ÅSIKT

Gör som britterna och behåll lugnet 

Debattören: Londonbornas agerande efter tunnelbanebomberna 2005 var djupt imponerande

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Under andra världskriget spred den brittiska regeringen affischer budskapet att behålla lugnet och fortsätta som vanligt – ett budskap som är högaktuellt i dag, menar debattören.
Under andra världskriget spred den brittiska regeringen affischer budskapet att behålla lugnet och fortsätta som vanligt – ett budskap som är högaktuellt i dag, menar debattören.

Lördagens bombattack i centrala Stockholm gav mig en kuslig flashback och en påminnelse om vad som hände för drygt fem år sedan i London, där jag då bodde och arbetade som pressråd på svenska ambassaden.

I juli 2005 sprängdes mitt i rusningstrafiken flera bomber i tunnelbanan och på en buss. En attack som kostade mer än 50 personer livet. Många skadades svårt.

Men vad hände med oss andra tiden därefter?

Jo en smygande rädsla, ett ständigt tittande bakåt om det var någon eller något som såg misstänkt ut. En rädsla för att åka kollektivt eller för att gå in i stora folksamlingar. En misstänksamhet.

Den största risken efter en attack mot det öppna, demokratiska och toleranta samhälle som en förkrossande majoritet av oss alla står för, är just misstänksamheten. Misstankarna mot de andra. De annorlunda.

Jag upplevde själv hur jag omedvetet tittade mig omkring i t-banan och på bussen dagarna efter attentatet. De första dagarna undvek jag över huvud taget att resa kollektivt.

Men så bestämde jag mig – nej, om jag ändrar mitt beteende och blir mer rädd så har terroristerna vunnit. Då har de fått mig att vara en annan än den jag är och bete mig på ett sätt som inte är jag.

Den viktigaste lärdomen att dra efter attackerna i London och nu i Stockholm är att fortsätta försvara och stå för det man tror på: det toleranta och öppna demokratiska samhället. Vi ska inte börja titta över axeln. Att undvika offentliga platser eller sluta använda kollektiva resemedel vore att ge efter för terroristerna.

Den största faran vid sidan av rädslan är den kollektiva skuldbeläggningen. Att skuldbelägga en hel religion eller ett helt folk utifrån ett fåtal terroristers beteende är djupt omoraliskt och fördjupar krisen.

Det som imponerade på mig i London 2005 var hur engelsmännen uppträdde när den värsta chocken lagt sig. Trots att många förlorat nära och kära och att många skadats för livet såg man ingen tendens till kollektiv skuldbeläggning. De som hade gjort detta var terrorister, inte muslimer eller invandrare.

Visst fanns det extrema krafter som försökte utnyttja situationen till attacker mot det mångkulturella samhället. Men de lyckades inte få med sig den stora majoriteten.

Visst har vi anledning att vara rädda och försiktiga, men inom rimliga proportioner. Polisen i London visade en närvaro i tunnelbanan, på bussarna, på gatorna, i varuhusen och på stora offentliga platser.

Det ingav en trygghet 2005.

Jag är övertygad om samma polisiära närvaro i centrala Stockholm den närmaste tiden kommer att skapa en trygghet som kommer att bidra till att mota den överdrivna rädslan i grind.

I allt detta har media en viktig och central roll. Genom att sakligt och korrekt informera om det som sker bidrar man till att undvika kaos och spekulationer. Visst gjordes det enskilda övertramp i den brittiska pressen 2005 – och det kommer det säkert att göras i Sverige också. Men om det stora flertalet håller sig till fakta undviks en alltför stor oro.

Dessutom har våra ledande politiker ett stort ansvar. Tiden efter sommarattacken i London präglades av politiskt samförstånd mellan den dåvarande premiärministern Tony Blair och den konservativa oppositionen. Ingen gjorde sig skyldig till partiegoistiska övertramp. Det är bara att hoppas att våra svenska politiker inser hur viktigt det är med nationell samling över parti- och blockgränser i detta läge. Nu är inte läge för partierna att försöka utmana varandra i hur man bäst bekämpar terrorister.

Till sist: alla kyrkliga och religiösa ledare har nu ett stort ansvar att undvika att lördagens tragiska bombattack utvecklas till en attack på islam.

Det är inte muslimer som spränger bilar i centrala Stockholm, lika litet som det var muslimer som sprängde sig själva och drygt 50-talet londonbor till döds 2005. Det är terrorister!

Vi har alla ett ansvar att bete oss som demokrater när vi attackeras av intoleranta extremister och terrorister.

Sommaren 2005 blev trots allt ganska lugn i London. Låt oss hoppas på en fridfull jul i Stockholm 2010.

FAKTA

Dan Svanell, 54, Stockholm. Pressråd på ambassaden i London 2005–06. Har varit pressekreterare åt flera socialdemokratiska statsråd, bland andra Anna Lindh, Pär Nuder och Jan Eliasson. I dag senior rådgivare på Halvarsson & Halvarsson samt ordförande i Immanuelskyrkan i Stockholm.

En självmordsbombare sprängde sig i lördags till döds i centrala Stockholm. Hur kommer vi att påverkas av dådet? Debattören tror att vi först kommer bli mer försiktiga, men att det är vårt gemensamma ansvar att försöka leva som vanligt.

Dan Svanell