ÅSIKT

Därför är förtroendet för Obama rekordlågt

Bill Clintons stabschef: Presidenten har tvingats in i blockpolitikens sega maktspel

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
John Podesta.
John Podesta.Foto: AP

Demokraterna i USA har uppnått påtagliga och betydelsefulla framgångar – en sjukvård alla har råd med, en reformerad finanssektor och snabbt genomförda åtgärder som räddade landet ur ekonomisk katastrof. Trots det kan Demokraterna drabbas av kännbara förluster i valen till kongressen i november. Det känns bittert efter den överväldigande segern för två år sedan, när Obama bars fram på en våg av folkligt stöd och av en återuppväckt progressiv rörelse. Efter en tuff sommar med svag jobbtillväxt och dygnetruntbevakning av oljeläckan i Mexikanska golfen har Obamas förtroende sjunkit till sin lägsta nivå hittills. Till det kommer hårda strider i kongressen, där Republikanerna ägnat sig åt kompromisslös opposition och grov smutskastning.

Det som tynger Demokraterna mest är den långsamma ekonomiska återhämtningen och svaga jobbtillväxten. President Obama och hans medarbetare förhindrade att ekonomin gick från recession till en total kollaps och räddade cirka 8 miljoner jobb. Men en av tio amerikanska arbetare är fortfarande utan jobb och långtidsarbetslösheten har bitit sig fast. Därför kommer insatserna inte att värderas särskilt högt när väljarna lägger sina röster.

President Obama har drabbats av en politisk paradox. Han tillträdde med en ovanligt ambitiös dagordning och en retorik som lovade att sätta stopp för den bittra striden mellan demokrater och republikaner. Väl i Vita huset var administrationen tvungen att samarbeta med Kongressen. Obama och hans stab knöt de dagliga berättelserna om presidentens framgångar eller bakslag till dramat på Capitol Hill. Men i kongressen mötte president Obama en ilsken republikansk höger som vägrade samarbeta, oftast påhejad av den extrema Tea party-rörelsen. Ledande republikaner ifrågasatte presidentens politik, hans patriotism och till och med hans medborgarskap. Det stod snabbt klart att det inte gick att genomföra de bärande delarna i Obamas politik och samtidigt få till stånd ett mer civiliserat samarbete mellan demokrater och republikaner.

Obamas team har tvingats använda merparten av sin tid åt att säkra demokratiska röster i senaten, överlista republikanska intrigmakare och slå tillbaka den hysteriska konservativa anstormningen i etermedia. Allt för lite tid har ägnats åt att förklara de politiska prioriteringarna för en allt oroligare och mer förvirrad allmänhet. Den amerikanska allmänheten, hårt skakad av recessionen, är frustrerad över att klyftan mellan de politiska partierna är större än någonsin och lastar Obama för att han inte fått till stånd ett bättre samarbete. Genom att framställa sin politik som pragmatisk snarare än som en sammanhållen och hållbar idé för en offensiv regeringspolitik, har han missat chansen att ge bränsle åt den rörelse som han satte igång som presidentkandidat. Demokraterna har därigenom förlorat sitt tolkningsföreträde.

Samtidigt har president Obama lyckats med sin viktigaste prioritering – att lägga basen för en stark och rättvis ekonomi. Amerikanerna förstår att president Bush och Republikanerna körde ekonomin i diket. När väl ekonomin är på fötter igen bör opinionsframgångarna komma.

Även om förlusterna i valen till kongressen i november blir kännbara har Obama vunnit grundläggande progressiva segrar som kommer stå sig i generationer framöver. Att ta strid för de arbetande männen och kvinnorna mot makt och privilegier, att sätta det gemensamma bästa framför trångsynt självintresse, att sträva efter fullständig politisk jämlikhet och att för gemensamt att möta de globala utmaningarna är tidlösa progressiva förhållningssätt.

Om president Obama förblir dem trogna de kommande åren och lyckas förmedla vad de innebär till den amerikanska allmänheten, kommer landet att bli starkare och mer rättvist. Presidenterna Reagan och Clinton led svåra valnederlag i kongressvalen men blev ändå återvalda med imponerande marginaler. På samma sätt kan Obama bli återvald och därigenom lägga grunden för en långvarig och framgångsrik progressiv politik i USA.

John D. Podesta
Före detta stabschef hos president William J. Clinton
och är förnärvarande chef för den progressiva tankesmedjan
Center for American Progress i Washington.

Översättning: Ann Linde, internationell sekreterare, Socialdemokraterna.