Debatt

Lås inte fast folk i fattigdom, Juholt

Debattören: Inkomst- skillnaderna har ökat – men alla har fått det bättre

När det tillkännagavs att Håkan Juholt är valberedningens förslag till socialdemokratisk partordförande talade han om ökande klyftor.

Svensk ekonomi och sysselsättning växer rekordstarkt, och ordning i de offentliga finanserna gör att vi kan undvika de krisåtgärder andra länder tvingas till. Men leder denna kraftfulla utveckling till ökade inkomstskillnader?

Sverige har de näst jämnast fördelade inkomsterna i EU. Skillnaderna har ökat något sedan mitten på 1980-talet, men då från en historiskt låg nivå. Under guldåren på 1950- och 60-talen var skillnaderna större. Undantar vi något hundratal personer med väldigt höga ersättningar – som kan ifrågasättas – så är skillnaderna fortfarande begränsade.

Det som kan se ut som ökande skillnader mellan individer är ofta inte det – utan en skillnad över livet för samma person. Vi lever mer varierande liv i dag, vilket också bekräftas av att vi faktiskt konsumerar mer jämlikt än någonsin.

Är något ökade inkomstskillnader samma sak som ökad fattigdom? Nej. Det senaste decenniet har alla grupper får ökad inkomst, fast olika mycket. Det innebär större skillnader, men alla – även de fattigaste – har nu högre inkomst.

Inkomstökningarna har varit olika stora. Hade det varit bättre om ingen har fått en ökning då? I så fall hade de fattiga varit fattigare. ”Fattigdomen fördrages med jämnmod om den delas av alla”, som Ernst Wigforss (S) uttryckte det. Är det rimligt?

Inga barn ska vara fattiga i Sverige. Hur ser då utvecklingen ut? Enligt Rädda Barnen har den absoluta barnfattigdomen halverats sedan 1997 och är nu cirka 11 procent. Vi är alltså på rätt väg.

Fattigdom är framför allt ett problem om man inte kan ta sig ur den. Då är lösningen ökad social rörlighet. Vill man ha ett samhälle där vem som helst kan lyckas, där alla kan utveckla sitt liv, måste dörrar stå öppna och alla få verktyg att förverkliga sina idéer.

Då är utbildning i världsklass avgörande för att fånga upp den som inte har goda möjligheter hemifrån. Så får vi kompetens att lyckas. Sverige hade jämlikt fördelade inkomster långt före de höga skatterna, tack vare vår tidigt införda folkskola.

Att fortsätta öppna vägar ut ur utanförskap är också avgörande. Den politik som dömde över en miljon människor till en låst tillvaro i bidragsberoende har vi brutit med. Sedan 2006 har utanförskapet minskat med cirka 150 000 personer. Arbete måste löna sig ännu mer.

Vanligt folk bör få behålla mer av sin inkomst. Jobbskatteavdraget har lett till en tioprocentig ökning av den disponibla inkomsten hos den fattigaste tiondelen – mot fyra procents ökning hos den rikaste tiondelen. Fler bör få chansen att spara ihop till en trygghetsbuffert.

Fortsatt underlättande av företagande och rörligare bostadsmarknad är också viktigt. Så kan hinder rivas så att allt fler får vara med – ett inkluderande samhälle där man kan påverka sin situation. Så kan fler ta sig ur fattigdom.

Vi måste undvika vänsterförslag som skulle minska människors möjligheter: högre skatter som gör utbildning och arbete mindre lönsamt, fler i bidragsberoende som stänger dörrar, mer byråkrati för företagande.

En politik mot alla skillnader blir en politik där fler låses fast i utanförskap och fattigdom. Gå inte den vägen, Håkan Juholt! Låt oss i stället fortsätta med en politik som öppnar fler dörrar.

FAKTA

Johnny Munkhammar, 36, Stockholm. Riksdagsledamot (M). Aktuell med essän ”Du skall bli miljonär – den inkluderande meritokratin som bärande borgerlig idé”.

”Det kan inte vara så att vissa står i solsken och vissa i ösregn”, sa Håkan Juholt när han presenterades som S-partiledarkandidat. Men ökande skillnader är inte samma sak som ökad fattigdom, menar debattören.

Johnny Munkhammar