ÅSIKT

Kommunen hotar Marie och Robin

Juristen: De vill tvinga familjen att sälja sitt drömhus

Kommunen vill tvinga Marie och Robin att lämna sitt hem – för att göra plats åt industrier. Kommuners tvångsinlösen har blivit ett sätt för företag att få tag på mark som annars inte är till salu, skriver debattören.
Kommunen vill tvinga Marie och Robin att lämna sitt hem – för att göra plats åt industrier. Kommuners tvångsinlösen har blivit ett sätt för företag att få tag på mark som annars inte är till salu, skriver debattören.Foto: PRIVAT
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Drömhuset.
Drömhuset.

I mars 2007 hittade familjen Marie Eriksson och Robin Gustafsson sitt drömhus i Linköping. En gul 30-talsvilla på fem rum och kök, strax utanför city. Mäklarprospektet beskrev helt riktigt ett ”unikt boende med härligt fritt läge, landetkänsla och fantastiska möjligheter”.

Det spelade därför ingen roll att närmsta grannarna var en bilverkstad och ett skyltföretag. Två år senare föddes sonen Elliot och familjelyckan var fulländad.

Men en fredag i början av det här året kom kallduschen. En tjänsteman ringde från kommunen. Det gällde familjens hem, sa han. Med kort varsel kallades Marie och Robin upp till kommunkontoret.

Där ställde kommuntjänstemännen familjen inför ett ultimatum: ”Antingen så säljer ni huset till kommunen, eller så bygger vi in er”. Tjänstemännen förklarade för Marie och Robin att kommunen minsann hade rätten på sin sida. En gammal stadsplan från 1973 gav kommunen rätt att tvångsinlösa tomten, menade man. Kommunen krävde omedelbart besked.

Däremot var kommunen inte alls lika tydlig med varför man vill åt Maries och Robins tomt. Det talades om alla möjliga alternativ. Kanske ville man bygga ett konferenscenter – och då skulle Maries och Robins hus störa utsikten. Planerna var storslagna men vaga.

Det senaste beskedet är att det ska bli plats för fler kommersiella aktörer. Det är, enligt kommunen, bara en tidsfråga innan någon hör av sig och vill etablera sig på deras tomt. Därför vill man nu ”städa upp” i området och besluta om en ny detaljplan som skapar ett renodlat industriområde.

Marie och Robins fall är tyvärr ett exempel på ett allt vanligare samhällsproblem. Det handlar om kommunalt maktmissbruk där helt vanliga familjer tvingas gå från hus och hem när kommuner bestämmer sig för att gynna privata aktörer med rent kommersiella intressen. Ofta finns det en vinst att kamma hem även för kommunerna.

Det finns flera andra uppmärksammade fall från senare tid. För några år sedan beslutade Burlövs kommun i Skåne att en ung familjs hem skulle rivas för att ge plats åt en fraktterminal. Det var börsnoterade Brinova och fraktjätten DHL som stod bakom och drev på.

I Borlänge backade kommunen upp det lokala transportföretaget Maserfrakt, som för att kunna utöka sin verksamhet ville åt ett hem där en man hade bott i över fyrtio år. Och i Insjön i Dalarna kämpar flera familjer mot kommunen och privata Bergkvistsågen som vill utplåna hela deras by för att sågen ska kunna bygga ut.

Bilden av tvångsinlösen som ett verktyg för privata aktörer att komma åt egendom som inte är till salu bekräftas också av en statlig utredning. I början av 1970-talet skedde de allra flesta fallen av tvångsinlösen till förmån för stat eller kommun. Nu gäller det omvända. I två fall av tre är det privata aktörer som tvångsinlöser.

Det finns också ett stort mörkertal enligt den statliga utredningen. I upp till 99 procent av fallen som aktualiserar tvångsinlösen sker ingen rättslig prövning. Trängda av kommuner, myndigheter och kommersiella aktörer känner sig enskilda ofta tvingade att ge efter och göra upp i det tysta. De flesta känner över huvud taget inte till sina rättigheter.

Vad är det då som gäller? Den svenska grundlagen skyddar den enskildes äganderätt. Detta innebär att man inte kan tvingas avstå sin egendom annat än när det krävs för att tillgodose ett ”angeläget allmänt intresse”. Och det ska då vara som en allra sista utväg när det inte finns några andra rimliga alternativ. Det handlar i första hand om mark som behövs för att bygga skolor, infrastruktur eller sjukhus – inte för att gynna privata företag på vanliga människors bekostnad.

Kommunerna sätter sig alltså i många fall över grundlagen och låter kravet på ”angelägna allmänna intressen” stå tillbaka för inflytelserika privata intressen. Det är både oanständigt och olagligt.

Men allt fler tar striden – och vinner. I Burlöv och Borlänge tvingades kommunerna att backa och företagen fick tänka om.

Nu gäller det Marie och Robin i Linköping. Och i dag får kommunen ett brev på posten med familjens besked: Deras hem är inte till salu.

FAKTA

Fredrik Bergman, Stockholm. Jurist vid Centrum för rättvisa och ombud för Marie Eriksson och Robin Gustafsson.

I dag meddelar Marie Eriksson och Robin Gustafsson att de inte tänker gå med på att sälja sitt hus till Linköpings kommun. Fallet är bara ett av många där enskilda pressas att lämna hus och hem för att kommunen vill upplåta marken till privata företag, menar debattören.

Fredrik Bergman