ÅSIKT

Tvinga gamla att jobba fram till 70

Debattörerna: Högre pensionsålder och lägre lön till unga kommer att rädda välfärden

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Rockfarfar Mick Jagger, 67, vägrar pensionera sig. En bra metod för att rädda välfärden, enligt debattörerna.
Foto: REMY DE LA MAUVINIERE/AP
Rockfarfar Mick Jagger, 67, vägrar pensionera sig. En bra metod för att rädda välfärden, enligt debattörerna.

Arbetslösheten blir en het fråga i valet. I synnerhet ungdomsarbetslösheten används flitigt av oppositionen som ett slagträ mot regeringsalliansen. Men den debatten är allt för snäv.

Den alarmerande men, det har regeringen rätt i, vilseledande sysselsättningsstatistiken har kommit att överskugga halva problemet. För samtidigt som det är angeläget att fler unga kommer tidigare i arbete måste äldre arbeta längre i livet. Det är alltså helt fel att föreslå arbetstidsförkortningar eller tidig pension som bot mot ungdomsarbetslösheten.

Välfärdsstatens grundläggande problem är dess enorma framgång. Vi lever allt längre. Nu går den jättelika fyrtiotalistgruppen i pension, medan medellivslängden kryper mot 90. Man behöver inte vara ekonom för att se att om vi börjar jobba på allvar först framåt 30 och går i pension strax efter 60, så jobbar vi bara en tredjedel av livet.

Under två tredjedelar ska vi då leva på egna sparmedel, släktingar eller de förvärvsarbetandes skattebetalningar, alltmedan kostnaderna för vård och omsorg av äldre stiger obönhörligt.

Det går naturligtvis inte. Skall välfärdsstatens kärna, utbildning, vård och pensioner, kunna räddas måste vi arbeta mer under en längre del av livet. En internationell jämförelse visar att Sverige har en hög andel arbetande äldre, och en jämförbar andel ungdomar. Men ändå måste andelen förvärvsarbetande upp i båda grupperna. Det handlar inte om att öka en grupps deltagande på en annans bekostnad. Så vad gör vi?

Låt oss börja med de äldre. Här finns två åtgärder. Den ekonomiskt dyrare, men politiskt billigare, är sänkta arbetsgivaravgifter för äldre. Produktiviteten sjunker ofta efter sextio och då måste timkostnaden sänkas.

Den ekonomiskt billigare, men politiskt svårsålda, är att höja pensionsåldern. Därför har den första genomförts, men inte den andra (ännu). Det naturliga är att indexera pensionsåldern så att den alltid är till exempel 10 år lägre än medellivslängden. I nuläget skulle detta innebära en pensionsålder på runt 70 som sedan stiger successivt.

Och ungdomarna? Kan de arbeta mera? Låt oss säga direkt att det inte är så att en fjärdedel av Sveriges ungdomar är arbetslösa. Men att 5–10 procent är det och att så många som vill ha deltidsjobb bredvid studier inte kan få det, visar att vår arbetsmarknad inte fungerar särskilt bra.

Ett första steg är att rensa bordet och få en stabil och överskådlig sysselsättningspolitik. Bort med alla dessa lyft, insteg, avstamp, traineeprogram och aktiviteter som avlöser varandra. Framför allt kan inte mindre företag överblicka och anpassa sig till dessa kortsiktiga påhitt.

Grundproblemet är att ungdomar ofta har för höga löner. Deras produktivitet är – också efter en bra utbildning – ofta lägre på grund av bristande arbetslivserfarenhet.

I det gamla Brukssverige kunde stora, väletablerade företag betala för höga ungdomslöner och se det som en investering. Företagen fick avkastning på investeringen, ­eftersom ungdomarna i stor utsträckning stannade kvar på Sandvik, ASEA eller Bofors.

Dagens tjänsteföretag, ofta nystartade och verksamma i storstäder, kan inte räkna hem sådana investeringar, eftersom anställda ungdomars bindning till företaget är mycket svagare. Guldklockesystemet är borta.

Det nu lanserade lärlingssystemet bidrar till att lösa detta problem. Det innebär ju att ungdomar genom låg ersättning själva betalar för att få arbetslivserfarenhet och i gengäld får ett jobb därefter.

En annan modell är att låta skattebetalarna subventionera även ungdomslöner. Alliansregeringen har halverat arbetsgivaravgifterna för ungdomar, vilket är en effektiv metod. Nettokostnaden för statskassan är sannolikt liten.

Att reformera skolan är den viktigaste åtgärden mot ungdomars långtidsarbetslöshet. Vi vet inte om det är bra att nästan hälften av svenska ungdomar får högskoleutbildning, men vi vet att gruppen långtidsarbetslösa ungdomar domineras helt av dem som har misslyckats i gymnasiet.

Slutsats:

Indexera pensionsåldern till medellivslängden.

Bygg ut lärlingssystemet.

Avskaffa alla arbetsgivaravgifter på ungdomar.

Reformera gymnasiet.

FAKTA

Nils Lundgren, 74, nationalekonom.

Gustaf Lundgren, 23, ekonomistudent, Handelshögskolan.

Far och son, där fadern vid 74 inte har någon tanke på att lämna arbetslivet och sonen vid 23 inte vill vänta till trettioårsåldern med att börja arbeta.

Men hög arbetslöshet, allt högre medellivslängd och unga som som kommer sent ut i arbetslivet ställs försörjningsfrågan på sin spets. För att behålla välfärden föreslår debattörerna bland annat högre pensionsålder, sänkta arbetsgivaravgifter för äldre och lägre löner för unga.

Nils Lundgren
Gustaf Lundgren