ÅSIKT

Svenska kyrkan måste välja väg

Debattören: Sveriges största organisation präglas av motsägelser

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Svenska kyrkans (SvK) har kritiserats av sina medlemmar för en dyr oxfilémiddag som kyrkans tjänstemän serverades under fastetiden. Torsdag 10 april försvarade Stockholms biskop Eva Brunne middagen i ett pressmeddelande med att kravodlat, ekologisk och närproducerat riskerar att bli dyrt. Den 11 april beklagade biskopen valet av meny, plats och tid för middagen i nytt pressmeddelande. Vad som gjorde att biskopen inte insåg det uppenbara innan konferensen och motsade sig själv inom loppet av ett dygn är oklart.

Händelsen är dock symptomatisk. Återkommande motsägelser ger intryck av att SvK helt enkelt inte har klart för sig vad det är man ska ägna sig åt.

På SvKs hemsida påstås att syftet med verksamheten är att ”människor ska leva i tro på Jesus Kristus och i en kristen gemenskap”. Men bara några klick bort står det att det primära syftet inte är att göra människor mer religiösa, utan snarare förbättra samhället.

Det samma gäller för SvKs engagemang utomlands. Å ena sidan ges stöd till ”kampen för att kvinnors och flickors mänskliga rättigheter ska respekteras”, och det påpekas att religionsfriheten är en viktig rättighet. Men å andra sidan finns inte Saudiarabien, som utmärker sig både i sitt förtryck av kvinnor och i sin begränsning av religionsfrihet, med bland de länder man är verksam i.

Återkommande motsägelser och vad som kan anses vara kontroversiella beslut kritiseras hårt av kyrkans egna medlemmar på Kyrkans Tidnings debattsida. Den 21 november 2013 hävdades där att SvK ”befinner sig i fritt fall”. Den 4 mars 2014 fick beskrivningen stöd. Dessutom anklagades kyrkan för att ha fattat beslut som är ”katastrofalt, andligt och teologiskt” då RFSL anlitats för kyrkans HBT-certifiering.

Det bör inte vara kontroversiellt att fråga sig huruvida RFSL:s HBT-certifiering, som kostar miljoner, ska vara en av SvK:s prioriteringar. SvK gör rimligtvis anspråk på en moralisk människosyn, med utgångspunkt i en kristen värdegrund som kan anses innebära alla människors lika värde. Behovet av RFSL:s bekräftelse genom HBT-certifiering kan uppfattas som en osäkerhet på den egna värdegrundens giltighet och innebär således en motsägelse i sig.

SvK är Sveriges mäktigaste medlemsorganisation med sina 6,4 miljoner medlemmar. I lag (1998:1591) är SvK å ena sidan definierad som, ”en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet”. Men som registrerat trossamfund, är å andra sidan kravet på transparens begränsad och vad medlemmarna ska få veta om verksamheten bestämmer kyrkan. Det är i sig inte självklart demokratiskt.

Dessutom politiserar valsystemet kyrkan, i stället för att befria den från politiken. Hälften av nomineringsgrupperna är direkt knutna till politiska partier. 30 procent av rösterna i valet 2013 gick till Socialdemokraterna som därmed är den största nomineringsgruppen i kyrkomötet. SvK:s närhet till politiska partier kan anses utmana den demokratiska principen om separation mellan kyrka och stat.

Det är säkert svårt för SvK att hitta sin roll i ett av världens kanske mest sekulära länder. Men med tanke på raden av motsägelser och den återkommande kritiken från medlemmarna vore det säkert välgörande om SvK bestämde sig för vilken väg man tänker gå. Ingen organisation kan nämligen tillfredsställa alla. Oavsett valet är en rimlig förväntan på just kyrkan att Gud och ödmjukheten inte hamnar i skymundan.

Eli Göndör

FAKTA

DEBATTÖREN

Eli Göndör är fil.dr. religionshistoria och redaktör för Religionen i demokratin (Timbro 2013).

DEBATTEN

Påsken är en av årets stora kyrkohelger. Men vilken ser egentligen Svenska kyrkan, med sina över sex miljoner medlemmar, som sin viktigaste roll – att frälsa själar eller att förbättra samhället?