ÅSIKT

EU vill tvinga mammor att stå framför spisen

Eva-Britt Svensson (V): Dråpslag för jämställdheten om mammaledighetsdirektivet går igenom

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Att det heter mammaledighetsdirektivet är ganska betecknande. Men det skulle vara mer träffsäkert om det hette direktivet till EU:s mammor: Stanna i hemmet!

Den här veckan röstar EU-parlamentet om nya regler för ledighet för dem som har fått barn. Det bästa man kan hoppas är att alla EU-länder får en betald mammaledighet. I länder som Bulgarien, Rumänien, Ungern är det ett stort framsteg.

Men hela förslaget osar tyvärr som den spis som mammorna kedjas fast vid. Mamman ska ha rätt att vara hemma i 18 veckor med betalt. Inte pappan. I flera länder blir det arbetsgivaren som betalar ledigheten. Och det kommer att försvåra för kvinnor att få anställning.

Så fortsätter det. Det står inte uttryckligen att den varma måltiden ska stå på bordet när mannen i det heterosexuella föräldraparet kommer hem från familjeförsörjarjobbet. Men det blir budskapet.

Allvarligare för Sverige är att nyblivna mödrar ska tvingas stanna hemma sex veckor i samband med födseln. Detta är en tvingande regel utan undantag, och kommer att gälla även svenska mammor.

Sverige borde givetvis ha sett till att få ett undantag från detta, eftersom vi är ett halvsekel före de flesta EU-länder när det gäller föräldraledighet. Här är föräldraledighet en rättighet, inte ett tvång.

Förslaget lades fram av kommissionen 2008 och har dragits i långbänk sedan dess. Men den borgerliga regeringen har inte lyckats få in den svenska synen på föräldraledighet, trots att de suttit med Sveriges mandat i ministerrådet hela tiden.

Möjligen bryr sig regeringen bara om jämställdhet när den debatteras i medierna. Möjligen förstod de inte vad som hände när kommissionen aviserade att den tänkte lägga förslag om föräldrars ledighet. Det är nämligen i det skedet man måste reagera för att kunna påverka effektivt.

Under det svenska ordförandeskapet 2009 misslyckades regeringen med ett försök att nå en överenskommelse mellan parlamentet och rådet. Vilket är anmärkningsvärt lamt av ett land som sitter i ordförandestolen, och därmed bestämmer alla dagordningar och styr alla förhandlingar. Dessutom i en fråga där Sverige har haft stort anseende.

Vad hände, statsminister Reinfeldt och jämställdhetsminister Sabuni? Kunde ni inte? Eller ville ni i själva verket inte ens? Ni kanske tycker det är bra att jämställdheten går bakåt?

Eva-Britt Svensson
EU-parlamentariker Vänsterpartiet