ÅSIKT

Vild reträtt från Fas 3

LO: Bakslagen i omvalen skapar oreda i regeringens PR-fabrik

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Regeringen är nu i vild reträtt från sin utdömda arbetsmarknadspolitik. På något annat sätt går det inte att tolka beskedet att arbetsmarknadsminister Hillevi Engström nu gör det möjligt för deltagarna i Fas 3 att få tillgång till utbildning, det som hon och finansminister Anders Borg tidigare kallat för ”gamla AMS-åtgärder”.
LO har under flera år kritiserat den låga kvaliteten i jobb- och utvecklingsgarantierna, med Fas 3 som det verkliga skräckexemplet. Varken uppmaningar från oss eller utvärderingsmyndigheten IFAU har fått effekt. Men kombinationen av förödande skildringar i TV 4 och SVT:s Uppdrag granskning och bakslagen i omvalen i söndags verkar ha skapat oreda i regeringens PR-fabrik.
Regeringen har länge drivit linjen att utbildning och kompetenshöjande insatser för arbetslösa är kostsamma och i det närmaste meningslösa. I stället för att ”låsa in” långtidsarbetslösa i utbildning så ska de genom lägre ersättning få ”ökade drivkrafter” att söka fler jobb.
Resultaten är ytterligt nedslående. Fas 3 har nu drygt 26 000 deltagare. Så här långt har endast 1,4 procent av deltagarna lämnat Fas 3 för arbete eller studier. Prognosen är att antalet personer i Fas 3 stiger till närmare 50 000 om två år.
De som befinner sig i Fas 3 har varit arbetslösa under lång tid. Deras kunskaper har ofta blivit inaktuella och de har med tiden fått en allt svagare anknytning till arbetsmarknaden. Att i det läget ordinera ”ökade drivkrafter” är naturligtvis fullkomligt feltänkt. Vägen tillbaka till arbetslivet måste gå via höjd kompetens i kombination med kraftigt subventionerade anställningar.
Allt mer tyder på att vi har en betydande strukturarbetslöshet, på grund av att stora grupper arbetslösa inte har, eller har getts möjlighet, att få den utbildning och kunskap som krävs för de jobb som finns att få. Till detta är regeringens nuvarande arbetsmarknadspolitik i högsta grad medskyldig. Hillevi Engström ska inte ensam lastas för detta ekonomisk-politiska misslyckande. Inriktningen på arbetsmarknadspolitiken är beställd av statsminister Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och företrädaren Sven Otto Littorin.  
Även om Engströms reträtt kanske kan ses som ett tecken på ett delvis nytt förhållningssätt, så är förslaget otillräckligt och verkar ha utformats i panik. Arbetsförmedlingen får endast använda knappt 100 miljoner kronor för att genomföra förslaget. En genomsnittlig arbetsmarknadsutbildning kostar drygt 40 000 kronor. I bästa fall kommer därför endast ca en tiondel av dem som är i Fas 3 att få ta del av utbildning. Eftersom regeringen inte breddar tillgången till fler program inom ramen för Fas 3 riskerar nio tiondelar att få harva på som förut. Det är ett stort misstag.
En seriös politik för full sysselsättning måste innebära en ny inriktning för arbetsmarknadspolitiken. Helt centralt är att de som är långtidsarbetslösa får tillgång till betydligt mer kraftfulla åtgärder. Det är också viktigt att de som av olika skäl löper stor risk att bli långtidsarbetslösa identifieras och får tillgång till tidiga och individuellt anpassade insatser. En ny arbetsmarknadspolitik bör därför innehålla:
Behovsorienterande individuella bedömningar för tilldelningen av arbetsmarknadspolitiska program
Höjda tak i lönebidraget och det särskilda anställningsstödet
Fler platser i de program som ger ökade möjligheter för den enskilde att höja sin kompetens och bli anställningsbar
Regeringen band sig tidigt vid en felaktig inriktning på arbetsmarknadspolitiken. Hittills har prestige omöjliggjort ett rejält omtänk. För detta har många långtidsarbetslösa fått lida. Låt oss hoppas att regeringen nu känner att det även finns ett politiskt pris att betala.

Ola Pettersson, LO:s chefsekonom