Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Kontakta debattredaktionen
debatt@aftonbladet.se
Kristofer Forssblad Olsson, tf. debattredaktör
Petter Ovander, tf. bitr. debattredaktör
Startsidan / Debatt / Debattämnen / Sport

Stoppa jakten på Caster Semenya

Professor Martin Ritzén: Det finns inga tester som kan avslöja vilket kön man tillhör

IFRÅGASATT I stället för att hyllas för sin prestation har Caster Semenya blivit utsatt för en beklämmande hetsjakt i pressen, skriver professor emeritus Martin Ritzén.   IFRÅGASATT I stället för att hyllas för sin prestation har Caster Semenya blivit utsatt för en beklämmande hetsjakt i pressen, skriver professor emeritus Martin Ritzén. Foto: AP

Caster Semenyas överlägsna löpning på 800 meter vid VM i friidrott ledde till krav på att Semanya ska könstestas.

Till och med det internationella friidrottsförbundet IAAF tror tydligen att ett test ska kunna avslöja det ”rätta könet”.

Men de prover som många tror kan avslöja om en person är en han eller en hon kan leda fel.

Könskromosomerna användes fram till olympiaden i Atlanta som bevis för könstillhörighet. Nästan alla män har könskromosomerna XY och kvinnor XX, men motsatsen finns också. Enstaka kvinnor har manliga könskromosomer, liksom enstaka män har kvinnliga, utan att någon drömmer om att döma dem till att höra till fel kön. Idrottens regelverk har sedan 2004 accepterat att vuxna transsexuella män som byter kön får tävla som kvinnor om två år har gått sedan könsbytet blivit legalt erkänt, trots att de förstås fortfarande har manliga könskromosomer.

Det är de manliga könshormonerna som ger den stora skillnaden i muskelmassa mellan män och kvinnor.

Men en del kvinnor producerar på grund av gener eller sjukdomar stora mängder testosteron.

Man kan väl titta i byxorna? Nej, det fungerar inte heller i alla fall. En del barn föds med könsorgan som varken är typiskt manliga eller kvinnliga. Men lagen och samhället kräver att man bestämmer sig en kort tid efter förlossningen. En komplicerad utredning görs då för att ge föräldrarna så väl grundade råd som möjligt om barnets könstillhörighet.

Visst finns det skillnader i hur en typisk man och en typisk kvinna går, springer, sjunger och beter sig i övrigt. Men överlappningen mellan könen är enorm. Se till exempel på drag show-artister och thailändska lady boys. Och alla känner någon som är eller har varit ”pojkflicka” utan att det kvinnliga könet för den skull betvivlas.

Faktum är att inget enskilt prov kan skilja män från kvinnor.

Inte heller kan man klassificera människor på basen av utseende eller muskelmassa.

Den normala variationen i alla sådana yttre tecken är så stor att enstaka individer kan tyckas ha ”fel” kön när man tittar på dem. Etniska skillnader kan också bidra till klassificeringsproblemen.

Den medicinska expertisen är i dag enig om att könsidentiteten bara kan avgöras av individen själv. Den som känner sig som kvinna är kvinna, och borde få tävla som sådan. Ibland kan den tilldelade könsrollen komma i konflikt med könsidentiteten. Då kan i vuxen ålder det legala könet ändras, på personens egen begäran och efter en medicinsk och psykologisk utredning.

Den senaste tidens förvirrade debatt om könstillhörighet inom idrotten är alltså orimlig. Den som har kvinnlig könsidentitet och könsroll måste få tävla som kvinna.

Dagens sätt att upptäcka testosterondopning är att mäta nivåerna av två olika sorters testosteron i urin. En obalans mellan nivåerna talar för att testosteron har tillförts utifrån, men om kvinnan själv producerar mycket testosteron blir balansen ändå normal. Flera vanliga tillstånd hos i övrigt normala kvinnor, som exempelvis polycystiska äggstockar, orsakar höga nivåer. Ska de inte få tävla med andra kvinnor?

Var går gränsen för när det naturliga testosteronet anses ge så kraftig anabol effekt på muskulatur att det ger en orättvis konkurrensfördel? Ska man kräva någon specifik behandling för att normalisera nivåerna? Här ger idrottens regelverk ingen ledning. IAAF borde ägna tid åt detta i stället för att kräva ”utredning av könstillhörighet”. Glädjande nog har den svenske dopningsexperten Arne Ljungqvist begärt att den internationella olympiska kommittén IOC ska inleda ett sådant arbete.

Turerna efter den 18-åriga Caster Semenyas har seger varit beklämmande. I stället för att hyllas för sin fantastiska prestation har hon utsatts för en bedrövlig hetsjakt i pressen som torde ge livslånga spår – till synes för att hon inte ser ut som många av sina hårdsminkade bikiniklädda medtävlande.

Martin Ritzén

Bloggat om Caster Semenya

  Standby Tobias är upprörd över könsmobbningen av Caster Semenya: ”Det har verkligen varit ett hån mot en vinnare i världsklass och man inser hur otroligt mycket jobb det är kvar queerpolitiskt.”



 Lisas bloggborg lider Lisa med Semenya: "Antingen är den höga halten av testosteron ingenting hon kan rå för. Eller också är flickstackarn dopad och kanske är det den där DDR-tränaren Ekkart Arbeit som varit i farten.”





  Trollhare bloggar om genuspanik och ser skillnad på att medvetet dopa sig och att ha naturligt högt testosteron: ”Men att ”fuska” genom att vara sig själv ses ibland som ett större brott än att medvetet och aktivt bryta mot reglerna.”



    Mer om debatten på webben i Annas blogg .

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Debatt

Visa fler
Om Aftonbladet