Bröli är bara en av 248 000 unga som saknar eget hem

Rapporterna duggar tätt om ­studenter som bor i husvagn, om en ökande ­bostadsbrist i både stora och små orter, om ungdomar som luras på kontrakt, om att allmännyttan säljs ut och om hyres­lägenheter som omvandlas till bostadsrätter. Och ovanpå det ett rekordlågt ­bostadsbyggande.

Det är alltså illa ställt. Och det fungerar även som inspirationskälla för barnprogrammen. I ”Pappas pengar” får det uppväxande släktet en snabbkurs i vuxenlivets vedermödor.

Där krockar den bortskämde Bröli med en verklighet som är betydligt kärvare än hans coach till far ens vågat antyda.

Bröli är pappbo men vill flytta ­hemifrån och ringer till bostadsförmedlingen för att få en hyresrätt. Han har tur för det är inte många kommuner som har en ­bostadsförmedling som det går att ringa till. Hyresrätten är en av Sveriges mest ­hemlighållna varor.

”Vill du ha en hyresrätt får du vänta” ­säger bostadsförmedlingen varvid ­Bröli undrar om han kan vänta i telefon ­eller om de ringer upp. Svaret blir att det tar flera år att få en lägenhet. ”Men då är jag ju en gammal gubbe!”, säger ­Bröli ­förtvivlat.

I väntan på att han ska bli lite mer ­ålderstigen kan Bröli satsa på livet som smygbo, kombo ­eller delsbo.

Smygbon smyger in och ut för att inte störa, alternativt hyr svart och får därför ­ inte ha namnet på dörren. Kombon bor hos en generös kompis och delsbon bor än här än där.

Mitt barnbarn Esther, 6 år, tycker att det är omåttligt kul med den ­bortskämde Bröli. Hon har inte listat ut att det ser ­lika kärvt ut för henne. Då hade hon nog skrattat med lite lägre röststyrka. Jag har inte hjärta att säga något, man kan ju ­alltid hoppas att det blir lite liv i politiken.

Om Bröli ska göra sitt för att upprätthålla arbetslinjen så har han det ­ändå förspänt. Pappa har helikopter. ­Bröli ­behöver inte tacka nej till studier och jobb ­bara för att det inte finns någonstans att bo. Han flyger in.

Bostadsminister Stefan Attefall (KD) borde ­absolut kolla in Brölis tappra ­försök att ta sig in i en värld som ­inte är ­nåbar för vare sig Bröli eller övriga 248 000 ungdomar som saknar ­bostad.

Tyvärr blickar Attefall ­bakåt och inte framåt. Han vill återinföra hyrestanten och öka antalet andrahands­uthyrningar.

Jag har svårt att se hur ­ Bröli ska fixa en hyrestant som inte vill ha något spring på kvällarna och där nattmackorna i köket kan bli ett ­ minne blott.

För i Sverige går det tydligen inte att ­bygga hus som folk har råd att bo i. Kan ­låta lite märkligt i vårt ­högteknologiska land men dessvärre är det en alltför omöjlig nöt att knäcka anser de ­ansvariga.

All politisk ­energi går därför åt till att ­möblera om i det som redan är byggt. ­Antingen ska hyresrätterna bli bostadsrätter eller så ska de bli andelslägenheter. Eller ägarlägenheter.

De som bor i för stora hus ska hyra ut överblivna rum och resten ska bo i andra hand. ­ Eller använda ­ pappas pengar.

Så om Brölis pappa kommer på idén att köpa en bostadsrätt till Bröli ljusnar det, då kan han själv hyra ut de tomma rummen och ­göra avdrag på skatten. Krävs det anpassning av slottet får ­Brölis pappa dessutom ­göra rot-avdrag.

När Bröli tröttnat på städdagarna och flyttar hem igen så kan han hyra ut sin bostadsrätt i andra hand hur mycket han vill. I alla fall om bostads ­ ministern får råda.

För dagens bostadspolitik är ­tyvärr helt inriktad på att de som har sitt på det torra ska kunna göra sig en hacka på de som har långt kvar till torra land.