Politiker kan inte skapa solidaritet

Just nu sänder Kanal 5 programserien ”Den hemlige miljonären”. Inför premiären beskrevs programmet som att en ”hemlig” miljonär lämnar sitt privilegierade liv för att arbeta under täckmanteln volontär för olika frivilligorganisationer. På den sista dagen avslöjar miljonären sin verkliga identitet och skänker pengar från sin privata förmögenhet.

Klart att programmet väcker känslor. En del uppfattar säkert programmet som stötande när välbeställda under några få dagar får uppleva hur det är att vara hemlös och utsatt. Hur kan de någonsin komma i närheten av den förtvivlan många känner, när de vet att de har en designad mångmiljonsvilla hemma som väntar?

Men jag måste erkänna att jag verkligen gillar programidén. Fler borde prova på att engagera sig som volontärer och välgörenhet eftersom det kan leda till ökat medvetande om utsatta människors livsöden och behov.

För det finns helt klart ett växande intresse för volontärarbete. Entreprenörer har insett detta vilket har bidragit till att det startats flera volontärresebyråer. En strand lockar inte, många vill kombinera en utlandsvistelse med en insats att hjälpa andra. Mötet med människorna blir ett minne för livet. Fler företag uppmuntrar också sina anställda att engagera sig eftersom det bidrar till många positiva effekter som kommer både företaget, deras anställda och de behövande till del.

Många i Sverige har det väldigt bra, de har jobb att gå till, en tryggad bostad och en sparad slant på banken. Andra har det inte. Det är viktigt att samhället stödjer de mest behövande genom att erbjuda insatser som grundläggande försörjning samt förmedling av jobb och utbildning. Men många vill dela med sig och ge något tillbaka. Det ska vi ta tillvara. Allt behöver inte handla om pengar utan om att stå upp för någon som far illa eller ägna ett par timmar i månaden att hjälpa en behövande. Intresset är visserligen stort att stödja ett fadderbarn utomlands eller att betala in för naturkatastrofer, men många vill göra mer också här hemma.

Det är svårt att bygga social gemenskap och solidaritet genom lagstiftning och politiska reformer. Snarare grundar sig dessa värden i respekten för människors unika värde. Jag är övertygad om att människors engagemang för varandra är själva kittet som håller ihop ett samhälle. Särskilt i tider av främlingsfientlighet.

De normer och värderingar som bygger på människors lika värde måste vi få med oss som barn och dessa måste vi sedan stå upp för under hela livet.

Jag tänker ofta på Maria Lundin, kvinnan som en oktoberdag i Bagarmossen tog tag i och ingrep mot pappan som misshandlade sin fyraåriga son på tunnelbanan. Alla andra i vagnen vände bort blicken. Hela historien är så tragisk och även om jag ofta tänker på Maria och pojken, så ägnar jag faktiskt än mer tid till att försöka förstå de som inte ville se. Vad är det som skapar ett sådant samhälle?

Men det finns hopp. I mitt arbete möter jag dagligen människor som Maria, som inte blundar utan som gör en enorm insats i det tysta. Allt från att hjälpa till med soppkök till hemlösa till att hjälpa ensamkommande flyktingbarn med läxläsning. Alla dessa vardagshjältar måste vi värna om och uppmuntra. Politiken ska självklart ta sitt ansvar men kan inte, och ska inte, göra allt. Det civila samhället måste finnas för att ta tillvara engagemang människor emellan. Precis som statsministern slagit fast är det offentliga ett komplement till det civila samhället och inte tvärtom.

Motståndet finns, ni ska veta hur många arga människor som hör av sig så fort en ny anläggning för hemlösa ska byggas. Visst ska vi ta socialt ansvar, säger de, men definitivt inte här i våra kvarter. För miljonären Ola Lauritzon blev i?stället ”Den hemlige miljonären” ett uppvaknande. I dag har han nästan daglig kontakt med de hemlösa han var volontär bland och han medger att han genom att få sätta sig in i deras liv fick med sig lärdomar för livet.

I dag hyllar han volontärers insatser och hoppas att engagemanget både uppmuntras och uppmärksammas.

Jag kommer också att göra en insats. Sedan tidigare är jag en av många utbildade polisvolontärer och nu engagerar jag mig som volontär minst en gång i månaden för att visa på den bredd av volontärverksamheter som finns i? dag. Gör det du också, tillsammans kan vi bidra till ett mänskligare Sverige. Och kom ihåg, nästa gång någon blir slagen i din närhet, vänd inte bort blicken