ÅSIKT

Kravallerna handlade inte bara om Husby

Fryshuset: Nu måste vi lyssna på de unga - både i förorterna och på landsbygden

Ett år har gått sedan kravallerna och bränderna Husby. Nu är det viktigt att vi inte slutar bry oss om unga, både i förorten och på landsbygden, skriver Fryshuset.
Ett år har gått sedan kravallerna och bränderna Husby. Nu är det viktigt att vi inte slutar bry oss om unga, både i förorten och på landsbygden, skriver Fryshuset.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Ett år har gått sedan Husby brann.

Det var inte första gången det brann i Sveriges förorter och inte heller den sista. Intensiteten i det som hände i Husby var dock så kraftfull att ingen längre kunde blunda för den utmaning som Sverige står inför. Problemen kunde inte längre skyllas på en liten grupp arga invandrarungdomar.

Det handlade om stora grupper människor som kände sig osynliggjorda, om sociala orättvisor och djupa klyftor, om unga som förlorat tron på framtiden och på sina möjligheter att skapa en skälig framtid.

En tickande bomb där polisens agerande för många unga blev symbolen för omvärldens likgiltighet.

Att bränna och vandalisera för att visa sitt missnöje är inget nytt fenomen. Att göra det där man själv bor är för många oförståelig, men för oss är det självklart - det är ju dit man vill rikta uppmärksamheten!

Och med facit i hand kan man konstatera att det lyckades. Hela världens blickar riktades mot Husby under de skälvande majdagarna. Unga utan inflytande och möjligheter stod plötsligt i centrum.

Vi hade önskat att de som blev mest upprörda på ungdomarna, skulle blivit lika upprörda över de händelser och villkor som föranledde bränderna.

När vi på Fryshuset efter upploppen, genom Stockholms Stad fick tillgång till en lokal i Husby och möjlighet att anställa unga, möttes vi först av skeptiker som blivit besvikna av löften, tomma ord och tillfälliga projekt.

Ett år senare ser vi framför allt drömmar, engagemang och handlingskraft.

Självklart möter vi också frustration, misstro och uppgivenhet, men det är inte det bestående intrycket.

Vi har anställt unga Husbybor, som ingen annat trott på. Vi har bjudit in de som kastat sten till dialog i möten med polis och vi har resonerat med människor som är på väg att välja en kriminell livsstil.

När vi ger ett alternativ väljer de allra flesta bort destruktiva vägar, och genom dem når vi andra unga som inte vill lyssna på polis, arbetsförmedlare, lärare eller andra som de ser som oförstående motståndare.

Flera unga som media för ett år sedan beskrev som hatiska, desillusionerade och i permanent utanförskap är idag ute på gatorna i Husby och stoppar stenkastning, hat och våld.

Dialogen pågår ständigt med de unga, inte bara mellan kl 9-17 i mötesrum, utan hela tiden där de unga är. Vi möjliggör för de unga i Husby att vara med och påverka, för att vi ser att de är resurser - inte för att vi är ”snälla”.

Det måste röra sig om verkliga och långsiktiga möjligheter att arbeta, delta och ta ansvar och därför har vi inte bara ett möte - utan lovar att vara kvar länge. Vi frågar inte bara vad människor vill, utan lovar också att de kommer vara med och skapa det.

På en sextimmars workshop kom 50 husbybor på fler konkreta och genomförbara åtgärder i Husby än vad 100 forskare, experter och tyckare utifrån hade kunnat göra på en vecka – för Husbyborna vet vad Husby behöver.

Det glöder fortfarande i Husby och det går rykten om att det ska brinna igen - men vi på Fryshuset tror på de ungas kraft. Många av de gnistor som tände eldar förra året tänder nu istället hopp. Så länge omvärlden fortsätter att visa att de unga i Husby kommer bli lyssnade på, finns inget skäl att elda. Men sviker vi igen, om vi tror att ett års skriverier och uppmärksamhet räcker - då kommer det bli än värre. Det är vår fasta övertygelse.

Vi måste också komma ihåg att bilden av det brinnande Husby i medierna inte bara handlade om Husby.

Fryshuset möter samma verklighet i många andra städer och kommuner. Områden som har lika stort behov av verksamheter och mötesplatser för unga, trots att man inte har bränt bilar. Den frustration som uttrycktes i Hubsy finns i alla våra segregerade förorter, i marginaliserade bruksorter och på landsbygden.

Oavsett om det brinner eller inte så måste vi ändra våra prioriteringar och börja satsa på våra ungas drömmar och behov. 

Camila Salazar Atías

Johan Oljeqvist

Payam "Peppe" Boroodjeni

FAKTA

DEBATTÖRERNA

Camila Salazar, Kriminolog Fryshuset

Johan Oljeqvist, VD Fryshuset

Payam Peppe Boroodjeni, Ansvarig Fryshuset i Husby

DEBATTEN

Ett år sedan har gått sedan kravallerna rasade i Husby. Vad gör vi för att det inte ska hända igen?

Det handlar om att lyssna på de unga - både i förorten och i glesbygden, menar Fryshuset.