ÅSIKT

Björklunds politik är katastrofal för skolan

Debattörerna: Den svarta bild han målade upp på 90-talet har blivit sann

Jan Björklund
Jan Björklund
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

När Jan Björklund klev in på den rikspolitiska arenan i mitten av 90-talet som Folkpartiets skolpolitiska talesman öppnade han mycket hårt. Den svenska skolan var i djup kris, elevernas kunskaper var i botten, och det var kravlöst, slappt och flummigt. Och ansvaret för det eländiga tillståndet låg enbart hos Socialdemokraterna, påstod Björklund.

Det fanns bara en hake med Björklunds beskrivning: den var inte sann. Den skola som han så hårt kritiserade var vid denna tid bland de bästa i världen, och skolpolitiken hade arbetats fram gemensamt av Socialdemokraterna och Folkpartiet. Björklund förteg att det var en folkpartistisk regering som avskaffade betygen i låg- och mellanstadierna 1979, och att det var borgerliga regeringar som beslöt om både 1980 och 1994 års läroplaner. Han sa heller inget om att det var Bildt-regeringen som marknadsutsatte skolan i början av 90-talet, den skolreform som påverkat skolan mest av alla.

När Sveriges Radio kontrollerade Björklunds uttalanden i programmet  ”Kris i skolan” 2008, visade det sig att han hade förvrängt en rad uppgifter i syfte att svartmåla skolan. På punkt efter punkt hade Björklund ­vilselett det svenska folket.

När Alliansen vann valet 2006 och Björklund blev ansvarig för skolan skulle äntligen den för Björklund så förhatliga flum­skolan bort. Det skulle ske med kontroller, inspektioner, prov, mer betyg och andra djupt konservativa förändringar. Mycket snabbt, utan stöd av forskning och utan ordentliga utredningar, skred han till verket. Resultaten förskräcker.

Björklunds alla kontroller, betyg och nationella prov har överbelastat lärarna och tiden för eleverna har minskat.

Björklund påstod att det ­inte var någon ordning i skolan och skärpte skollagen. Men hittills har utvecklingen snarast gått åt fel håll.

Björklund hävdade att gymnasieungdomarna inte ville ha högskolebehörighet och tog bort den. Resultat: de unga flyr från yrkesprogrammen.

Björklund skulle ta bort det individuella programmet på gymnasiet. Men det är kvar och någon minskning av antalet elever som går där har inte skett.

Björklunds lärlingsutbildning vill vare sig eleverna eller parterna på arbetsmarknaden ha. Antalet antagna har halverats och dessutom hoppar många av.

Björklunds lärarlegitimationsreform har havererat. Efter de senaste massiva förändringarna rekommenderade Skol- verket lärarna att söka om.

Björklunds egna världs- unika utvärderingsmodell av högskolan är en katastrof.

Björklunds svartmålning av skolan har dessutom drivit bort många unga från läraryrket.

Men det allvarligaste är att den negativa utvecklingen för elevernas kunskaper som man kan se i Pisa-undersökningarna: den har fortsatt nedåt. Snabbast har raset varit under åren 2009-2012, det vill säga under Björklunds tid vid makten. Ökade klyftor och sämre resultat, det är effekten av Björklunds skolpolitik.

Det är bara på en punkt som Björklund fått rätt. Hans svarta bild av skolan är nu på väg att uppfyllas. Den var felaktig för 20 år sedan när han började sin bana som skolpolitiker men i dag efter att Björklund skött skolan i åtta år, är den en sanning. Björklund själv hävdar att hans lyckade reformer bara behöver mer tid för att få genomslag.

Vi drar motsatt slutsats: vi måste snabbt byta spår. För att rädda den svenska skolan från Björklundeffekten.

Sten Svensson

Mats Wingborg

FAKTA

DEBATTÖRERNA

Sten Svensson och Mats Wingborg. Författare till boken ”Björklundeffekten – svartmålningen som blev sann” (Katalys 2014) som ges ut i slutet av april.

DEBATTEN

Skolan har under Jan Björklund och alliansregeringen genomgått flera förändringar: lärarlegitimationer, sänkt betygsålder, fler nationella prov, skärpt skollagen så att lärare fått fler befogenheter med mer. Dagens debattörer menar att han genom att lösa problem som inte fanns har skapat precis den dåliga skola han en gång ville få bort.