De går till val på krig och tortyr

”Jag hoppas att vi haft ett finger­ med i den senaste tidens mörd­ande av ryska och iranska vetenskapsmän”.

Publiken gillade vad de hörde och gav den stilige advokaten Rick Santorum artiga golfapp­låder.

Men dessförinnan hade den kanske ännu stiligare och favorittippade Mitt Romney höjt ton­läget i den fullsatta Benjamin Johnson-arenan i South Carolina: ”Om andra åtgärder inte biter är jag villig att skicka våra trupper till Iran”. Nu blev det NHL-applåder och Mitt Romneys tur att ­möta publikens kärlek.

Så höll det på i den en timme­ långa tv-debatten som CBS News förra lördagen tillägnade nationell säkerhetspolitik och de republikanska kandidaternas kris­beredskap.

Och redan efter den första debatt­rundan hade världskartan ­ritats om med krutstänkta pensel­drag. Övriga länder var nu obetydligt små och mer att likna vid kartografiska rundningsmärken. USA däremot var självfallet störst och mäktigast av dem alla.

Det kanske ordnar till sig ­efter ett tag, tänkte jag och såg hur ­”libertarianen” och ålder­mannen Ron Paul – den ende kandidaten som öppet vågar ­säga det förbjudna: mänskliga rättigheter – skruvade på sig allt mer besvärat.

Kanske blev före detta pizza­bossen Herman Cains resoluta svar om förträffligheten med ­waterboarding (läs: förbjuden tortyrmetod) helt enkelt för mycket för stackars Ron Paul. Han sa: ”Det är inte rimligt att tortera hundra oskyldiga människor för att en av dem kan sitta på information”. Han fortsatte därefter med en sträng och uppfostrande undervisning om rättsstatens grundprinciper och medborgerliga fri- och rättigheter. En sak blev då ­säker: Han kommer inte orka ­säga det många gånger till. Det var en nedbruten 76-åring som nu sjunger på sista versen som möjlig toppkandidat.

Ska vi då bli upprörda? Förvånade? Chockade? Det går så klart att inta en reflexmässig försvarsposition mot detta underbara och galna skådespel: det är valrör­else och hoten ska därför tolkas och förstås utifrån ett dramaturgiskt sammanhang. Eller så blir man ­politiskt förtvivlad: Har de inget lärt av Bushdoktrinen? Och hur kommer världen förändras med återigen en skjutglad cowboy i ovala rummet?

Därmed till konkretionen: är det över huvudtaget värdigt en modern politiker som söker medborgarnas förtroende i ett demokratiskt val 2012 att öppet plädera för utomrättsliga avrättningar av studielånstyngda ingenjörer?

Men det stannar tyvärr inte­ där. Även USA:s egen bakgård Mexiko har fått smaka på en krigsförklaring light. Texas­guvernören och ”jobbfixaren” Rick Perry tänker nämligen skicka soldater för att slå ner på drogkartellerna och därefter stanna kvar för att sköta gränsbevakningen. Migra­tionsfatwan är tänkt att hjälpa Rick Perry att framstå som både handlingskraftig och en hårding i den brännheta frågan om illegal invandring från framför allt södra Amerika.

Samtidigt velar jag på ett i högsta grad själviskt sätt. Ty det är fantastiskt bra tv-underhållning. Så mycket bättre än alla andra program som nu kablas ut i etermedia.

Karaktärerna känns äkta på o­äkta vis och det ständigt pågående ­manusarbetet är en välkomponerad mix av krigshot, ­inrikespolitik, felsägningar och otrohets­affärer. Och trots allt: jag får höra vad de tycker, tänker och känner långt innan det är dags att utse presidentkandidaten. Där har exempelvis den slutna svenska parti­kulturen en del att lära. Öppen innehållsdeklaration är även det centralt i en demokrati.

Note to self: Berätta för Aftonbladets läsare att fylla på mysskafferiet och damma av Atlaskartan för i morgon natt drabbar de samman igen.

Manuel Ferrer

Fotnot: Den 22 november är det ny ­debatt mellan de republikanska kandidarerna, som produceras av och sänds på CNN (live-stream på nätet cnn.com eller TV). Tiden är 20.00 EST, alltså kl. 02.00 den 23 november i Sverige.