Arbetslösa i fas 3 för evigt fast i karantän

I maj 2010 tillskrev jag ordföranden i arbetsmarknadsutskottet samt en person från varje parti i utskottet för att belysa de mycket stora problem som placering i jobb-och utvecklingsgarantin fas 3 medför, och problemet kvarstår.

Den mycket märkliga företeelsen fas 3 har äntligen börjat uppmärksammas av media och glädjande nog även av vissa politiker. Förhoppningsvis kan det innebära början till en radikal förändring av fas 3, något som skulle glädja både oss arbetsförmedlare och framförallt våra arbetssökande.

I dagsläget är cirka 25000 personer i fas 3 och det fylls på hela tiden och utflödet är tyvärr inte särskilt hoppingivande, men med tanke på konstruktionen av fas 3 inte det minsta överraskande.

De som hamnar i fas 3 tappar möjligheten att få del av många av våra instrument til exempel utbildning, praktik och starta-eget-bidrag. Dessutom tappar de som haft lägsta ersättningen (223 kr brutto per dag) under fas 1 och 2 ersättningen helt, övriga som tillhör a-kassa behåller sin ersättningsnivå under fas 3.

Varför ska de som haft sämst ersättning få det ännu sämre? Fullständigt ologiskt. Det bör även beaktas att det är inte givet att de som får noll i ersättning kan få försörjningsstöd (make/maka eller motsv. kanske har för hög inkomst) vilket gör att ersättningen blir 0 kr! Om man dessutom ska transportera sig till arbetsplatsen blir det en ren förlust. Vidare är det troligen så att människor med utomnordisk bakgrund löper högre risk att hamna i den arbetsmarknadspolitiska fällan fas 3 genom att dom inte sällan, av många skäl, har en längre ”resa” innan dom får arbete.

Ytterligare absurditeter är till exempel att arbetsförmedlingarna måste hålla stenkoll på hur många dagar som en sökande förbrukat i jobb-och utvecklingsgarantins fas 1+2, detta med tanke på att man kan inte påbörja en arbetsmarknadsutbildning om man närmar sig fas 3 på grund av att utbildningen endast, i bästa fall, till ringa del får pågå i denna fas. Vidare, om en sökande i fas 3 får kontakt med en presumtiv arbetsgivare och denne vill ha personen på praktik för att se hur personen fungerar går inte det som reglerna är utformade nu. Märkligt och synnerligen kontraproduktivt! Det är vanligt att en arbetsgivare vill testa en presumtiv anställd innan man beslutar om anställning, och varför ska inte de som är i fas 3 få möjlighet till detta?

Vi är många som undrar hur en sökande som finns i fas 3 ånyo ska kunna komma i åtnjutande av Arbetsförmedlingens hela verktygslåda, eller är man för evigt satt ” i karantän”?

Arbetsförmedlingen har ”order” att satsa främst på de som står längst från arbetsmarknaden och personer i fas 3 torde med råge kunna anses tillhöra den gruppen, varför ska dom då särbehandlas?

Förslag: Gör snarast så att personer i fas 3 får tillgång till arbetsförmedlingens HELA verktygslåda. Låt de som i fas 1 och 2 hade lägsta ersättningen få behålla den under fas 3. De 225 kr som arbetsgivare får då de skapar verksamhet (som ofta tangerar ordinarie arbetsuppgifter) för personer i fas 3 bör istället, åtminstone delvis, tillfalla de som sysselsätts/utför ett arbete så att man får ett ekonomiskt incitament och uppskattning för det arbete man utför, arbeten som gynnar arbetsgivaren. Att som arbetsgivare få betalt för att få arbete utfört är absurt. Självklart ska målet vara att lämna fas 3, men då måste man ta bort ”mineringarna” som försvårar detta.

Hans Öhlund

arbetsförmedlingen i Umeå