Visar inlägg från de 3 högst rankade bloggarna
Från bloggen: Ett hjärta RÖTT
11 dec 13:23
Från bloggen: Röda Malmö
10 dec 15:05
Från bloggen: Tobias värld
10 dec 17:21
Att Obama får Nobels fredspris engagerar.
Aftonbladets läsare riktar kritiken mot norska Nobelkommittén – och får stöd av Svenska freds ordförande Anna Ek.
– Priset borde gå till dem som behöver hjälp i fredsarbetet, säger hon.
Beslutet att ge Barack Obama Nobels fredspris är ett av den norska Nobelkommitténs mer kontroversiella. Ska någon ställas till svars för att presidenten får fredspriset är det enligt Aftonbladets läsare just kommitténs medlemmar:
”Obama har inte bett om att få fredspriset och han startade inte kriget i Afganistan. På nåt sätt måste han ju runda av det. /…/ Kritiken skall i så fall riktas mot dem som redan nu gav honom fredspriset.”, skriver signaturen motorsågen.
”Ja, han krigar i Afghanistan, men det gör Sverige också”, påminner signaturen Nebel.
Andra hävdar att Obama inte borde ha tagit emot priset i Oslo.
”DET är dålig rådgivning – att inte se till att han också nobbar det, /…/ Han har ju, som sagt, inte gjort sig förtjänt av någon utmärkelse över huvud taget än och hans handlingsmöjligheter framgent blir liksom litet beskurna.” skriver signaturen Tuffs.
Svenska freds ordförande Anna Ek, som tidigare varit mycket kritisk till att Obama får priset, håller med Aftonbladets läsare.
– Han kan ju inte rå för att han blev utnämnd, det är mot kommittén kritiken ska riktas, säger Anna Ek.
Själv är hon är besviken på Nobelkommitténs val.
– Kommittén har ibland valt att lyfta en process eller en fråga. Det är litet synd när så stora ledare som redan har så mycket utrymme får priset, säger hon.
Hade Anna Ek fått dela ut priset hade hon valt den internationella organisationen CMC som verkar för ett förbud mot klusterbomber.
– Eller Sima Samar som satte upp Afghanistans första oberoende människorättsorganisation. Det är också en fråga som hade mått bra av mer uppmärksamhet, säger hon.
Att Obama tar emot priset ställer enligt Anna Ek stora krav på presidentens politik.
– I och med att han tar emot priset bör han försöka leva upp till det, även om det inte är det lättaste, säger hon.
Eller som signaturen odenboo uttrycker det:
”(Utnämningen) påminner mig hur barn gör för att köpa sig vänskap med den man är rädd för.”
En ny tid kräver nya lösningar. Den senaste tidens rapporter om att svenska företag i huvudsak expanderar utomlands och då särskilt på den kraftigt växande kinesiska marknaden oroar många och bör analyseras noggrant.
Sverige och svenska företag har den unika positionen att vi sedan länge är både omvärldsberoende och omvärldsorienterade. Låt detta utgöra basen för ett nytt förhållningssätt. Neddragningen av AstraZeneca, det förväntade kinesiska köpet av Volvo Personvagnar och Ericssons expansionsplaner i andra delar av världen än Sverige är tecken på en nyordning som vi måste bemöta och anpassa oss till. Sverige behöver sin tillverkningsindustri.
Tillverkningsindustrin har numera till stor del hela världen som hemmamarknad och att produktion sker nära köparen har många fördelar. Även om vi till vardags mest förknippar ”made in China” med billiga konsumentprodukter så är detta förstås bara en del av verkligheten. Många tunga industriföretag som Atlas Copco och Volvo har några av sina viktigaste marknader i Kina och Sydostasien och anpassar naturligtvis sin verksamhet efter detta.
Frågan är hur Sverige på bästa sätt ska hantera och bemöta denna utveckling. Var har vi ett konkurrensövertag som vi kan försvara och utveckla? Fler och fler företag kommer till insikt om behovet av närhet mellan Forskning & Utveckling å ena sidan och produktion å den andra. I Sverige finns ett kunnande och ingenjörsmässigt tänkande som grundar sig på lång industrihistoria, tradition och innovationsglädje. Vårt utbildningsväsende har länge varit bland de världsledande.
För att Sverige ska kunna behålla och utveckla både enklare och mer avancerad produktion i landet krävs att vi vårdar och vidareutvecklar den höga tekniska och innovativa kompetens som finns, inte minst hos våra svenska ingenjörer. Detta kräver djärva och visionära politiska beslut som banar väg för nya industriella framgångssagor som i sin tur generar nya arbetstillfällen i landet. Det borde det svenska valet i september 2010 handla om.
Peter Larsson, samhällspolitisk direktör på Sveriges Ingenjörer
(född 1956, dvs 54 år)