ÅSIKT

Idrottens pampar måste ta sitt ansvar

Hans Rothenberg (M): Ställ krav på länder som ska arrangera fotbolls-VM eller OS

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

inför varje årsskifte dyker de upp. Idrottens årsbästa-listor över de största bragderna, bästa prestationerna och mesta överraskningarna. Dessvärre finns det även fog för en idrottens ”årsvärsta”-lista. 2010 intas förstaplatsen utan konkurrens av internationella fotbollsorganet FIFA, som först tilldelade Ryssland VM 2018 och sedan toppade med ordförande Sepp Blatters pinsamma bögskämt. Så långt ifrån en av idrottens viktigaste uppgifter om förbrödring och att visa respekt för humanistiska värden inom ramen för tävlandet.

De flesta internationella företag använder sig i dag av en kodex för så kallad ”corporate social responsibility” (CSR). Dels för att bygga värderingar inom sina egna kulturer och dels för att kunderna kräver det. CSR finns i dag inte med i de etiska koder som vare sig IOK eller FIFA bär. Idrottspubliken är FIFA:s och IOK:s slutkunder och därför är det också dags att vi ställer krav på att de internationella arrangemangen uppfyller dessa ambitioner. Den multinationella industri som fotbollen och den olympiska rörelsen utgör, kan inte lägga principerna på hyllan och låtsas som att ansvaret vilar på någon annan.

Inför Peking-OS höjdes många populistiska röster om krav på bojkott av invigning och handelsförbindelser. Efter spelen blev de märkbart tysta. När Nobels fredspris nyligen tilldelades den kinesiske dissidenten Liu Xiaobo uteblev – förutom pristagaren själv – tjugotalet länder vid ceremonin i Oslo. Efter kinesiska påtryckningar valde Ryssland, Saudiarabien, Irak och Iran med flera att de "av olika skäl" inte närvara. Det kinesiska utrikesdepartementet hävdade att mer än 100 länder stöder regimen i Peking. Så agerade Kina två år efter att ha arrangerat propaganda-OS 2008, och så agerade Ryssland som arrangerar nästa vinter-OS och nyligen fått fotbolls-VM 2018.

Istället för att efterleva idrottens grundläggande värderingar markerade FIFA att det är helt okej att ett land kan vara värd för världens största arrangemang samtidigt som man inte säger pip om att Ryssland måste sluta inskränka yttrandefriheten, utveckla demokratin och visa vanlig sund respekt för sitt eget folk. Såväl Kina som Ryssland visar alltför många exempel på att hindra utvecklingen av mänskliga rättigheter för att vara värdiga arrangörer av OS eller fotbolls-VM. Med senaste utnämningen har FIFA lagt ytterligare lök på sin egen lax som redan kryddats med anklagelser om mutor och köpta röster.

Gång efter annan visar sig idrottens ledande pamporganisationer vara helt tondöva för att ställa annat än ekonomiska krav på arrangörsländerna. Inför VM och OS utlovas ofta nybyggen av dyra och imponerande idrottsanläggningar, utan att man för den skull slutar att bygga nya dyra och föga imponerande fängelser. Världens främsta idrottsmän må behandlas väl när de åker till stora mästerskap. Samtidigt förföljs, fängslas och tystas vanliga människor som bara kan drömma om en ståplats på läktaren.

Det är inte acceptabelt att länder som visar förakt för medborgare med viss sexuell läggning skall vara spelplaner för olympiska lekar. Det är inte rimligt att länder som endast med läpparnas tilltvingade bekännelse för yttrandefrihet och fri press, skall kunna vara värdar för världens största mediehändelser. Idrottens pamporganisationer har ett ansvar som man inte idag inte tar.

Med erfarenheterna från Peking-OS i backspegeln är det dock inte för sent att agera inför kommande vinter-OS och fotbolls-VM 2018 i Ryssland. De krav som ställs på arrangörerna att hålla med moderna arenor och visa ekonomisk stabilitet bör rimligen kompletteras med en kodex, som ställer tydliga krav på att också svara upp mot vissa grundläggande värderingar vad gäller demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Skadan kan delvis repareras och FIFA har chansen att spela en historisk roll genom att sätta tummen i ögat på Ryssland att visa ett mer mänskligt ansikte. Inte bara utåt utan även inför sitt eget folk. Det förutsätter dock att den goda viljan finns.

Det borde vara självklart för Svenska Fotbollförbundet och Svenska Olympiska Kommittén att driva krav på en arrangörs-kodex vidare i sina internationella organisationer. Den respekten kostar lite men kan betyda mycket för miljontals människors möjligheter att leva friare liv långt bortom arenornas glans.

Den fria världen måste i alla sammanhang stå upp för friheten med såväl politikens som idrottens röst. I den bästa av världar kan FIFA tilldelas Nobels Fredspris 2018 för att med idrottens kraft, glädje och engagemang ha bidragit till att öppna upp för större frihet för det ryska folket. Som man agerat hittills lär det dock dessvärre dröja.

FAKTA

Hans Rothenberg, 49, riksdagsledamot Moderaterna, Göteborg.

Hans Rothenberg