som ett normaltillstånd.

Hela dagens partilednings agerande tecknar en bild av en ledning som aldrig haft någon förmåga att leda. Den bild som nu blir allt tydligare är en av en grupp på ett 50-tal personer som inte kan någonting, inte vågar någonting, inte har några idéer om någonting än mindre visioner om Socialdemokratins framtida politik. Denna bild, som blir tydligare för varje dag, är i sig en förklaring till två raka valförluster. En styrelse som kollektiv inte har några idéer och är för rädda att gå ut i debatten är inte ett attraktivt alternativ för väljarna och förklarar därmed det historiskt låga stödet...

Valberedningen måste nu snabbt inte bara en ny partiledarkandidat som är delaktig och närvarande i debatten skall utses. Den måste börja rensa ut den last av styrelseledamöter av drivvedskaraktär som mer liknar en hejarklack av Nordkoreanskt snitt. Eftersom det inte finns någon att heja på verkar de flesta i denna klack sitta stilla och tysta i sina båtar på ett stormande hav utan kompass. Utan idéer hur vi tar oss ur denna situation och för rädda att säga det.