ÅSIKT

Vi ville inte kohandla om människors liv

Lars Ohly (V): Därför hoppade vi av samtalen om den svenska Afghanistan-truppen

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I dag har det blivit klart att den borgerliga regeringen gjort upp med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att Sverige ska fortsätta ha en militär närvaro i Afghanistan under mycket lång tid. Vi i Vänsterpartiet valde att lämna de diskussionerna eftersom vi inte tror på en militär lösning på Afghanistans problem.

Vänsterpartiet kämpar för fred och mänskliga rättigheter. Vi arbetar för en generös flyktingpolitik, mot krig och ockupation och för en rättvis värld. I det rödgröna samarbetet har vi drivit dessa frågor starkt, och också varit nöjda över att ha fått till stånd överenskommelser om utrikes- och flyktingpolitik som skulle ha gett Sverige en tätposition i världen när det gäller arbetet för fred och mänskliga rättigheter.

Sverige deltar i dag i ett krig som är dåligt förankrat hos svenska folket. Detta krig kostar svenska människoliv, såväl som afghanska civila offer. I snart nio år har Sverige deltagit med trupp i den Nato-ledda Internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan, ISAF. Under dessa nio år har våldet eskalerat och spridit sig till allt större delar av landet. Förra året dödades 2 412 civila i Afghanistan enligt siffror från FN.

Trots att antalet utländska soldater har ökat, så flyttar talibanerna fram sina positioner. Den afghanska ledningen som Sverige ger sitt politiska och militära stöd utgörs inte bara av godhjärtade demokrater, utan även av män med omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna på sitt samvete. Bara var fjärde afghansk kvinna kan i dag läsa och skriva, landet har en världens högsta nivåer av mödradödlighet och den ansedda människorättsorganisationen Human Rights Watch visade i en rapport förra hösten att situationen för de afghanska kvinnorna på flera punkter försämrats de senaste åren. Många afghanska mammor dör när de föder barn. Och samtidigt betalar vi pengar till majorer istället för barnmorskor.

Vanliga afghanska familjer i vanliga afghanska byar har vant sig vid att äta sin middag till ljudet av bombmattor i grannbyn, för att våra pengar går till ett krig där bombanfall är ett stående inslag istället för matleveranser. Vi hade kunnat åstadkomma så otroligt mycket mer om västvärldens pengar hade satsats på afghansk välfärd istället för på bandvagnar och missiler.

Nu är det dags att dra den uppenbara slutsatsen att kriget är ett misslyckande. Den brokiga motståndsrörelsen går inte att besegra militärt. Fler soldater är inte är lösningen på säkerhetsläget i landet. Det Afghanistan behöver är ökat bistånd och en politisk lösning på konflikten. Istället för att med militära medel försöka besegra motståndsgrupperna borde vi med civila medel attackera orsakerna till att unga afghanska män ansluter sig till motståndsrörelsen – fattigdom och bristen på arbete, utbildning och framtidstro.

Därför valde vi i Vänsterpartiet att avstå från den uppgörelse om ett fortsatt svenskt deltagande i kriget i Afghanistan som nu regeringen träffat med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Det här är frågor om krig och fred, om människosyn och människoliv. Det är helt enkelt inte frågor där politiskt spel och kohandel kan få styra. Nu behövs en rörelse för fred och solidaritet. Ta hem de svenska trupperna så snart som det är möjligt att genomföra på ett ansvarsfullt sätt. Och öka istället det civila biståndet. Än finns alla möjligheter för Sverige att främja fred, demokrati och jämställdhet i Afghanistan.

Lars Ohly
Partiledare Vänsterpartiet