Bortskämda finns i alla generationer

”Samhället har byggts för att man ska typ ... jobba och typ ... slita och typ ... åka till Kreta för pengarna” grimaserar en av deltagarna i SVT:s nya satsning ”Ung och bortskämd”.

Programmet hade premiär i måndags och nu ojar sig äldre personer över ”dagens ungdom”. Det är inget nytt, det är tidlöst och ibland rätt underhållande. Alla har blivit kallade dagens ungdom någon gång och mött äldre generationer som ”förfasat” sig över utvecklingen. Men är det verkligen så att ungdomarna i programmet representerar alla 80- och tidiga 90-talister?

Tror man på programmet så vet inte dagens ungdom ens vad en rödlök är utan tittar förbryllat på grönsaken i affären och utbrister ”Men asså, det här är typ en lila lök! What?”. En annan ropar hjälplöst på mamma som kommer flygandes till dotterns räddning. Vad är skälet till den unga tjejens hjälplöshet? Hennes långa naglar.

Har dagens ungdom någon samarbetsvilja? Inte riktigt. ”Kan du hämta köttfärs?” suckar en tjej åt en annan som får det föga förvånande svaret ”Eh ... nej.”

När de får en budget att hålla förklarar en noggrant sminkad tjej att ”jag kan inte vara snygg för 80 kronor per dag, det går inte”.

Studier om vad som utmärker olika generationer visar att flera av de drag som ungdomarna i ”Ung och bortskämd” visar upp är typiska för 80-talisterna.

 De vill jobba med något som är lustfyllt. Om du som läser detta inte är 80-talist så kanske du konstaterar ”vem vill inte göra det?” Sen tror nog ingen – mer än de i programmet – att det kommer av sig själv.

 En annan sak som stämmer är att 80- och 90-talister tenderar att snacka svengelska, vilket inte är helt konstigt. Det språk vi talar är delvis influerat av den tid vi växte upp i. Det är därför min farfar Arne säger ”negerboll” och Daniel i programmet utbrister ”This is me freaking out!”.

Vi kan förfasa oss eller gilla läget – vi är olika. Men representerar ungdomarna i programmet en hel generation?

Många vill nog tro det för att mildra ångesten över det egna åldrandet och vandringen mot ”äldre dagar”.

Jag ser det snarare som ett gäng harmlösa men bortskämda ungdomar och ett gäng korkade föräldrar som svänger sig med bortförklaringar som ”men de försöker” och ”min lilla stjärna”, trots att barnen helt uppenbart inte presterar. En tjej säger ”men håll käften” till sin mamma. Jag är själv 80-talist och den här tjejen skulle tillbringa en dag med min eller någon annan av mina kompisars morsor så skulle vi se hur mycket käft som skulle vara kvar.

”Oj!” nu höjer alla curlingmänniskor på ögonbrynen, ”misshandlar din mamma dig?”

Nej, men varje gång jag försökte käfta emot min mamma så fick jag ett svar: ”Vilken del av nej förstod du inte?”.

Dessa bortskämda människor finns överallt – det är inte en generation, det är ett folkslag. Det finns kostymnissar och -nissor som är så omogna att jag inte skulle bli förvånad om de skulle dyka upp på ett möte i blöjor. Man ska inte låta sig luras av gråa hår eller kostymer, vissa är och förblir blöjbarn mentalt.

Dessutom har vi alla haft en ungdomstid som vi förmodligen har förträngt. Tänk om någon hade filmat hela din ungdomstid och gett dig möjligheten att sända den på SVT nästa vecka.

Hade du stått rakt och sagt ”Kör! Jag har inget att skämmas för!” Eller hade du kanske återfått minnet och sagt som Daniel ”This is me freaking out!”

Jag tror på det sistnämnda.