Förbjud föräldrar att hålla barnen hemma

I dagarna börjar en ny termin i landets skolor. Men trots att det i Sverige råder skolplikt kommer några barn aldrig till skolan.

I Stockholm finns det barn vars föräldrar av religiösa skäl håller dem borta från skolundervisning, termin efter termin. Trots flera anmälningar till socialtjänsten händer i praktiken ingenting. ­Total skolfrånvaro hos barn i grundskolan anses helt enkelt inte vara en tillräckligt allvarlig omsorgsbrist.

Vi anser att skolplikten måste uppvärderas och socialtjänstlagen ändras så att åtgärder kan vidtas mot föräldrar som nekar sina barn utbildning. Dessa barn hålls inte bara borta från skolan utan också från samhället.

Skolan är för många utsatta barn den enda plats där de blir uppmärksammade och sedda. Ingen ser barn som inte befinner sig i skolan.

Nyligen kritiserades skolan och socialtjänsten i Sigtuna för att de inte reagerade snabbt nog när två barn hölls hemma från skolan. Barnen mördades ­sedan av sin mamma. Det som borde kommit fram i den påföljande debatten är att kvarhållna barn i hemmet inte ensamt är skäl nog för ett ingripande från ­socialtjänsten.

Enligt skollagen ska ”utbildningen utformas i överensstämmelse med grundläggande ­demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna”. ­Vilken världsbild förmedlar föräldrar som vänder sig så emot sam­hället att de vägrar skicka sina barn till skolan?

Vem säkerställer att barnen får en riktig utbildning och får ta del av det viktiga värdegrundsarbete som skolorna för? Svaret är tyvärr att ingen tar ­ansvar för detta i dag.

Kommunen kan utdöma vite till föräldrarna när barn inte kommer till skolan, en ofta lång och krånglig process. Skolan kan också ­anmäla till socialtjänsten som får bedöma huruvida barnen far så pass illa att de bör omhändertas. Systematiskt brytande av skolplikten är dock ­inte en sådan omsorgsbrist som leder till omhändertagande. Föräldrarna erbjuds i ­stället frivilliga insatser, som en del väljer att ­inte ta del av. Då läggs fallet ner och barnen lämnas åt sitt öde i hemmet utan skolgång.

FN:s barnkonvention slår fast att barn har rätt till gratis grundskoleutbildning. ”Undervisningen bör förbereda barnet för ­livet, utveckla respekt för mänskliga rättigheter och fostra i en anda av förståelse, fred, ­tolerans och vänskap mellan ­folken.” På vilket sätt kan det tillgodoses när det ­inte är förbjudet att hålla barn borta från skolan? Rättigheten innebär ju inte bara att staten ska erbjuda en utbildning utan också att alla barn får tillgång till den, oavsett föräldrarnas åsikter.

Socialtjänstlagen behöver förtydligas med att långvarigt och medvetet brytande av skolplikten ska vara grund för omhändertagande. Därutöver borde ­socialtjänstens befogenheter ­utökas så att det finns möjlighet till åtgärder mellan frivilliga ­insatser och omhändertagande.

I de fall där socialtjänsten ­anser att ett barn riskerar att bli omhändertaget och föräldrarna inte ­frivilligt tar emot stöd så måste det finnas en möjlighet till mellan­tvång. Det skulle ge socialtjänsten bättre förutsättningar att ­genom lämpliga insatser stödja och ­förebygga.

Tyvärr är detta inte någon ny fråga. Det är dags att förändra lagstiftningen på detta om­råde. ­Biträdande socialminister ­Maria Larsson, med ansvar för bland annat barnens villkor, bör ta ­initiativ för att ändra socialtjänstlagen så att socialtjänsten har åtgärder att ta till när föräldrar håller barn borta från skolan.

Lotta Edholm

Ann-Katrin Åslund