Därför vill männen inte bli lärare

Ny statistik som Lärarförbundet har tagit fram i rapporten ”Perspektiv på lärarlöner del 3 – en oroande framtidsspaning” visar tydligt att i takt med att kvinnorna blivit fler i läraryrket har också lönen för arbetet blivit lägre.

”Kvinnors lägre avlöning i förhållande till män hör till de mest konstanta lagbundenheterna inom det ekonomiska livet” skrev Eli Hekscher, svensk nationalekonom redan 1912.

Mycket har hänt på nästan hundra år. Kvinnorna har tagit klivet in på arbetsmarknaden. Löneskillnader mellan män och kvinnor inom samma yrke har minskat. Däremot har skillnaden mellan utpräglat mansdominerade och kvinnodominerade yrken ökat och reallöneutvecklingen går betydligt snabbare i yrken där männen dominerar i antal. År 2010 släpar kvinnors löner allt mer efter. Det är inte värdigt ett modernt samhälle.

Det finns tydliga strukturella löneskillnader mellan branscher, sektorer och yrken i samhället. I branscher och yrken där flest kvinnor arbetar är lönerna generellt lägre än där flest män arbetar. Detta gäller även för män i traditionellt sett manliga yrken som arbetar inom kvinnligt dominerad sektor.

Det finns många exempel som visar på en strukturell diskriminering i värderingen av högutbildade kvinnodominerade yrken i förhållande till mansdominerade yrkesområden. Trots samma utbildningslängd och stort ansvar är medellönen mycket lägre.

Läraryrket är ett av de tydligaste exemplen. En gymnasielärare tjänar 10 000 kronor mindre i månaden än en ekonom på en bank. Lönen för en lärare i grundskolan är betydligt lägre än för en IT-tekniker.

För 50 år sedan var den andel lärare i dåvarande småskolan och folkskolan som var kvinnor strax under 40 procent. Nu är de fler än 75 procent. Då tjänade en folkskollärare ungefär lika mycket som en kamrer och något mindre än en ingenjör. I dag är medellönen för en grundskollärare som undervisar i år 4-9 ungefär två tredjedelar av en civilingenjörs medellön. 80 procent av civilingenjörerna är män.

Och det lär inte ändras än på ett tag. På lärarutbildningen var 24 procent av de nyantagna studenterna 2008/2009 män, och andelen minskar. Även bland lärare i gymnasieskolan, som traditionellt har fortsatt ha en relativt hög andel män i sin yrkeskår, är och blir kvinnorna allt fler. Och med de stora pensionsavgångar vi står inför kommer det ytterligare förstärka kvinnors överrepresentation i läraryrket med tiotalet procent inom bara några år.

Givetvis finns det män som i dag söker till lärarutbildningen. Men vi vet också att bland de som lämnar läraryrket gör männen det mycket tidigare än kvinnorna. Det viktigaste skälet de har angivit i tidigare undersökningar är att löneutvecklingen inte är tillfredsställande. Männen drar den rimliga slutsatsen att yrket ger dem låg status och inte lön efter ansvar.

Politiker från vänster till höger talar gärna om kvinnors löner, om vikten av att uppvärdera kvinnors insatser i samhället i allmänhet och lärares insatser i synnerhet. Men samtidigt bidrar man aktivt till att cementera de strukturella löneskillnaderna mellan män och kvinnor genom att hålla lärarnas löner nere.

De närmaste åren kommer det att behövas över 50 000 nya lärare som en följd av bland annat pensionsavgångar. Ska det vara möjligt att klara den utmaningen är det dags för skolansvariga politiker och andra som styr över lärares löner att lämna omoderna värderingar om mäns och kvinnors arbete. Alla hinder för att rekrytera de mest kompetenta behöver undanröjas. Om inte så sker kommer männen att fortsätta överge läraryrket, och på goda ekonomiska grunder. Håller trenden i sig kan männen nästan helt ha lämnat lärarkåren vid seklets slut.

Vi vill ha ett samhälle där det lönar sig lika bra att lära någon att rita en skola som att rita själva skolan och bättre än att måla skolans väggar. Vår rapport är en spaning som inte behöver bli verklighet. Men det kräver handlingskraftiga politiker.

Eva-Lis Sirén

Förbundsordförande Lärarförbundet