Debatt

Bildt måste kräva Mubaraks avgång

Debattörerna: Utrikesministern måste visa samma engagemang som vid de folkliga protesterna i Östeuropa 1989

Foto: AFP

Först tunisierna och nu egyptierna har slagit omvärlden med häpnad. Unga och gamla, män och kvinnor, akademiker och arbetslösa har stått sida vid sida i fredliga demonstrationer – ja folkfester – för att kräva yttrandefrihet, mötesfrihet, rättssäkerhet och en ekonomi som är solidarisk.

Man har vågat trotsa regimer som konsekvent har tystat och förtryckt all opposition med brutala metoder. Vi har själva mött oppositionella i Mellanöstern som i decennier levt i en verklighet där man riskerar att torteras och fängslas för att man uttalar regimkritik.

Tyvärr har Sverige, EU och USA blundat för dessa övergrepp. Ja, västvärlden har inte bara blundat utan mentalt och materiellt aktivt stött diktatorer som Tunisiens Ben Ali och Egyptens Mubarak genom att utmåla dessa som garanter för fred och sekularisering. Denna doktrin har motiverat omfattande vapenexport till dessa regimer och dessutom personligen berikat deras ledare.

De senaste veckornas utveckling visar att människors längtan efter demokrati och frihet inte är begränsad till Europa och Nordamerika. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har sprungit fram ur en universell mänsklig strävan efter självbestämmande och värdighet.

Det är främst tre faktorer som lett till att folkstormen i Tunisien spridit sig med så stark styrka till Egypten:

Människor upplever att de har allt mindre att förlora på förändring. Den egyptiska medelklassen har inte bara krympt, den har också fått det allt svårare att förverkliga sina livsdrömmar om arbete och egenförsörjning. Unga utbildar sig till arbetslöshet.

Med tv-kanalen Al Jazeera har Mellanösterns folk inte enbart fått ett massmedium utan även en kritisk debatt som utgår ifrån frågor som är viktiga för regionen och som baseras på dess egen erfarenheter.

Det vi ser är ingen “facebookrevolution”, men bloggar och sociala medier har skapat diskussionsforum, informationsspridning och en känsla av samhörighet bland unga över hela Mellanöstern på ett sätt som mobiliserar. På nätet räknas den analytiska och verbala förmågan och vi ser många kvinnor som tar plats.

Vi står i ett vägskäl. Ska Mellanöstern få samma historiska chans som Östeuropa till demokrati elller kommer vi svika egyptierna och Mellanösterns folk? Efter onsdagens våldsamma angrepp på de fredliga regimkritiska demonstranterna ser framtiden oviss ut. Mubarak och hans regim har mycket att förlora på ett maktskifte. Och onsdagens händelser visar att Mubarak inte är och aldrig kommer att bli den som leder Egypten till demokrati.

Vi vet inte vilka partier som kommer att uppstå eller hur starka de kommer att vara. Men demokrati bygger på folks rätt att rösta fram sina företrädare. Ett av argumenten som framförs för att stödja Mubarakregimen är att denna garanterar Egyptens fred med Israel. Vi menar tvärtom att människor som förenas i en kamp för frihet och värdighet är ett folk som vill leva i fred. Varaktig fred byggs mellan folk, inte mellan regeringschefer. Däremot kanske Israel måste finna sig i att en ny egyptisk regering upphäver den folkrättsvidriga bojkotten mot Gaza. Utsikterna för en positiv utveckling för Egypten förämras för varje dag Mubarakregimen är vid makten.

Vi måste lära av historien. När Sverige och EU i framtiden upprättar handelsavtal och återtagandeklausuler för ayslsökande och flyktingar borde vi ställa krav på yttrandefrihet, mötesfrihet och fria val. Östeuropa fick stöd av Sverige och EU ekonomiskt efter den folkliga resningen. Det kommer också Mellanöstern behöva.

Vid de folkliga protesterna i Östeuropa 1989 så stödde dåvarande moderatledaren Carl Bildt den tjeckiske regimkritikern Vaclav Havel och de andra demokratikämparna från första stund. Vi vill se utrikesminister Carl Bildt göra samma sak nu. Kräv att Mubaraks regim avgår! Erkänn El Baradei som legitim ledare för en övergångsregering för Egyten och kräv att han får leda arbetet med att förebereda fria val.

Valter Mutt, riksdagsledamot (MP)
Yvonne Ruwaida, debattör med rötterna i Palestina