Aftonbladet
Dagens namn: Lovisa, Louise
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Kontakta debattredaktionen
debatt@aftonbladet.se
Kristofer Forssblad Olsson, tf. debattredaktör
Petter Ovander, tf. bitr. debattredaktör
Startsidan / Debatt / Debattämnen / Sport

Sluta förminska kvinnliga atleter

Debattörerna: Tjejers prestationer ses fortfarande som mindre viktiga

Löpartävling i Empire State Building.   Löpartävling i Empire State Building.

Senaste veckan har det stormat i träningsvärlden. Det har stormat om ojämställdheten inom idrotten. Om hur tjejers prestationer, fortfarande i dag, ses som mindre viktiga.

Det började med ultralöparen Karin Linkhorst som sprang (!) Vasaloppet. Nio mil. Efter målgång fick hon en finishertröja – i herrmodell. Eftersom det var långt ifrån första gången hon råkade ut för detta blev hon upprörd, ledsen och arg. Hon kontaktade Vasaloppet. Det visade sig att de, trots att alla sprungit lika långt och betalat samma startavgift, inte brytt sig om att köpa in tröjor i dammodell.

 

Dagarna efter körde atleten Eva Fridman det tuffa ”Ö till Ö” i Stockholms skärgård: tio kilometer simning i tiogradigt vatten och sen 65 kilometer löpning. Hon kom på en fjärde plats i damklassen. Två tjejer från Alingsås tog damsilvret. Och en tjej från Fjärås, som tävlade i mixedklassen, blev historisk som första dam i mål under tio timmar. Väl hemma i Göteborg kunde Eva Fridman inte läsa en rad i G-P om att damer ens deltagit i loppet. Däremot läste hon om att artisten Petter kommit på plats 42, av 86 herrlag. Det visade sig att Ö till Ö:s pressmeddelande bara presenterat herrarnas prestationer. Detsamma gällde i TT:s telegram.

 

Kvinnor har i regel tryckts ner redan tidigt i sin karriär. På en kurs i galopp som Musse deltog i påminde tränaren tjejerna i gruppen om hur svaga de var, om och om igen. Apropå ingenting, som ett slags skämt. Vi pratar om en sport som ofta kallas tjejsport, en sport som skulle kunna vara den mest jämställda sporten av dem alla.

Så här ser det ut. Det är det här våra kvinnliga idrottsvänner har att leva efter. Alla är överens om att det inte är rättvist. Samtidigt får vi höra att tjejer måste ta mer plats, visa framfötterna. Men helt ärligt: idrottande tjejer har för länge sedan visat vad de går för. Tagit plats, trotsat orättvisor och slagit sig fram. Ta bara Kathrine Switzer. 1967 sprang hon, som den första kvinnan någonsin, Boston Marathon. Organisatörerna försökte stoppa henne, försökte fysiskt få henne ut ur tävlingen. Men hon fortsatte springa och hon gick i mål.

 

Tjejerna har gjort sitt. Bevisat sig trots att det ofta varit motigt långt tidigare än på och efter själva tävlingsdagen. Det finns knappt en fotbollstjej som inte har fått höra hur dålig damfotbollen är. Och där har vi ytterligare ett till exempel, vi säger fotboll och damfotboll.

Nu är det upp till grabbarna. Det är upp till oss att visa att vi vill ha rättvisa. Dags för oss att börja prata om de här mönstren.

Vi älskar idrott. Älskar att träna med människor, att svettas tillsammans oavsett vilket kön vi råkat födas till. Men orättvisorna inom idrotten står ofta i vägen för glädjen. För möjligheterna. Det gillar ingen. Att ständigt lyfta upp grabbarna är inte rättvist, det är förnedrande. Vi kan bättre och vi är på gång.

 

Så, grabbar. Vi är smarta. Vi kan lägga ihop och vi kan tänka. Vi är människor. Vi behöver inte daltas med, vi gillar tuffa men rättvisa prestationer. Vår modell behöver inte vara ett tvång. Vi vill träna tillsammans och på lika villkor.

Det är dags för rättvisa. Det är dags för idrottsvärlden att börja värdera alla prestationer lika – se alla som idrottare.

Musse Hasselvall

Krister Lindström

Mikaela Nordin

Senaste nytt
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet