ÅSIKT

Den som är rädd kan inte vara fri

Alice Bah Kuhnke: Att svenska judar i dag är rädda är ett stort misslyckande

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Jag hör vad hon säger men jag vill inte förstå vad det betyder. Jag frågar vad hon menar och hon upprepar det hon nyss sa, att flera föräldrar hört av sig och avbokat sina barns deltagande i den judiska församlingens fritidsaktiviteter, i rädsla för barnens säkerhet.

Det känns som att jag befinner mig i en film som borde vara svart-vit. Inte 2015 i Sverige.

Efter mötet med representanterna för de judiska organisationerna ska jag berätta för mina medarbetare om vad jag just hört. Det går inte, jag är för arg och för ledsen. Rösten bär inte min frustration.

För de allra flesta av oss är det svårt att helt och hållet förstå den ofrihet som det innebär att känna sig tvungen att säga till sitt barn att jag inte vill att du ska delta i en specifik aktivitet eller att jag inte vill att du ska vara ute på skolgården och leka.

Det känns för de flesta av oss absurt och helt främmande att som tillägg till fraser som ”ha en bra dag” och ”ha det så kul” lägga till ”var försiktig”, ”var extra uppmärksam” och ”om det händer något hemskt – spring dit, göm dig där eller där”. Rädslan begränsar både de vuxnas och barnens liv. Den som är rädd är inte fri.

Vittnesmålen om antisemitism i vårt samhälle är inget nytt och den finns mitt bland oss. ”Uppdrag Gransknings” program i SVT från förra veckan gjorde den obehagligt tydlig. När reportrarna tar på sig en kippa och synliga davidsstjärnor får de stå till svars för Israels ockupation av Palestina och blir attackerade med ägg.

Och det är inte bara i den personliga vardagen som judar i Sverige får utstå glåpord. Strax innan jul blev det tydligt att Sveriges riksdags andre vice talman menade att man inte kan vara både jude och svensk. Men vi är många som kan vår historia och som inte vill vara en del av att den upprepar sig. Därför är den här dagen extra viktig.

För exakt 70 år sedan nådde Röda armén fram till grindarna in till dödslägret Auschwitz-Birkenau. Kvar i lägret fanns 7500 fångar, men också spår av de 1,1 miljoner människor som mördats i gaskamrarna. Sverige bidrar finansiellt till att människor från hela världen kan komma dit och se det med egna ögon på plats. Den som en gång varit där åker inte därifrån oförändrad.

I dag finns representanter för världens regeringar på plats i Auschwitz för att uppmärksamma minnet av dem som mördades och manifestera det ansvar som kommer med att hålla minnet vid liv, ansvaret att vi ska göra allt som står i vår makt för att det inte ska hända igen.

Vi politiker har en stor uppgift i att använda det tidsbegränsade utrymme vi har fått av väljarna för att sprida kunskap och agera. Men det största ansvaret är summan av allas vårt individuella ansvar för hur Sverige ska utvecklas.

Bakom varje handling finns tankar som i sin tur styrs av värderingar. Med andra ord är glåpord och kastade ägg mot judar inget som kan bortförklaras som pojkstreck eller ens med okunskap. Vi måste därför våga prioritera att arbeta med våra individuella och samhällets värdegrund, på arbetsplatser och i skolan.

Med på vår resa till Auschwitz i dag finns två av de överlevande som ännu finns i livet. Hédi Fried och Emerich Roth var bara barn när de fick uppleva förföljelsen och sedan Förintelsen. Att judiska föräldrar och barn, i samma åldrar som Heidi och Emerich var då, är rädda och begränsar sina liv, är ett gigantiskt misslyckande för vårt samhälle. Den enda trösten är att vi kan göra något åt det. Den här dagen är till för det. Liksom alla dagar framöver.

Alice Bah Kuhnke

FAKTA

DEBATTÖREN

Alice Bah Kuhnke. Kultur- och demokratiminister (MP).

DEBATTEN

I dag är det 70 år sen det nazistiska dödslägret Auschwitz-Birkenau befriades. Alice Bah Kuhnke är den svenska regeringens representant vid den minnehögtid som i dag hålls på plats i Auschwitz.