ÅSIKT

”Bra teve” bara om barnen mår dåligt

Ola Lindholm om Kanal 5:s "Föräldrafritt": Hur många vuxna har inte ångrat sin medverkan i en dokusåpa?

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

REPLIK Dan Panas, presschef på Kanal 5, försöker i ett debattsvar hävda att jag kastar sten i glashus när jag kritiserar hans kanals barnförnedrande program ”Föräldrafritt”. Detta genom att hänvisa till att SVT:s program ”Wild Kids” , som jag leder, blev anklagat för att ha visat ”tortyrscener” med barnen. Det är ett desperat slag i luften.

Jag vet att ni på Kanal 5 förstår skillnaden mellan ”Wild Kids” och ”Föräldrafritt”. Men eftersom ni sätter likhetstecken mellan programmen så förklarar jag ändå.

I ”Wild Kids” handlade debatten om huruvida en scen där vissa deltagare fick huvor på huvudet eventuellt skulle kunna skrämma barnen som tittade, inte om barnen som var med for illa av det. Givetvis mådde inte barnen som var med dåligt av det, eftersom dom tyckte att det var det mest spännande dom varit med om.

Däremot blev kanske en del riktigt unga tittare lite rädda, vilket var väldigt tråkigt. Det har vi lärt oss. Vi är rädda om både deltagare och tittare. Om inte deltagarna i ”Wild Kids” mådde bra skulle vi inte kunna göra programmet. Det är det som skiljer ”Wild Kids” från de flesta andra dokusåpor.

I ”Föräldrafritt” handlar det inte alls om sådana betänkligheter. Tvärtom. Eftersom de psykologer som Kanal 5 hänvisar till givetvis visste exakt vad som skulle hända (det är inte det första experimentet på barn i grupp) när barnen släpptes ”fria” så hävdar jag att hela produktionen är djupt cynisk. Det blir ju bara värre av att veta att det ständigt finns närvarande vuxna som låter barnen slåss, gå hungriga, mobba varandra och så vidare.

Kanal 5 försvarar också programmet genom att säga att barnen deltog med föräldrarnas medgivande och därför kan man inte kritisera det hela. För gör man det så kritiserar man dessa föräldrar.

Kom igen, någon måtta får det väl ändå vara. Ni vet, som jag och alla andra som jobbar med TV, att det är omöjligt för gemene man att förstå genomslagskraften i TV. Det är också väldigt svårt att säga ”Stopp, jag vill inte mer” till ett stort tv-team, producenter och tv-chefer som hela tiden bedyrar hur bra allt kommer bli.

Hur många vuxna dokusåpadeltagare har inte ångrat sin medverkan och fått lida efteråt? Och de kan åtminstone ångra sitt egna beslut. Här handlar det om barn som inte haft beslutsrätten om medverkan. Det är föräldrarna, intet ont anande, som bestämt. Och det är klart att dom måste försvara det beslutet.

Jag har aldrig sagt att alla deltagarna måste må dåligt av ert program, många av dom hade säkert lite kul då och då. Men jag konstaterar att formatet bygger på att få barn att må dåligt, annars hade det inte blivit bra TV. Och det, Kanal 5, är både cyniskt och stört. Och det vet ni.

Ola Lindholm