ÅSIKT

”De svältande blir inte mätta på smulor”

FN-chefer: Världens ledare måste inse allvaret i situationen

DEBATT

Inför FN:s toppmöte i november om rätten till mat riktar FN-cheferna Staffan de Mistura och Annika Söder en appell till medlemsländerna.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Arbetet för att bekämpa hunger och fattigdom får bara en bråkdel av de resurser som världens länder har lagt på att motverka finanskrisen.

Därmed nedprioriteras det livsviktiga arbetet för rätten till mat, skriver de Mistura och Söder tillsammans med Svenska FN-förbundet och Göteborgs FN-förening.

Den finanskris som har drabbat världens rika länder har hittills föranlett hjälpinsatser på nästan ogripbara 10 000 miljarder dollar, enligt en ny rapport från Internationella valutafonden. Samtidigt har kampen mot hunger och fattigdom hamnat på undantag. Den matkris som kulminerade under åren 2006-2008 riskerar att få långvariga följder om inte kraftfulla åtgärder vidtas.

FN:s medlemsländer har vid tidigare mattoppmöten och i de åtta millenniemålen sagt att antalet människor som lider av extrem hunger och fattigdom ska halveras. På global nivå går utvecklingen nu i motsatt riktning. Den ekonomiska nedgången har, i kombination med höga matpriser, på bara ett år drivit ytterligare omkring 200 miljoner människor in i hunger, kronisk undernäring och fattigdom. I år har ett dystert rekord noterats: för första gången i världshistorien lider över en miljard människor av hunger och kronisk undernäring. Det är en sjättedel av mänskligheten.

Den tysta hungersnöden är en mänsklig tragedi och utgör ett allvarligt hot mot fred och säkerhet. Problemet är inte brist på mat, globalt sett. Världens spannmålsproduktion har bara minskat marginellt i förhållande till förra årets rekordskördar. Problemet är kombinationen av höga matpriser och lägre inkomster för fattiga som en följd av den globala ekonomiska krisen.

Krisen saknar på många sätt historiskt motstycke, eftersom den följer på tre års höga priser som har gjort det svårt för många hushåll att klara ekonomiska påfrestningar. Att krisen är global försvårar för regeringar att motverka dess effekter genom till exempel lån och offentliga medel. Utvecklingsländer drabbas också hårt av minskad efterfrågan på världsmarknaden.

Minskade utländska direktinvesteringar och remitteringar, det vill säga överföringar av medel från migranter till sina hemländer, samt sjunkande biståndsnivåer förvärrar situationen ytterligare för många utvecklingsländer. Internationella valutafonden räknar med att biståndet som en följd av den globala ekonomiska nedgången kommer att minska med 25 procent för de 71 fattigaste länderna. Den försämrade ekonomiska situationen leder i sin tur till tuffare villkor på den internationella lånemarknaden. Att investeringar skjuts på framtiden innebär att problemen kommer att kvarstå även långt efter att den globala ekonomiska nedgången har passerat.

Världens länder måste nu samla sig till ett handlingsprogram som omfattar åtgärder på både kort och lång sikt. Akut drabbade måste få hjälp genom sociala skyddsnät och program. Jordbrukare måste snabbt få igång produktion genom att få tillgång till högkvalitativt utsäde, handelsgödsel och foder- och jordbruksredskap. FN står ständigt berett att bidra med nödhjälp i samarbete med regeringar och frivilligorganisationer.

Begreppet livsmedelstrygghet ställer krav på världens länder att på medel- och lång sikt se över strukturella frågor som påverkar livsmedelsförsörjningen. Det rör bland annat investeringar, rättvis handel utan utestängande tullar och importrestriktioner, fungerande institutioner och mat- och jordbruksforskning. Strukturomvandling som inkluderar även hälsovård och utbildningsinsatser på landsbygden krävs för att världen i allmänhet och de fattiga länderna i synnerhet ska stå bättre rustade att klara kommande kriser. Dessutom måste länderna även i framtiden bidra med kontantstöd och riktade insatser till de mest utsatta samt underlätta inköp av mat för humanitära ändamål.

Världens ledare samlas den 16-18 november i Rom för att diskutera hur världshungern kan utrotas och hur man ska kunna skapa ett bättre system för tryggad tillgång till mat. Toppmötet ska också behandla hur man kan garantera att fattiga länder får tillgång till världens varumarknader, hur man kan åstadkomma ytterligare investeringar i jordbruket, hur man ska kunna reagera tidigt på matkriser och hur länders klimatanpassning kan säkerställas. Som värd för mötet står FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO i samarbete med FN:s världslivsmedelsprogram WFP och Internationella fonden för jordbruksutveckling IFAD.

Arbetet mot hunger och fattigdom har hittills fått bara en bråkdel av de resurser som världens länder har lagt på att motverka finanskrisen. Därmed nedprioriteras det livsviktiga arbetet för rätten till mat trots att den rätten är inskriven i en av FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. För världens hungriga är det avgörande att alla nu inser allvaret i situationen och antar utmaningen inför mattoppmötet i Rom.

FAKTA

Staffan de Mistura, vice chef för FN:s världslivs- medelsprogram WFP.

Annika Söder, undergeneral- direktör, FN:s livsmedels- och jordbruks- organisation FAO.

Aleksander Gabelic, ordförande i Svenska FN-förbundet.

Per Tenggren, ordförande i Göteborgs FN-förening.

FN anordnar den 16-18 november ett toppmöte i Rom för att diskutera hur svälten i världen kan utrotas och hur man ska kunna skapa ett bättre system för att trygga tillgången till mat.

Staffan de Mistura
Annika Söder
Aleksander Gabelic
Per Tenggren