ÅSIKT

Svenska OS-stjärnor, ni borde skämmas

Debattören: Var tog engagemanget för mänskliga rättigheter vägen i Sotji?

Mörkret sänker sig åter över Ryssland - men vad hände med de svenska idrottarnas engagemang för mänskliga rättigheter? En gayaktivist går genom OS-området i Sotji.
Mörkret sänker sig åter över Ryssland - men vad hände med de svenska idrottarnas engagemang för mänskliga rättigheter? En gayaktivist går genom OS-området i Sotji.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Jag stod upp för er.

När alla skrek att vi skulle bojkotta OS så sa jag nej, för jag ville inte frånta er möjligheten att slåss för era livsmål.

När alla skrek att vi skulle kräva att ni åkte hem, så sa jag nej, för jag ville inte frånta er möjligheten att göra skillnad.

Jag försvarade er mot mobben och sa att vi måste låta atleterna visa sin styrka först. Det är OS-hjältarnas liv det handlar om. Men därefter är det andras liv vi ska slåss för, och då blev ni plötsligt generande svaga och gick från hjältar till att bara bli små lortar.

Nu är det över.

Jag är stolt över era magnifika målgångar, men förnärmad över att så många av er inte ens kommer till start i kampen för mänskliga rättigheter.

Ni haft veckor på er i världsmedias absoluta blickfång, och det krävs inte mycket för att göra skillnad där.

Ett inte särskilt långt gemensamt uttalande. Några tweets eller Instagram-bilder. Och några inte särskilt stora regnbågsflaggor.

Det hade räckt med en. En liten, men välplacerad.

Lyssna på freestylelandslaget. Eller rättare sagt; lyssna i deras regnbågsfärgade lurar. Njut av hur Cheryl Maas höjer sin regnbågsfärgade handske i halfpipe-kvalet. Och räddhågsna SOK, Sveriges Olympiska Kommitté kan se repriserna av detta via Google eller Brittiska Channel 4, som båda regnbågsfärgade sina loggor vid invigningen.

Jag träffade Pussy Riot för några veckor sedan på Gaygalan, där bland annat Emma Green vann priset som Årets hetero för sitt mod att ta ställning för kärlek. Att dansa med dem var en av de stunder i mitt liv när jag blivit som mest starstrucked.

Ni hade möjlighet att dansa med dem. I Sotji. Skydda dem och stödja deras kamp för vår frihet, när polisen piskade dem.

Var var ni?

Har ni inte fantasi så det räcker, glid bara in på närmaste köpcentrum, köp fem olika nagellack och kopiera en svensk världssuccé. Det behöver inte vara en Black power-gest på prispallen, men ni hade behövt göra något när ni klivit ner från densamma.

Istället demonstrerar de allra flesta en beklämmande tystnad och blickar som tittar åt ett annat håll. För att vara aktiva är det inte särskilt mycket aktivist i er.

Och nu är det för sent. Media har åkt hem. Elden är slocknad och ett människofientligt mörker sänker sig återigen över Rysslands feminister, aktivister och HBT-personer. Mänskligheten kommer att göra som vi gjorde med OS i Kina - fortsätta se mellan fingrarna.

Vi lovade att stötta er hela vägen i mål, om ni lovade att ställa upp med lite politik i världens största politiska event, OS.

Vi höll vårt löfte – men många av medaljerna kommer för alltid att ha en fadd glans eftersom ni tog dem utan att utnyttja deras sprängkraft.

OS är politik. Sport är politik. Och varje gång SOK försöker hävda motsatsen vittnar det bara om deras brist på insikt; hur de hellre backar med svansen mellan benen än tar ställning för liv och kärlek.

Nästa gång ni ber om vårt stöd så kommer vi ha svårare att tro på att ni menar allvar. Och ni kommer helt sakna stöd från de som fallit offer för en fascistregim som ni valde att inte ens kommentera.

Grattis. Och skäms.

Rickard Söderberg

Fotnot: texten är en omarbetad version av ett inlägg på författarens blogg

FAKTA

DEBATTÖREN

Rickard Söderberg, 38 år, operasångare och tenor. Tävlade i tv-programmet Körslaget 2013.

Drog även igång ett nätupprop, som skrevs under av över 25 000 personer, för att få Svenska ambassaden i Moskva att hissa regnbågsflagga i somras.