ÅSIKT

Gör upp med myten om allemansrätten

Debattören: Äganderätten och hemfridsskyddet måste bli starkare

Fritt fram I allemansrättens namn kan man i dag bland annat organisera kommersiell bärplockning – på mark som någon annan äger. Enskilda kan tvingas att utan ersättning avstå sin egendom till det allmänna, eller tåla långtgående inskränkningar. Detta ska nu ses över i Naturvårdsverkets utredning av allemansrätten.
Foto: Felipe Morales
Fritt fram I allemansrättens namn kan man i dag bland annat organisera kommersiell bärplockning – på mark som någon annan äger. Enskilda kan tvingas att utan ersättning avstå sin egendom till det allmänna, eller tåla långtgående inskränkningar. Detta ska nu ses över i Naturvårdsverkets utredning av allemansrätten.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I dag kan man i allemansrättens namn organisera kommersiell bärplockning och ta betalt för skidspår på mark som någon annan äger. Detta ska nu ses över

i den utredning av allemansrätten som Naturvårdsverket tillsatt.

Naturligtvis ska allmänheten ha stora möjligheter att få tillgång till den vackra svenska naturen, men den nuvarande ordningen i Sverige är något som inte förenligt med en demokratisk rättstat. En reformerad allemansrätt måste ha sin utgångspunkt i äganderätten och hemfriden och inte i en påhittad myt.

Sverige har sedan 1994 upphävt allt egendomsskydd när det gäller fritidsutnyttjande av annans mark. Enligt den svenska grundlagen (regeringsformen 2 kap, 15§) står att om syftet är att ge allmänheten tillträde till naturen, har staten rätt att tvinga enskilda att utan ersättning avstå sin egendom till det allmänna, eller tåla långtgående inskränkningar.

Hemfridsskyddet är likaledes svagt. Trots att Europakonventionen om mänskliga rättigheter kräver skydd för privat- och familjeliv och hem, finns inte detta skydd i den svenska grundlagen.

Det är således fritt fram för svenska lagstiftare och myndigheter att härja med andras egendom – och det gör man också.
 

Det finns åtskilliga exempel på ägare till strandfastigheter som

i dag får sin äganderätt och hemfrid inskränkt i allemansrättens namn. Miljöbalken säger att för att ge strandskyddsdispens för till exempel en ombyggnad, ska det samtidigt göras en tomtplats­bestämning.

Det betyder att endast området inom avgränsningen, som vanligtvis ska vara högst 1 500-2 000 kvadratmeter, utgör ägarens hemfridszon och bara där har ägaren oinskränkt rätt att vistas.

Utanför avgränsningen, som alltså är cirka 15 meter från husknuten, råder allemansrätt och där kan ägarens rätt att disponera sin egen mark i praktiken avskaffas.

Ett känt exempel är europaparlamentarikern och förre partiledaren Alf Svensson, som har fått ett föreläggande från kommunen om att på sin stugtomt sluta klippa gräs eller placera trädgårdsmöbler på den del av tomten som ligger utanför avgränsningen.
 

Doktrinen om allemansrätt vilar på vad som uttryckligen var straffbart enligt 1864 års strafflag. Det som inte stod med där har man gjort gällande skulle vara en hävdvunnen sedvanerätt: alle mans rätt. Denna rätt anses kunna

spåras ända tillbaka till de medeltida landskapslagarna, som exempelvis sa att om man inte plockade mer än en vante full av nötter så skulle man inte straffas.

Men faktum är att det inte finns ett enda dokumenterat positivt bevis på existensen av en sådan sedvanerätt. Det enda som finns är långsökta antaganden, som det ovan. Det finns många belägg för motsatsen.

Man kan jämföra med Finland, som ju fram till 1809 var en del av Sverige och som har en natur som liknar vår. Den finska strafflagen från 1889 hade skrivningar om ”åverkan” och ”tagande av olovlig väg” som var närmast identiska med den svenska lagens.

I Finland menade emellertid lagkunniga i början av förra seklet, till skillnad från sin samtida svenska charlatan, att om man såg till hänsyn till alla rättsregler, inte bara de straffrättsliga, så gav de ägaren ensamrätt till sin egendom.
 

Tillsättandet av Naturvårds­vekets expertgrupp visar att myten om allemansrätt nu har nått vägs ände.

Balansen mellan det enskilda ägarintresset och allmänhetens intresse att få tillgång till naturen ska avvägas med den av Europadomstolen introducerade proportionalitetsprincipen: inskränkningarna i äganderätten får i det enskilda fallet inte vara mer långtgående än vad som är nödvändigt.

Naturligtvis ska en ägare till en jordbruksfastighet ha ensamrätt till att där bedriva näringsverksamhet. Naturligtvis ska en boende tillförsäkras rätten att få vara i fred i sitt hem.

Naturligtvis ska en fastighets­ägare inte behöva finna sig i att bli bortmotad till förmån för utomstående på den egna marken.

FAKTA

DEBATTÖREN

Gunnar Wiktorsson, 59, Järfälla. Civilingenjör och författare till boken ”Den grundlagsskyddade myten”.

DEBATTEN

Allemansrätten, som inte är en lag utan bygger på sedvänja, ska ses över av Naturvårdsverket. Det kan leda till vissa inskränkningar. Det vore hög tid, menar dagens debattör, som vill se ett starkare skydd för ägande och hemfridsskydd.

Gunnar Wiktorsson