Debatt

Bildt: Jag försöker att få stopp på dödandet

”Retorik inte särskilt effektivt vapen mot diktatorer”

”För oss som har till uppgift att agera för att försöka påverka händelsernas gång är det ingen nyhet att situationen är komplicerad”, skriver Carl Bildt om händelserna i Nordafrika. Här följer han händelseutvecklingen på Tahrir-torget i Egypten från sitt rum på utrikesdepartementet.
”För oss som har till uppgift att agera för att försöka påverka händelsernas gång är det ingen nyhet att situationen är komplicerad”, skriver Carl Bildt om händelserna i Nordafrika. Här följer han händelseutvecklingen på Tahrir-torget i Egypten från sitt rum på utrikesdepartementet.Foto: Foto: SCANPIX

KAIRO. Kom ihåg att Gaddafi är ingen Mubarak eller Bashar al-Assad... Han är en revolutionär av samma skrot och korn som Nasser och Castro, och hans revolutionära retorik är genuin, om än till synes osammanhängande och irrelevant för den moderna världen. Den är rotad i den (huvudsakligen) försvunna världen av kolonialism, imperialism, socialism och folkdemokrati.

Beskrivningen är Benjamin Barbers, en ansedd demokratikämpe, hemmahörande till vänster på den politiska skalan. Barber råkar även vara rätt så väl insatt i förhållandena i Libyen. Han samarbetade bland annat med den av Gaddafis söner som några till för ett par dagar sedan satte visst hopp till.

När Aftonbladet i ett allt gällare tonläge på sina ledar-, debatt- och nyhetssidor påstår att Sverige i allmänhet och undertecknad som utrikesminister i synnerhet skulle vara otydlig i vår hållning till demokratisträvandena i Nordafrika bör tidningen kanske ställa sig frågan om man möjligen inte har missuppfattat ett och annat. Det finns naturligtvis inget skäl för mig eller alliansregeringen att visa ömsinthet mot någon diktator, han må sedan vara kommunist, socialist eller enbart en auktoritär förtryckare. Den som tvivlar kan gå in på UD:s hemsida och läsa våra MR-rapporter om tillståndet i de aktuella staterna.

För en vecka sedan presenterade jag i riksdagen regeringens utrikesdeklaration, ett starkt ställningstagande för frihet och demokrati i Nordafrika men som tidningens skribenter väljer att helt bortse ifrån. Inte heller har Aftonbladet med en rad kommenterat eller ens berättat om på nyhetsplats när Sverige i FN med stor tydlighet kritiserat MR-brotten i Egypten.

Tystnaden om detta har varit lika öronbedövande som Aftonbladets tystnad när Mubaraks och Ben Alis partier under svenskt socialdemokratiskt värdskap valdes in i Socialistinternationalen i Stockholm 1989 – och fortfarande i formell mening tillhör denna skara.

Den som besvärar sig med att läsa hela Barbers djupt pessimistiska artikel inser hur komplex situationen är i Nordafrika och att variationen mellan de olika länderna är betydande.

För oss som har till uppgift att inte bara följa utvecklingen utan att också agera för att försöka påverka händelsernas gång är det ingen nyhet att situationen är komplicerad och dessutom ytterligt farlig för de människor som lever under alltmer desperata och våldsbenägna regimer.

Regeringens primära uppgift, liksom min uppgift som medlem av EU:s utrikesministerråd, är att försöka bidra till att få stopp på dödandet och att göra vad vi kan för skydda de EU-medborgare som vi har ett omedelbart ansvar för.

Retoriken för hemmabruk måste helt enkelt underordnas detta syfte. Det är i sig ett ganska lätt val eftersom retorik ändå inte är ett särskilt effektivt vapen mot diktatorer. De är ju som alla vet ganska obenägna att lyssna.

Det tog om jag inte missminner mig 14 år mellan Olof Palmes uttalande om diktaturens kreatur och den tjeckoslovakiska regimens fall – men det berodde kanske på att Palme glömde att kräva Gustav Husaks avgång.

Det finns inte någon motsättning mellan en idédriven och en realistisk, intressedriven utrikespolitik som en del skribenter vill göra gällande. Våra idéer, våra värden, är nämligen också våra intressen. Det är själva grunden för Europeiska unionen och för dess attraktionskraft i omvärlden.

Det utesluter inte att EU och dess medlemsländer också talar med, handlar med och umgås med regimer som vi är starkt kritiska till. Den fria världen har exporterat all den teknologi till Tunisien, Egypten och Libyen som har gjort att människorna där kan resa sig och kräva sin frihet. Jag är stolt över de bidrag som i grunden svensk teknologi för mobiltelefoni kunnat göra också i dessa samhällen.

Utan handel hade detta inte varit möjligt. Och utan samtal, utan möten, utan umgänge med makthavarna i dessa länder hade ingen handel varit möjlig. Samma syn företräder jag för övrigt också vad gäller en annan diktatur som jag i övrigt har obefintlig sympati med – Castros på Kuba.

Frihet i Nordafrika är självfallet inget hot mot stabiliteten. Frihet och demokrati är ju själva grunden för stabilitet, vilket jag haft många anledningar att påpeka.

Historien erbjuder inte något exempel på ett fritt och demokratiskt land som har blivit offer för en revolution.

Revolutioner inträffar i diktaturer. Proletariatets diktaturer inte undantagna.

FAKTA

Carl Bildt, 61, Stockholm. Utrikesminister (M).

Utrikesministern sa i måndags om upproret i Libyen att nu handlar det inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att försöka få till stabilitet och en rimlig utveckling. Efter det har både oppositionen och KD kritiserat honom för att vara otydlig om Sveriges hållning gentemot Libyens diktator Muammar Gaddafi.

Carl Bildt