ÅSIKT

Ska det bli olagligt att gå sin egen väg?

Debattören: Obligatoriskt gymnasium gör ingen mer studiemotiverad

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Jag är en rätt utpräglat teoretisk person som inte haft särskilt svårt för mig i skolan. Det hindrade mig inte från att bli svårartat skoltrött i gymnasiet. Jag hoppade av tvåan, jobbade heltid som bagare, insåg att även om jag trivdes så ville jag nog inte fortsätta där hela livet, och kom tillbaka med tillräcklig energi för att gå vidare med studierna.

Att tröttna på skolan är jag förstås långtifrån ensam om. Många jag känner har behövt ta en annan väg in i vuxenlivet än via en rak skolgång. Ofta har något år i arbetslivet, kanske en möjlighet som öppnade sig där och då, givit nyttiga perspektiv. Några har aldrig känt behovet att återvända till skolbänken. Det har vanligtvis gått bra ändå.

I framtiden kan sådana egna vägar bli betydligt krångligare. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har kommit överens om att göra även gymnasiestudier obligatoriska.

Jag förstår tanken. Få jobb står numera öppna för den som lämnar högstadiet. Allt fler jobb är rent av stängda för den som inte har gått en särskild utbildning. Alltså vill välmenande politiker lagstifta för att få alla ungdomar att ta sig igenom även gymnasiet.

Men var i ett sådant förslag finns hänsynen till den som vill ta en annan väg? Jag går till mig själv och undrar hur gymnasiet hade känts om jag hade vetat att jag var fast, att det var obligatoriskt. Kan inte tänka mig att det hade gjort mig mer studiemotiverad. Jag undrar än mer hur det känns i hjärtat på en skoltrött tonåring i åttan eller nian att plötsligt stå inför ytterligare fyra-fem år av samma sak.

Sedan undrar jag hur det ska gå till rent praktiskt. Är det lagen om skolplikt som ska användas för att hävda obligatoriet? Ska det bli en brottslig handling att utebli från gymnasiet och ta ett jobb i stället?

Nejnej, svarar en socialdemokrat på twitter. Kommunen ska efter en individuell prövning kunna godkänna att någon hoppar av gymnasiet för att jobba. Där ser man. Vilka kommunala tjänstemän som ska få denna avgörande makt över ungdomars framtid? Ska studievägledare gå från rådgivare till de som bestämmer? Eller är det skoladministratörer som anses ha kompetensen att peka ut en ung människas väg mot framtiden?

Tänk om kommunen säger nej, och eleven ändå hoppar av och försörjer sig själv. Ska det bli olagligt eller ett fall för sociala myndigheter? På vilket sätt hjälper det ungdomar in på en otacksam arbetsmarknad att de utöver att hitta ett jobb dessutom behöver utverka ett tillstånd från kommunen för att få jobba?

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har dessutom rätt bestämda idéer om hur den obligatoriska gymnasieutbildningen ska få se ut. Alla gymnasieutbildningar ska ge högskolebehörighet. Det kräver antagligen mer av teoretiska ämnen i praktiska gymnasieutbildningar. Dessutom ska alla utbildningar innehålla minst ett estetiskt ämne, vare sig eleverna vill eller inte. Är det någon som tror att mer likriktning kommer att passa de som i dag väljer bort gymnasiet?

Men det ska finnas andra vägar, folkhögskola och lärlingsutbildning, säger miljöpartisterna. Visst, men obligatoriet lägger makten hos kommunerna. Ungdomar måste be om tillstånd för att få välja en annan väg.

Det är här ett annat motiv avslöjas. Framförallt socialdemokratin ser ett värde i denna likriktning från ovan. Ovanpå de nya obligatoriska åren i skolan till dess man är arton år vill de gärna addera påtvingad militärtjänstgöring. Budskapet till landets unga är tydligt: Försök inte finna din egen väg, i sossesamhället tillhör ditt liv staten.

Mattias Svensson

FAKTA

DEBATTÖREN

Mattias Svensson, 41, Lidingö. Redaktör på det borgerliga magasinet Neo.

DEBATTEN

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har kommit överens om att förlänga skolplikten tills man fyller 18 år. Förhoppningen är att fler ska ta sig igenom en fullständig gymnasieutbildning och på så sätt lättare få jobb.