ÅSIKT

Är du fattig? Du kan göra nytta i politiken

Gustav Fridolin (MP) bjuder in till samtal om nyfattigdomen: Debatten ska inte föras över huvudet på de berörda

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Bjuder in Gustav Fridolin, här i riksdagshuset, och Miljöpartiet uppmanar människor med ont om pengar men gott om idéer att höra av sig till deras nyöppnade brevlåda för att påverka politiken.
Bjuder in Gustav Fridolin, här i riksdagshuset, och Miljöpartiet uppmanar människor med ont om pengar men gott om idéer att höra av sig till deras nyöppnade brevlåda för att påverka politiken.Foto: Foto: Scanpix

I en ny rapport visar Rädda Barnen hur allt fler barn i Sverige växer upp i fattigdom. I dag debatteras rapporten i riksdagen. Ska vi tackla alla de andra problem där tonläget verkar högre och intresset större – försämrade skolresultat, gängbildning, Sveriges internationella konkurrenskraft – så måste vi börja med att alla som växer upp får en ärlig chans. Vi har inte råd med den hopplöshet som växer där unga människor förlorar framtidstron.

Ändå behandlas dagens riksdagsdebatt närmast som ett dussinärende. Finansministern kommer inte att delta. Läktaren kommer att gapa tom. Jag tror det beror på att debatten förs så långt från dem vi debatterar. När riksdagen diskuterar industrin så är industrin på plats, de har organisationer, lobbyister och PR-byråer. Så är det nästan jämt. Kulturen, idrotten, pensionärerna, småföretagarna, arbetarna – alla har sina representanter som håller ögonen på oss.

Men här finns ingen intresseorganisation, inget fack för fattiga. Och det är ju inte så märkligt. En pensionär, student eller förälder som har ont om pengar presenterar sig gärna som pensionär, student eller förälder, men knappast som ”fattig”.

Inför valet åkte några vänner och jag runt i Skåne på ”kaffe & bulle”-möten, lika anspråkslösa som det låter. Över en kopp kaffe samtalade vi med folk i bygderna om framtiden. Jag träffade föräldrar, arbetslösa, fackligt aktiva, folk som var sjukskrivna eller som borde vara det, folk som pluggade, pensionärer. Jag fick del av tankar och erfarenheter från de mest skilda håll men aldrig att någon ställde sig upp och sa att man var fattig. För varför skulle man det? Fattigdom är inte en identitet, det är en omständighet som alla kan hamna i och något man i det längsta undviker att göra till något man är.

Men det får inte betyda att debatten om fattigdom förs utan att de som verkligen har något att berätta får säga sitt. Ingen mår bra av att bara bli talad om, och aldrig med.

Alltför ofta smiter politiker undan ansvar genom att förvandla samhällsproblem till individuella tillkortakommanden. Dåliga studieresultat analyseras utifrån hur många kepsar som finns i klassrummen och inte utifrån hur många fler elever varje lärare ska undervisa. Bristen på jobb görs till ett problem med den arbetslösa som ska coachas och förändras. Sjuka utförsäkras och förväntas plötsligt friskna till. ”Bostadsbristen får varje enskild individ hitta en lösning på”, sa finansmarknadsministern häromveckan.

När man helt slutar se sjunkande studieresultat, arbetslöshet, bostadsbrist och sjukdom som samhällsproblem så blir det svårt för människor att engagera sig för förändring. Det är svårt att tänka sig en demonstration genom staden med plakat där det står ”Mitt stora misslyckande är...”.

Det man ser som ett misslyckande håller man för sig själv.

När Sverige en gång lyckades vända fattigdom till framtidstro var det för att man vågade lita till den kraft varje människa bär på. Man slutade skuldbelägga och se människor som var fattiga som ett problem, utan såg alla som värdiga medborgare oavsett tjocklek på plånboken. När de som tidigare hade utestängts fick en ärlig chans, när varje talang togs till vara, kunde vi bygga ett rikare land. Människor engagerade sig, startade företag och fackföreningar, och gjorde livet bättre för sig och alla andra.

På samma sätt måste nu alla som har stängts ute få möjlighet att hjälpa till att bygga ett bättre Sverige. Det är tillsammans vi löser de problem vi har tillsammans. Ett land som ger upp om att vara fantastiskt för alla, är snart inte fantastiskt för någon.

Dagens debatt blir inget värd om vi inte ger dem som berörs av vad som sägs möjlighet att tala för sig själv. Därför öppnar Miljöpartiet i dag en brevlåda, för den som har idéer eller erfarenheter som kan komma till nytta i arbetet för ett Sverige som hänger ihop igen.

Så, du som ser debatten och känner att det är dina problem som diskuteras: Hör av dig! Dina erfarenheter behövs i politiken. Om du är beredd att överbevisa dem som tror att den som har ont om pengar också har ont om idéer, så är vi beredda att visa att politik kan vara mer än käbbel.

Proffstyckarna om fattiga barn i Sverige

Gustav Fridolin